Valrörelsens sista timme
är inne. Om 30 min (när jag börjar skriva detta) är det valdag. Men eftersom jag tidigare lovat kära läsarna mina reflektioner över respektive partier ska jag här ge dem.
Börjar vänsterifrån:
Vänsterpartiet
Tveksam till detta parti. Har dom verkligen fullständigt kastat av sig sin kommunistiska överrock? Kom ihåg att partiet tog emot bidrag från Sovjetunionens kommunistparti ända fram till Sovjetunionens kollaps. Det är bara 30 år sedan.
Rent åsiktsmässigt står ju V idag där S stod tidigare, uttryckte min gamle kamrat när vi träffades tidigare i veckan. Kanske det.
I en fråga kan jag dock hålla med V: jag förstår inte vinster i välfärd och skola. Om ett vård- eller skolföretag gör vinst på eget satsat kapital är väl en sak men om (som det framställs) det är medel ur våra gemensamma skattepengar som görs till vinster för ägare, det ifrågasätter jag starkt.
Miljöpartiet
Ska jag anse dem stå till vänster om S? När partiet bildades ville det stå vid sidan om blockpolitiken. I enskilda frågor kunde miljöpartisterna vara mer borgerliga, t ex var dom positiva till friskolor. Hur är det dag?
Hur som helst i praktiken ett enfrågeparti som väl fortfarande söker sin roll som "riktigt" parti med heltäckande politik för alla samhällsområden. Många i partiets kärntrupper sägs ju ogilla de kompromisser som ett parti måste göra - särskilt som regeringspartner - och vill hellre att partiet vore en aktiviströrelse för miljökämpar.
Socialdemokraterna
alla är vi ju idag barn av välfärdssamhället. Knappast någon ifrågasätter det längre. Vad ska då vara profilfrågorna för S i vår tid?
Är vi då alla svenskar socialdemokrater? Om V numera står där S stod förr så kanske S idag står där Folkpartiet stod förr.
Att rösta på S kommer dock aldrig på fråga för mig av Ett enda skäl: Kyrkofrågorna. Den som läst S-journalisten Jesper Bengtssons bok Reformismens väg har fått svart på vitt hur ansvariga Socialdemokraterna är för att vi idag har en svensk kyrka som körts fullständigt i botten. Och dom är dessutom stolta över det. Rösta på S? Glöm det × 1000!
Centerpartiet
Gamla Bondeförbundet som sägs ha blivit ett Stockholmsparti. Men numera är det väl så i den politiska världen att Stockholm är Sverige.
Annie Lööf kämpar tappert för den breda mitten i svensk politik. Men vilken är den? Hennes uthålliga avståndstagande från SD är nästan beundransvärt och hennes avståndstagande från V upplever jag mer som en balansakt: bort med en bit på högerkanten så måste en bit från vänstersidan också bort annars vickar man omkull.
Tråkigt för Annie att Liberalerna bytte sida. Nu måste hon ensam bli riktigt bred för att uppfylla "den breda mitten". Men nog lyser det ofta igenom att i det mesta utom avståntagandet från SD så är Annie Lööf i grunden borgerlig.
När jag nu går över till det som i två partiledardebatter kallats högersidan så uppstår ju samma problem som på vänstersidan, i vilken ordning ska man ta partierna? Ofta sätter man SD längst till höger men i de grundläggande ekonomiska och sociala frågor som ursprungligen definierat vår höger-vänsterskala är SD inte alls alltid längst till höger. Nå, nån....ordning får det vara, så då blir det:
Liberalerna
Varför ska just gamla Folkpartiet ha monopol på det namnet? Även C och M kallar sig ju liberala. Partiet som lämnade Januariöverenskommelsen. Många i partiet gillade inte den och andra gillade inte avhoppet.
Innan KD fanns var Folkpartiet det stora frikyrkopartiet. I min ungdom (kring 1970) var jag en kort period aktiv I FPU. På en helgkurs vi hade var en äldre partifarbror som talare. Han uttryckte sin stora bestörtning över att vi kunde ha programpunkter hela söndag förmiddag utan paus så man kunde gå i kyrkan kl 11. "Men det var för länge sen, så länge sen."
Vilken profil partiet har numera är svårt komma underfund med. Under Björklunds tid var det skolan, men nu? De språktester för medborarskap som L en gång ville införa och fick mycket rasistanklagelser för, är ju numera helt accepterat.
Kristdemokraterna
Partiet som - enligt min ringa mening - nästan helt tappat den profil som en gång motiverade att partiet överhuvudtaget fanns till. Från början även det i praktiken ett enfrågeparti - rädda kristendomen i samhället! - som likt Mp fått kämpa för sin roll som "riktigt" parti, men haft nästan dubbelt så lång tid för den processen.
Vad ska partiet nu ha för profil? Ebba Busch försöker med vården. Jag har kännt sympati med idén om statligt huvudmannaskap för vården så vi lättare får likvärdig vård i hela landet. Dessutom skulle vi få bort en massa regionpolitiker som bara kostar pengar. Lägg ansvaret mer I professionens händer.*
Men så såg jag en jätteannons av sjukvårdspartiet i dagens tidning där dom varnade för statligt huvudmannaskap i vården. Det skulle bli Stockholmsperspektiv för hela slanten och vi långt borta ännu mer på kanten. Aldrig får man vara glad.
Sverigedemokraterna
Har partiet längre någon uppgift nu när alla partier tävlar om att föra mest SD-politik. Hur många gånger har jag inte i olikaTV-kanaler sett Magdalena Andersson som inleder med orden "vi ska ha fler poliser och skärpta straff..." Varken Kristersson eller Åkesson skulle kunnat säga det bättre.
Partiet har en mörk bakgrund. Men hur länge ska det få prägla bilden av partiet? Dom har ju i flera omgångar uteslutit folk och ett nytt riktigt ytterlighetsparti bildats vid sidan om. På samma sätt som S för drygt hundra år sedan sparkade ut sin revolutionsromantiska vänsterflygel som blev kommunistpartiet.
Hur länge ska partiet lida pga sina ursprungliga grundare (som inte längre finns kvar)? Samtidigt: är partiet demokratiskt pålitligt? Det är min stora tvekan inför SD.
Moderaterna
Parti som hetat högerpartiet måste få komma längst till höger. Partiet som - likt kristdemokraterna - tappat stora delar av sin gamla värdekonservatism. Både när det gäller frågan om införande av ett tredje juridiskt kön och om surrogatmammor känner man ju numera mer samhörighet med Magdalena Andersson. Moderaterna - den nya superliberalismens parti. Alla får göra exakt som dom vill.
Övriga partier
FI
Nej, feminism har vi nog av
Medborgerlig samling.
Har knappt någon aning om vad detta parti vill. Har en känsla - rätta mig om jag har fel - att det är något slags politisk variant av skattebetalarnas förening
Alternativ för Sverige
Skippar man SD så skippar detta ännu mer givetvis
Klimatalliansen
Gudrun Schymans och KG Hammars enfrågeparti. Men det krävs annat än miljö och klimat om jag ska rösta på ett enfrågeparti. Självklara partiet för alla Greta-fan.
Kristna Värdepartiet
Partiet för desillusionerade kristdemokrater. I praktiken en-frågeparti vilket dom själva erkänner. Trovärdigheten i deras program vid sidan av människovärdesfrågorna, fr a abortfrågan, kan jag inte yttra mig om.
Men partiet duger för den kristne som inte är ute efter inflytande utan bara vill protestera.
* som präst gör jag enkelt jämförelsen med kyrkans organisation (som i sin tur är en kopia av samhällets): vilken verklig nytta gör stiftsfullmäktige?
Kommentarer
Postat av: Markus
Varje år betalar det offentliga ut ungefär 700 miljarder kronor till privata företag. Om vi räknar med 6% vinstmarginal är det 42 miljarder från skatten som betalas ut till ägarna i vinster.
Detta är inget nyliberalt påfund utan så har det varit sen Hedenhös. Socialdemokraterna skapade ett samhälle med höga skatter och ett privat näringsliv. Det offentliga köper varor och tjänster till välfärden och annat av privata företag. Att skattemedel går till vinster är något normalt för vårt system. Inte ens V vill egentligen ändra på detta.
Alternativet är att förstatliga hela näringslivet.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
