Tjugoandra sönd e Trefaldighet

Tänk vad tiden går. Snart är trefaldighetstiden slut. Nästa helg allhelgonahelg och sedan kyrkoårets två sista söndagar. I dag började dessutom vintertiden så i natt ställdes klockorna om. Jag kom ihåg att göra det innan jag lade mig i går med fem av de väggklockor jag har. Den sjätte ställde jag om nu. Skälet till så många klockor är dels att jag ärvt/fått flera av dem och lika gärna kan använda dem när de väl finns i huset, dels att jag från min fader ärvt bekvämligheten att man ska kunna titta på en klocka var man än befinner sig i lägenheten utan att behöva vrida huvudet så halsen blir begynnelsen till spiral. Inser nu att om fullkomlighet ska nås måste jag få upp en klocka även i hallen - eller två!
 
Med alla dessa klockor och dessutom en extra timme på morgonen hade jag inte haft något att skylla på om jag kommit försent till kyrkan vilket jag inte heller gjorde. Idag var vi många gudstjänstfirare. Några få som jag aldrig tror jag sett där och flera som bara kommer sporadiskt. En ny bekantskap fick jag dock göra vid kyrkkaffet. Exakt hur många vi var i gudstjänsten räknade jag inte. Kanske kyrkvärd Christer kan komplettera. Om han läser här. 
 
Idag var Bosse inspirerad och höll en lång predikan. Och berörde alla tre texterna. Men över tid- som det numera heter - jämnar det ut sig då predikan förra söndagen var betydligt kortare.
 
Nu är det snart dags fixa middagen. Det blir ugnsstekt röding.*
 - - - 
Till middagen kom Mats och hade med sig några sidor ur ett gammalt nr (19 sept) av UNT (Upsala nya tidning) där det var en intervju med kvinna som i ungdomen var på väg bli präst (jag minns henne som praktikant här i sta'n) men som av olika skäl tappade tron och efter diverse sökande blivit präst i något slags gudinnereligion. Och nu startat ett gudinnetempel. Intressant får man väl säga i neutral ton.  Men samtidigt tragiskt att någon förlorar sin kristna tro och att begynnelsen till det förlorandet upplevdes vara de teologiska studiernas vetenskapliga betraktelsesätt på tron.
 

 
* ni ser, jag skulle nästan kunna vara på Facebook eller Instagram. Där ska man ju skriva meningslösheter - för läsarna alltså! - som vad man äter t ex.

Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte

Så ser jag på sommar- och vintertiden ;-):
https://www.vlt.se/2021-06-16/insandare-kanske-halvtid
Och det med att förlora tron är ett tveeggad svärd: den vetenskapliga metoden kan utlösa detta, men även fundamentalistisk och kvävande bokstavstro.

Svar: Även kvävande tro kan förstöra. Så ssnt. Att dr vetenskapliga studierna kan utmana är ju väl känt. Det borde finnas kyrkliga verktyg att ge teologistudenter stöd.
Torbjörn Lindahl

2021-10-31 @ 21:15:55
Postat av: Andreas Holmberg

Tog Bosse möjligen upp de 7 ve-ropen i Jesu avskedspredikan (varur evangelietexten bara återger själva avslutningen)? Det utgör ju en skakande pendang till de 8 salig-prisningarna som utgör kommande helgs, Alla Helgons Dags, evangelietext.

Att studenter på Laurentiistiftelsen i Lund under Christer Pahlmblads föreståndartid brukade utbringa "Föreståndarens enfaldiga ve - hans ve: VEEEEEEEE" var väl mer en humoristisk dissning än något allvarligt menat ve-rop. Men när Jesus ropar sitt Ve är det fara å färde.

Det är väl ingen söndag där "Bred dina vida vingar" passar så bra som bön efter predikan som denna. Men tiden på dagen gör kanske psalmen mindre brukbar vid högmässan. På Midskogsskolan använde dock den kristna skolgruppen KriM (Kristna Midskogare) sången vid en del förmiddagsandakter, då vi avslutade så här: "och låt i frid oss åter / till skolarbetet gå."

Svar: Nej, inget om de sju veropen vad jag minns.
Torbjörn Lindahl

2021-10-31 @ 22:53:37
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: Christer Kyrkvärd

Vi var 61 idag

Svar: Tack för komplettering.
Torbjörn Lindahl

2021-11-02 @ 10:27:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0