Torbjörn Lindahl

Det frågar jag mig efter gårdagens besök i en nyöppnad butik med namnet Normal i gallerian Smedjan i centrum av staden

 

Mats och jag tog en promenad till staden då jag hade lust ta en promenad och han hade lust se den nyöppnade butiken han läst reklam för. Sagt och gjort. Men på vägen till stan passerar man (!) ju Innerstadens kyrkogård och där stod en trottoarpratare på vilken det upplystes om att det serverades kaffe till kyrkogprdsbesökare vid gamla krematoriet. Eftersom Mats har släktgrav på densamma begravningsplatsen var det legitimt att vi gjorde en snabbvisit hos de två diakonerna och fick kaffe och kunde ge frivillig gåva t SKUT och se elden i närstående eldkorg vilken skänkte rätt stämning och sköttes av en av kyrkogårdsarbetarna. När jag för Mats uttryckte min tveksamhet ha dylik verksamhet på fredag em och inte på Alla helgons dag eller söndagen, så upplyste han mig - kyrkoherde emeritus som han är! - att detta är en ren ob-fråga. Man kommenderar inte ut kyrklig personal på helgdagar i onödan - det blir för dyrt. Att jag redan glömt en så enkel sanning. Måste varit pensionär alltför länge.

 

Till staden kom vi sedan och besökte med nyfikenhet och spänning den nya butiken. Men det blev en besvikelse. När man gått in kunde man knappt vända sig utan fick gå den smala vägen, som slingrade sig som en orm, ändå till slutet. Ett rykte hade förtäljt att butiken skulle vara något slags minivariant av Rusta. Men i så fall bara ingången (duschkräm, schampo o deodorant) och utgången (godis) och eventuellt priserna (men dem testade vi inte) - om man alltså jämför med stora Rustabutiken på Storheden. Men inget av det som på den finns mellan ingång och utgång (husgeråd, färg, tapeter mm). Om man därtill lägger att nästan allt i Normal-butikens sortiment var rosa eller pastellfärgat begriper man att detta var en tjejbutik × 100. Det en enda som inte var tydligt tjejigt var en smal hylla i mitten av butiken med schampo och deodorant i svarta eller mörkblå förpackningar. Men något ska ju finnas så köpsugna tjejer inte missar en möjlig farsdagspresent! Slipsar har han ju nog av säger jag av egen erfarenhet. Den enda slips på min överfulla slipshållare som jag köpt själv är en vit anhörig-slips för mina föräldrars begravningar.*

 

Efter genomgången av denna butik var vi tvungna gå upp en trappa och ta ett varv på Clas Ohlsson också och titta bl a på lite vägghyllor mm för att återställa friden i våra sinnen. Vi hade tydligen inte blivit alltför normala för något frossande i elvertyg behövdes inte. Efter varsin latte på Le Croissant och besök på pressbyrån för Mats' fredsgsinköp av Veckans affärer blev det promenad hem, över järnvägen, ner mot vattnet och sen via Lulsundet och Skogsvallen som numera har nytt mer reklamanpassat namn men jag minns det ej. Stadens huvudfotbollsplan har alltid heter Skogsvallen. Basta!

 

 

* ordet begravningar gör ju att jag återigen konfronteras med det som numera sägs vara huvudsyftet med allhelgonahelgen: minnet av våra döda anhöriga. Mer om det i morgon