Dubbelhelg

har det varit.
 
Enligt nuvarande svenskkyrkliga evangeliebok Midsommardagen igår och Johannes döparens dag idag. Och enligt tidigare evangelieböcker skulle det varit Johannes döparens dag tillika Midsommardagen igår och Fjärde söndagen efter Trefaldighet idag. Och till yttermera visso skulle det före senaste kalenderreform - det var väl på 50-talet? -  inte varit något av detta just vid någon helg alls  utan fasta datumet 24 juni hade varit Johannes döparens dag, också kallad Midsommardagen.
 
Inte undra på att man blir snurrig.
 
Att man i senaste evangelieboksreform valde skilja Midsommardagen från Johannes döparens dag anses ju vara en eftergift för folkfromheten som vill kunna koncentrera sig på sommaren och dess sköna psalmer utan att behöva engagera sig i det teologiskt något svårare ämnet att förstå Johannes döparens roll i frälsningshistorien.
 
Sett som eftergift för folkligheten måste jag naturligtvis vara mot förändringen, men tanken att ha en Skapelsens söndag och att det  lämpligen skulle kunna vara just midsommardagen är något jag faktiskt diskuterat en gång i tiden i det som då var Nederluleå församlingsblad  Kyrknyckeln.
 
Snurrig x 2.
 
Men inte så snurrig att jag glömde gå i kyrkan. Bosse ledde mässan igår och Johan Marklund idag. Men hur kul är det på en skala med mässa på kvällarna? Om det nu finns något seriöst skäl att inte ha 11-gudstjänst i Hertsökyrkan sommartid - enda skälet måste väl vara prästers och musikers semestrar - vore väl kl 9 roligare. Säger jag som dels börjar få gammelmansvana att stiga upp tidigare på dagarna, som inte leder gudstjänst och därför inte behöver uppladdningstid på söndag förmiddag, och inte har en massa småbarn som man ska hinna få med sig.
 
Men sen återstår ju frågan (som den unge nyprästvigde och jag diskuterat redan för ett halvår sedan):
- en man som prästvigs av biskopsvigd kvinna, blir han verkligen en riktig präst? Är det av samma väsen eller bara av liknande väsen?
 
Det är frågan.

Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte

Jag är av den uppfattning att för Gud spelar det ingen roll vad ämbetsbärarna har mellan benen.
Och i regeringskrisen tycker jag att talmannen bör kalla förhandlingsdelegationer från alla riksdagspartier till konklave där det som under ett Påveval är enkel kost och logi och utsläpp först när man har tråcklat ihop en ny regering. 😉

Svar: Landet är ju fritt så man får givetvis ha vilken "uppfattning" man vill men hur kan man vara säker på att " för Gud spelar det ingen roll" när Kristus var man, alla hans apostlar var män och en helt enhetlig tradition i alla kyrkor reserverat prästämbetet (motsv) för män ändå in i relativt modern tid, som sammanfaller med den stora samfundssplittringens tid. Den tidigare totalt enhetliga traditionen i de kyrkor som faktiskt står historiskt närmare Jesu och apostlarnas tid skulle alltså bara råka vara en ren tillfällighet?Tror inte det. Jag menar att man tar på sig ett mycket stort ansvar om man driver "uppfattningen" att en enhetlig kyrklig tradition inget betyder.

Konklav för partiledare vore bra. Annan lösning är att talmannen i förväg meddelar att han kommer att i tur och ordning föreslå ledarna för riksdagens fyra största partier S, M SD, C med tre dagars mellanrum. Då vet alla vad som väntar. En av dem måste en riksdagsmajoritet tolerera. Annars beslut om extraval inom 14 dagar.
Torbjörn Lindahl

2021-06-28 @ 09:27:04
Postat av: Thorsten Schütte

Jag ville inte ge uttryck för att jag tar lätt på kvinnoprästfrågan, tvärtom har jag i alla "underlivsfrågor" kvinnopräster, celibat, homosexualitet och abort kämpat mig fram till preliminära och inte lättköpta ställningstaganden. Den för mig viktigaste frågan är hur man ordnar en bra samexistens med olika uppfattningar inom samma kyrka.

Svar: Hoppas dina preliminära ställningstaganden en dag blir fasta - oavsett om du befästs i din preliminära tro eller reviderar den.

Är kvinnoprästfrågan en "underlivsfråga"???
Torbjörn Lindahl

2021-06-28 @ 18:58:14
Postat av: Thorsten Schütte

Ordvalet var medvetet något provocerande.
Eftersom det finns mycket att ta ställning till i detta liv finner jag mig i att många ställningstaganden är preliminära och kanske förblir så.

2021-06-28 @ 19:32:23
Postat av: Andreas Holmberg

Ämbetsfrågan kan bara förstås i en martyrkontext. Biskopar och präster var först till avrättning. Men när alla manliga "bypräster" i Gammal-Svenskby arkebuserats och kvinnan Alina Buskas (el likn, är tyvärr osäker på namnet) tog över kunde ingen 1) klaga på att männen gick "först till rakning" eller 2) klaga på att en kvinna var beredd att träda till.

F ö har ju äktenskapsdeformen kastat en djup skugga över ämbetsreformen, liksom nu senast könsbegreppshaveriet. Biskop Nygrens ord om gnosticism tycks ju få en plågsamt demonstrerbar innebörd i den svenska kyrkohistorien, även om många (särskilt S) helt tycks sakna förståelse för hur djupt de misskrediterar/komprometterar ämbetsreformen genom sitt sätt att trava på i ullstrumporna (eller bockklövarna).

Svar: Martyrjämförelsen intressant. Men mina tankar far till en likande fråga: En kristen frågade en (katolsk) präst om en nödsituation där man känt sig tvungna fira mässa utan riktigt vin - kunde det vara äkta nattvard ändå??
Prästens svar: det viktiga är inte hur ni firade nattvard i en ren nödsituation, utan hur ni gör nu när inget tvång föreligger.
Torbjörn Lindahl

2021-06-29 @ 11:40:48
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: Thorsten Schütte

Om regeringskrisen:
https://www.salaallehanda.com/artikel/insandare-inget-extraval-tack

2021-07-01 @ 08:31:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0