Torbjörn Lindahl

Det slår mig att om vi skulle benämna fastetidens söndagar på samma felaktiga sätt som man numera ofta benämner adventstidens då skulle denna söndag heta tredje fastan.

 

Men nu är det Tredje söndagen i fastan.*

 

Idag var det två nyheter i högmässan. Dels var det konsekvent intinktion vid nattvardsdistribution, något som församlingsledningen beslutat om i Coronasmittans spår. Distribuerande präster bar Kristi kropp (brödet) och Kristi blod (vinet) och celebranten (Bosse) tog själv bröd, doppade och gav till varje kommunikant. Mycket bättre än den (o-)ordning som senaste årtionden spridit sig i kyrkan, att var ock en (som vill) själv doppar sin oblat. Man bör som normalordning alltid ha ett konsekvent distributionssätt där nattvardsdeltagaren (bara) tar emot, inte tar för sig. Jag beklagar stort att vi präster (i hela kyrkan) inte haft gemensam vilja och ork att stå emot "självdoppandet". Kanske kan vi få en möjlighet ändra på det nu.

 

Den andra nyheten var att medhjälpande präst, Mats Rondahl, även predikade. Han inledde med att säga att när man flyttar till ny ort, som han nu gjort efter sin pensionering, så är det angeläget att man finner en gudstjänstgemenskap att känna sig hemma i. Redan har han hunnit gå en tid i Hertsökyrkan efter sin flytt till staden i januari. Och han sa till de närvarande att när man får leva i en så god gudstjänstgemenskap som vi f n har både vad gäller liturgi och predikan, så glömmer man ofta hur bra man har det. Tänker kanske att så här är det överallt i svenska kyrkan, men så är det verkligen inte. Roligt få denna bekräftelse av vår enkla gemenskap.

 

Predikan i övrigt var också god och innehållsrik. Riktigt uppmuntrande att höra. Ytterligare en präst var i gudstjänsten, kollegan Stefan från Övertorneå församling.

 

Något kyrkkaffe blev det däremot inte. Istället blev jag hembjuden till goda vänner tillsammans med ytterligare en av gudstjänstbesökarna. 

 

Efter hemkomst plus några timmars vila tog jag buss mot staden igen och gick på restaurang med äldste sonen. Vi valde nya mexikanska restaurangen i gamla Mamma Mias lokaler i Örnäsets centrum. Den som verkligen vill äta tacos rekommenderas göra ett besök. Under vår samvaro där fick vi bl a chansen prata om morfar som är familjetiteln på min svärfar. En mångsidig person som vi har otaliga fina minnen av.

 

 

* vilket min gamle kamrat naturligtvis håller med mig om utan protester