Kollegium

av speciellt slag hade vi under förmiddagen idag. Domprosten hade samlat berörd del av personalen för att redovisa resultatet av en enkät vi fått svara på. Den handlade om div organisatoriska frågor. Utifrån enkäten hade hon sedan dragit vissa slutsatser för framtiden vilket lett till några organisatoriska nyheter.
 
Ömsom vin och ömsom vatten kanske. Somt gillade jag, annat inte. Men det är som det är. Så länge jag får vara ifred och göra som jag vill är det ok. Så verkar det bli. Ny arbetsledare får jag. Jag hälsade honom välkommen i rollen med orden "jag gör som jag alltid har gjort, utan att fråga om lov och det får du finna dig i." Varvid han skrattade förnöjt. Vi lär nog komma överens.
 
Annars är väl den naturliga reaktionen vid all omorganisation: "Jag går i pension." * Men efter lång trevlig lunch med kollega där vi dels talat om teleskop och amatörastronomi dels lagt fast strategin hur vi ska få allt att fungera som vi vill, så var humöret på topp.
 
Besök hos mamma. Hon blir sakta mer glömsk. Test om hon kunde räkna upp namnen på alla sina fem barn. Det kunde hon inte. Men hon kunde i alla fall skratta åt att hon var så glömsk.
 
Sen till Hertsökyrkan. Div plus förberedelse för Alpha där jag leder en av fortsättningsgrupperna. I den här vi talat om Kyrkans kännetecken.**
 
Alpha sen så klart. Buss hem och lite titt i teleskopet. Ganska klart men -27 så det blev månen genom fönsterruta även denna gång. Vad roligt det är beskåda månen just på gränsen mellan skugga och solbelyst. Det är där man ser berg, dalar och kratrar.
 
* i min ålder har den ersatt den suck som fällts de tidigare 39 åren då organisationsförändringar aviserats: jag säger upp mig
 
** enligt Luther: ordet, dopet, nattvarden, ämbetet, avlösningen, bönen, lidandet. Tema för kvällen: lidandet
2019-01-24 @ 00:35:00 Kyrkligt Permalink

Kommentarer
Postat av: Den gamle kamraten

Skulle inte ambitionen egentligen vara högre än ”Så länge jag får vara ifred och göra som jag vill är det ok”? Påminner lite om det gamla mer vulgära slagordet ”Bed till Gud och heligt vandra, sköt dig själv och skit i andra.”

Svar: Kanske. Allt kan göras - och uttryckas - bättre. Nytt försök."Så länge jag fritt får möjlighet att efter bästa förstånd och samvete försöka förverkliga de visioner jag har - vilka ligger inom ramen för det som min chef, domprosten, kan ge sitt godkännande till - och göra det utan att i min omedelbara närhet ha någon som ständigt tycker att jag bör göra exakt tvärtom."

I en så stor församling som Luleå Domkyrko - som är en sammanslagning av två stadsförsamlingar som redan var för sig var stora nog - ďär vi är nästan ett dussin präster och utöver det åtskilliga musiker, pedagoger, diakoner - där är det i praktiken omöjligt att alla bärs av precis samma vision, särskilt inte i det konkreta förverkligandet; och där måste man ge utrymme för "mångfald", så man kan få plats för olikheter utan att man ständigt ska behöva diskutera och bråka om den rätta linjen. T ex så måste det i en viss kyrka finnas enhetlighet i gudstjänstfirandet och det förväntade församlingsagerandet så det inte växlar från söndag till söndag.Typ.
Torbjörn Lindahl

2019-01-25 @ 08:42:20
Postat av: Maria

Det blir inte bara ”ok”, det blir faktiskt riktigt bra om man får göra lite som man vill. Det är möjligt i stora församlingar med fina chefer.

2019-01-25 @ 21:22:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0