Det blir nog ingen pension

Inte pga pensionsprognosen. Den här jag för länge sedan försonat mig med. Dvs insikten att pension innebär omedelbar personlig konkurs. Nej, hindret är krånglet. Först ska man anmäla till arbetsgivaren. Det har jag gjort. Sen ska man anmäla till Pensionsmyndigheten för att få ut sin allmänna pension. Det har jag ännu inte gjort. Dessutom ska man (som präst och kyrkligt anställd) anmäla till Kyrkans pensionskassa för att få ut sin avgiftsbestämda tjänstepension och sin premiebestämda tjänstepension och sin förmånsbestämda tjänstepension och sin intjänade pensionsrätt. Nej, nu ljuger jag; en av dessa behöver man inte själv ansöka om för det gör arbetsgivaren. Men vilken av dom var det? Kanske bäst ansöka om alla för säkerhets skull. Om arbetsgivaren även anmäler kanske man får en av tjänstepensionerna dubbelt (hoppas det blir den som ger mest!) - eller så blir man anmäld och dömd för bedrägeriförsök. Och då förlorar man ju kragen så då blir det pension oavsett om man ansöker om det eller inte.
 
Annars var ju min tanke att inför denna massiva och ogenomträngliga byråkratimassa helt enkelt ge upp och inte förmå mig ansöka om någon pension och således sitta sysslolös på jobbet till 67 ock därför i praktiken ha pension fram till dess att någon inser att jag inte får vara kvar längre och förbarmar sig över mig och gör alla ansökningar åt mig bara för att äntligen bli av med mig.
 
Slutet gott, allting gott.

Kommentarer
Postat av: Den gamle kamraten

Jag gick vilse i anmälningarnas snårskog på en av kontrollerna men kom till rätta efter en månad. Retroaktivt betalas inget i klump men summan ”man missat” slås ut på senare belopp. Gör rätt från början.
Men det finns andra aspekter med att sluta. Väldigt fort, i egna ögon oväntat fort, blir man en alien på sin arbetsplats - och så måste det ju vara. De som är kvar riktar ju sin uppmärksamhet på framtid och samtid, inte den forntid den som slutat representerar. Man blir fort utstädad. Svårare är det för en själv rent mentalt. Tankar, nyfikenhet och intresse är ju kvar. Sedan är man ju kristen åxå och har att finnas med i församlingen utan ”position”. En omställning.
När du hamnar där - var blir det? Var blir du en del av en gudstjänstfirande och frivillig församling? På Hertsön där du verkat? På Porsön där du bor? Som luffare runt bland staden kyrkor? För mig i Älvsbyn var det enklare.

Svar: T O M min gamle kamrat går vilse i byråkratidjungeln! Då behöver jag inte känna mig som ett okunnigt unikum.
Var ska jag i fortsättningen vara vänlig gudstjänstfirare? Som det känns nu, samma som hittills.
Torbjörn Lindahl

2019-02-19 @ 11:29:26
Postat av: Anonym

Tänk om domprosten nekar att godta din uppsägning?

Svar: Har inte hört nåt sånt.
Torbjörn Lindahl

2019-02-19 @ 13:21:13
Postat av: Andreas Holmberg

Min världsbild krossas! Du är ju den UNGE prästen. (Den gamle var Sven Lindgren, f 1913, Göran Lindgrens far - ja, du är snart lika gammal som han blev, tror han dog 1981). Han hade mycket svag syn - kommer ihåg honom både från Mjölkuddens kyrka och Kallkällans småkyrka, där Sven verkligen sökte "bygga församling" och där Göran en gång berättade om Göta kanal efter gudstjänsten.

Frågan inställer sej plötsligt: Hur gammal är inte jag???!

Svar: Jag minns väl Sven Lindgren. En gång i min prästerliga ungdom kallade han mig att hålla bibelföredrag i Kallkällan.
Torbjörn Lindahl

2019-02-19 @ 19:14:15
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: Andreas Holmberg

Ja, det där har jag skrivit förut. (Också ett ålderstecken :o)

2019-02-19 @ 19:15:24
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: Jonas M

Det finns ingen laglig möjlighet att neka att gå i pension när man fyllt 65 så domprosten kan inget göra.

2019-02-21 @ 21:34:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0