Fröjdas vart sinne, julen är inne
Med den psalmen avsutade vi dagens högmässa i Hertsökyrkan. Bosse ledde mässan och jag hjälpte honom med distributionen och predikade därtill. Första predikouppgiften här i stan sedan jag lämnade tjänsten för drygt ett halvår sedan.
Eftersom min gamle kamrat flera gånger föreslagit att jag borde lägga ut predikningar på bloggen så ska jag denna gång gå honom till mötes. "Det är ändå jul" som Musse pigg säger när han upptäcker ekorrarna i julgranen. Och på jul ska man vara snäll. Något komplett manus i min gamle kamrats anda blir det dock inte. Från det här hållet blir det max några stolpar. Dispositionen kom jag på när jag gick till bussen ca 9.15 och nödvändiga anteckningar gjorde jag i sakristian ca en timme senare.
Håll till godo.
Inledning om de två olika födelseberättelerna i nya testamentet. Lukas' variant (= det vanliga julevangeliet) som tillsammans med bebådelsen, Marias besök hos Elisabeth, Johannes döparens födelse mm kan sägas vara allt sett mest ur Marias perspektiv.
Sen Matteus variant (dagens predikotext) som tillsammans med berättelserna om "de vise männen", flykten till Egypten mm snarast är skeendet ur Josefs perspektiv.
Eftersom Josef tenderar hamna lite i bakgrunden när vi talar om händelserna kring Jesu födelse, så ska vi idag stanna upp inför Josef och se hur han på tre sätt kan vara föredömlig.
1. Han försökte i det yttre, borgerliga livet leva rättfärdigt. Eftersom han ville skilja sig i hemlighet och därmed undvika att utsätt Maria för (onödig) vanära.
Så bör även vi sträva att följa det borgerliga samhällets lagar och även undvika att hantera personliga motgångar och besvikelser offentligt.
2. Han tog sin hustru till sig. Hon som också blev mor åt den Välsignade.
Så bör vi på samma sätt ta den blivande modern - kyrkan - till oss. Hon som genom nådens medel - ord och sakrament - föder Kristus hos oss och i oss.
Det finns ingen genväg till Kristus som går vid sidan av kyrkan och nådemedlen.
3. Han lydde Guds ord. Det ord som i 700 år legat i profeten Jesajas ord om den kommande Immanuel (Gud med oss) när han enligt ängelns befallning gav barnet namnet Jesus (Herren är frälsning/Herren frälsar). Det är när Herren frälser som Gud är med oss.
Så bör även vi lyda ordet. Och även för oss kan det ord som alltid funnits där, en dag, genom en "ängels" ord, plötsligt få liv och bli till konkret hjälp, vägledning, uppmuntran
Kommentarer
Postat av: Den omnämnde
Intressant att jämföras med (två) besvärliga jordekorre-terrorister och att till slut se att tjatandet fått effekt. Resultatet - alltså förkunnelsen som återgavs i sammandrag - var ju inte alls så magert, prydnadslöst och avbarrat som efter Pluto-bataljen.
”Droppen urholkar inte stenen med sin stora kraft utan genom att falla ofta” vilket till sist besannats. Värdefullt. Jag har ju haft rätt när jag manat och till sist fått rätt. Tänk så många goda lärorika ting du kunnat ge din läsekrets om du tidigare publicerat, när du förkunnade ofta. En gång i halvåret blir ju glest.
Trackback
