Mässa med laestadianerna

var det ikväll (fredag) i Örnäsets kyrka. I samband med Luleå Fridsförbunds höstmöte. Som vanligt lite kollision med höstkonfirmation i kyrkan. Alltså blev mässan fredag kväll istället för det av rörelsen oftast önskade lördag kväll, eller söndag högmässotid som kyrkoförsamlingen sägs vilja styra det till.
 
När jag är med om dessa mässor med bönhusförsamlingen i Örnäsets kyrka då har det ofta varit jag själv som ansvarar. Så inte ikväll. Bosse både celebrerade och predikade. Själv deltog jag i distributionen tillsammans med Lars-Gunnar. Skönt bara få sitta och lyssna.
 
Bosse predikade över 1 Mos 4. Kain och Abel. Men ett betydligt längre avsnitt än det som var GT-text i söndags. Men predikanten medgav att det var läsningen i kyrkan i söndags som inspirerade att använda samma text vid detta tillfälle. Fin och gripande och lärorik predikan. Roligt få lyssna på.
 
Drygt 200 kommunikanter - om vi räknade rätt på antalet framtagna oblater. I laestadianska sammanhang är det inte vanligt med barnkommunion. Oftast väntar man på gammalt sätt till konfirmationen. Några koptiska invandrarfamiljer däremot låter barnen kommunicera. T o m ett spädbarn i sin moders famn fick några droppar av vinet. Är barnen kristna så är dom. Nästan lustigt är det ju hur en massa kyrkliga och konfessionella skrankor bara rasar när vi plötsligt får kristna från andra traditioner som utan bekymmer förutsätter att dom mitt ibland oss kan leva som dom alltid gjort.
 
Välsignelse.
 
Kaffe sen i bönhuset. Där hamnade jag bredvid en västlaestadian så jag blir ju tvungen fundera över vad som är mest ekumenik; koptiska kristna från Egypten i ett laestadianskt bönhus eller laestadianer i "fel" bönhus. 😉 På fullt allvar funderar jag "som så många gånger förr" * hur det kommer sig att denna - för att vara kyrkliga sammanhang - förhållandevis stora skara, som trots allt till det yttre hör med inom kyrkans sakramentala ramar, likväl själv väljer att vara, alt. av kyrkan i praktiken betraktas som, en utomstående grupp medan de i jämförelse förhållandevis små grupper som samlas till kyrkans högmässor dom räknas självklart som kyrkan. Är det nåt jag inte fattat? 🤔 Och detta är ju så mycket underligare som laestadianismen idag (särskilt i dess tornedalska form vilket det här är fråga om) nästan helt saknar alla de karaktärsdrag som en gång sades utmärka laestadianismen. Så varför är detta inte kyrkan? Det är ju till det yttre hur kyrkligt som helst.
 
Hur som helst trevligt. Också det kyrkligt?
 
* som Viktor Rydbergs Tomten
2018-09-01 @ 01:46:00 Kyrkligt Permalink

Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Visst är det "kyrkan". T o m i många fall fortfarande just Svenska kyrkan, även om den i allmänhet inte längre kan sägas "fostra barnen" så som den i år 200-åriga Betty Ehrenborg talar om: http://friapsalmboken.blogspot.com/search/label/V%C3%A4lsigna%20k%C3%A4re%20Herre%20Gud%20v%C3%A5r%20kyrka

Här får du Torbjörn och dina läsare även en psalm om kyrkans kännetecken av danske Hans Thomissön (1500-talet). http://friapsalmboken.blogspot.com/2015/11/den-kristna-kyrkans-skona-namn.html

Och en nyöversättning av Grundtvigs "Kirken den er ett gammelt hus", också så stark på ett område där laestadianismen kanske inte i teorin men väl i praktiken tidigare varit mycket tydlig och efterföljansvärd: http://friapsalmboken.blogspot.com/search/label/Kyrkan%20den%20%C3%A4r%20ett%20gammalt%20hus

Svar: Alltid en psalm, vad som än är ämnet för dagen. Men någon psalm som anknyter till motorcykelkörning har jag väl ännu inte fått? Du får leta i gömmorna tills jag nästa gång berör det livsområdet :)
Torbjörn Lindahl

2018-09-01 @ 06:21:33
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: Jonas M

I den östliga traditionen får spädbarnet tre sakrament på en gång: dopet, konfirmationen och (den första) nattvarden. I den västliga ska barnen först få undervisning. Så var det i Svenska kyrkan fram till 80-talet (enligt min egna erfarenhet) men nu saknar det väl betydelse, utan att man gör samma teologiska överväganden som i östkyrkan. Ja en del vill väl ge nattvarden till odöpta konfirmander av förment pastorala skäl (men är väl inte tillåtet ändå).

Svar: De normala skillnaderna mellan öst och väst i dessa avseenden är mig icke obekanta. Det som faschinerar mig är ju hur våra nya vänner från mellanöstern så fullständigt obekymrat bara kliver in i våra sammanhang med sina traditioner. För några år sedan hade vi kristna från Syrien i vår gemenskap. Dom kom regelbundet en halvtimme försent gick fram till ljusbäraren och tände ljus och föll på knä vid altarringen, helt utan att ägna den pågående predikan någon som helst iakttagbar uppmärksamhet.

Gudasända är dom tycker jag. Bidrar med sitt agerande till ett mer fritt och avslappnat gudstjänstbeteende som vi stela svenskar absolut behöver.
Torbjörn Lindahl

2018-09-01 @ 08:53:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0