Illa, illa
Onej onej! Bäst då att jag låter den ligga kvar i brevlådan över helgen åtminstone! Men tack för varningen! Annars har jag funderat om man verkligen ska ha en tidskrift vars redaktionsmedlemmar tycks ha lättare att försvara och förklara en uppenbart orimlig tes som "Om Maria kan det inte sägas för mycket" än den bra mycket rimligare och bättre förklarade principen "Sola Scriptura" (1 Kor. 4:6), som behövs just för att slippa rena dumheter som den ovan nämnda.
(Lite förskräckt insåg jag att prästen som hävdade den förra principens värde - med en massa modifieringar så klart - dissade den senare -
oavsett preciseringar om vad den gäller - genom att slå fast det enkla faktum att Skriften inte är och aldrig har varit allena! Hur månde han då uppfatta Sola fide - som principen att en sann tro inte för med sej goda gärningar eller vad?).
Nå, jag kommer nog att plocka in SPT trots allt. Det brukar finnas åtskilligt gott och läsvärt där med.
Om det ändå var så att det var "grovare" ord. Då skulle det hjälpa oss gamla. Jag jämförde med det tidigare. Själva "skriftytan" var nästan den samma. En massa tomrum uppe och nere till ingen nytta.
Jag har inget emot det nya formatet, men utnyttja det och öka "punkterna" en aning.
Jag har haft SPT sedan det första provnumret (tidvis betald av arbetsgivare).
Så tänkte jag på ditt sökande efter nyckeln. Kanske naturen minskar vårt minne för att få oss att röra oss mer.
God fortsättning
Bertil Palmblad
Nu har jag äntligen tagit in min frusna SPT i stugvärmen och håller med Bertil Palmblads kommentar ovan: den ökade bladytan hade ju nästan bara gått till större marginaler (att anteckna i eller vad var meningen?). Som Bertil säger: må tidningen utnyttja pappersutrymmet och utöka bokstavsstorleken så kan fler pensionerade präster och andra fortsätta läsa ;).
F.ö. var det mycket god och nyttig läsning (om Irenaeus bl.a.). Att prästen (den icke frånvarande!) i ett odistanserat återgivet anglokatolskt poem beskrivs både som medlare (här hade NT81-ordet om Kristus "förmedlare" passat bättre) och församlingens brudgum (intet och allt!!!) är väl en sån där lite typisk SPT-grej som händer lite för ofta. Men visst ska vi hålla ämbetet högt. Och visst håller tidningen i regel hög kvalitet.
Kanske du har rätt om läsbarheten, Torbjörn (är dina ögon lite skummare än mina bör du ju ha viss auktoritet). Vet bara att östlaestadianska Sions sånger knappast blev mer lättläst för att radavstånden utglesades (men där MINSKADES nog i o f s bokstavsstorleken i gengäld, det har i a f inte hänt i SPT).
Ja, du är ju en god präst, Torbjörn, så du förhäver dej kanske inte av att tro dej vara församlingens brudgum (då är det väl som Kristus-representant, antar jag). Tycker annars att Johannes-attityden som "brudgummens vän" verkar sundare; då kan man också lättare ta smällen att skarorna glesnar - ifall det inte beror på sekularisering utan på god andlig föda även på annat håll.
Men jag minns en dråplig skildring av Lars Engquist i Biblicum hur han som ung präst gick till en gammal tant med sakramentet. Hon hade inte bara gjort fint på bordet utan också klätt upp sej nåt alldeles särskilt. När han försökte med "men inte hade du behövt..." o.s.v. sa hon ifrån: "Du tror väl inte att det är för dej jag har gjort mej fin?" Kanske svag ämbetsteologi - mera av "intet" än "allt" - men i varje fall stark vördad för Sakramentet. Och enligt Lars Engquist nyttigt för Lars Engquist.
