Jag kommer att strunta i nya handboken

I praktiken kommer jag fortsätta använda den nuvarande. Så nu vet ni det.
 
Jag har nämligen på det s k nätet läst igenom hela den antagna nya handboken, den del som gäller högmässan. Enkelt uttryckt kan man säga att det man kommer att vilja använda ur nya handboken är i allt väsentligt det som - med några små undantag - övertagits ordagrant ur nuvarande handbok. Det nya i högmässoordningen ser jag i stort sett ingen som helst mening med. Varför var denna nya handbok alls nödvändig? Hur mycket personella och ekonomiska resurser har detta helt onödiga arbete tagit? Och hur mycket onödig miljöpåverkan har det inneburit? Bara det!
 
Om jag nu ska nämna den mest tydliga punkt där jag nästan direkt kommer att bryta mot nya handbokens text så är det gloria (ära). Den nuvarande texten (som prästen sjunger) lyder
 
Ära åt Gud i höjden
och frid på jorden
bland människor som han älskar
 
Nu antagen text, som ska gälla fr o m pingstdagen, lyder
 
Ära åt Gud i höjden
och frid på jorden
bland människor som Gud älskar.
 
Var det någon som märkte skillnaden? Man har alltså bytt ut ett han mot Gud i sista raden. Skälet till dylik språklig uppfinningsrikedom brukar beskrivas som ett behov av ett mer inkluderande språk,, vilket ska göra att kvinnor (som redan utgör den helt dominerande delen av de flesta gudstjänstgemenskaper) känner sig mer hemma. Alltså måste man utmönstra så många "han" och andra patriarkala och hierarkiska ord och uttryck som möjligt ur texten.
 
Sådana liturgiska förändringar tycker jag är
 
1. Onödiga
2. Löjliga
- att inte rätt använda pronomen utan behöva upprepa subjekt eller objekt ger språket dåligt flyt och skapar barnkammarkänsla. Pinsamt.
3. På sikt helt förödande (om det "inklusiva" fortsätter och dras till sin spets) för det kommer först att slå sönder liturgin och i andra steget hela kristendomen.
 
Alltså kommer jag fortsätta sjunga han, och det inte av gammal vana eller pga att församlingen inte (ännu?) köpt in en ny mässbok åt mig, eller annat acceptabelt skäl utan pga ren, medveten, helt frivillig obstruktion. Jag accepterar nämligen inte att ett stort gäng politiker invaderar vår kyrka, tar över vårt kyrkomöte och driver kyrkan i riktning bort från kristendomen. Nej, jag accepterar inte detta. 
 
Vad gäller det enskilda fallet gloria i mässan så är det visserligen en struntsak, men det är precis som det var med Adam och Eva en gång (fast tvärtom givetvis) att ska man vara olydig så behöver det inte vara en jättegrej, det kan lika gärna vara en struntsak.
 
Så alla som nu vill se/höra mig bryta mot "svenska kyrkans ordning" *, och eventuellt vilja dokumentera detsamma, bör alltså infinna sig till gudstjänst första gången jag leder högmässa fr o m pingstdagen detta år och vara beredda använda mobilens inspelningsfunktion. Enligt nu gällande planering har Bosse gudstjänsten på pingstdagen (i den kyrka där jag oftast leder gudstjänst) så min första högmässa under nya handbokens tid torde bli Heliga Trefaldighets dag. Men pass upp! Det är viss dagen då nuvarande biskooen lägger ner staven. Ska vi kanske sammanlysa till domkyrkan då? Då kan det bli kvällsmässa med handboksvägran. Jag ogillar visserligen i princip ändring av gudstjänsttid, men jag kommer inte ifrån att det lockar deltaga på en dag som är en märkesdag för biskopen. Vi har dock varit goda vänner sedan tonårstiden. Kolla predikoturerna.
 
- - - - -
 
* vilket jag aldrig tidigare gjort i något avseende, trots att det i flera domkapitelsanmälningar mot mig för snart tre år sedan påstods att jag kontinuerligt bryter mot kyrkans ordning. 

Kommentarer
Postat av: Jonas M

Bravo! Du gör helt rätt angående den nya handboken, att idka lite olydnad! Förfallet med att byta ut t.ex. Herren mot Gud har dock redan skett lokalt, t.ex. att man säger ...så lyder Guds ord (istället för Herrens). Usch!


Ära i höjden..är ett direkt citat från Lukas 2:14. Nu vill Svenska kyrkan göra mässan mer obiblisk genom att ändra den text som har direkta motsvarigheter till den Heliga skrift, Bibeln. Då är steget inte särskilt långt till att man också vill ändra Bibelns ord och formuleringar så att det blir ett inklusivt språk även om då betydelsen ändras. När så sker finns det inget som helst tvivel om att man har distanserat sig helt från den kristna tron, vilket du väl säger med andra ord.

Detta med inklusivt språk är en ren styggelse tycker jag, i vart fall i sådana här sammanhang. Apropå det så har ju vår vördade biskop Anders kardinal Arborelius OCD uttalat sig i Svenska Dagbladet om att kalla Jesus för "hen". Han tycker det är trams och tar bland annat upp att hen betyder höna på engelska. Vår kardinal har så rätt!!



2018-02-09 @ 17:42:02
Postat av: Andreas Holmberg

Har för mej att jag tyckt att du någon gång gått ifrån handboken lite grann vid någon nyårsaftonsmässa härförleden, men det kan ju ha varit ett rent hörfel från min sida - om det inte var någon liten 1942-anpassning till laestadianerna?

Jag roade mej med att kolla evangeliet på Söndagen efter Jul 2017 i 1917 års bibel jämfört med Bibel 2000 - och 1917 är ju mycket mer könsinklusiv: tre gånger stod det om barnet och DESS moder medan Nt81/Bibel 2000 har barnet och HANS moder. ("HENS" moder hade ju låtit som "hennes moder"). Könschtigt att så få modernister obstruerat genom att läsa ur 1917 års kyrkobibel i st f NT 81! Och konstigt att så få konservativa reagerade mot den könsneutrala bestämningen av vår Frälsare! (Jo jag skojar, "barn" har ju varit könsneutralt i all världens tider, liksom "hän" som är att betrakta som ett finskt låneord och väl då gärna kunde stavs så också).

Svar: "Barnet och DESS moder" beror nog på att 1917 års översättning hade ett onödigt högtravande språk. Någon 1942-anpassning på nyårsafton kan jag inte tänka mig. Mässa enligt 42 års ordning gällde ju vid västlaestadianska samlingar- så länge dom hölls i kyrkan (augustisamlingen i domkyrkan och februarisamlingen i Örnäset.
Torbjörn Lindahl

2018-02-09 @ 19:18:37
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: SigridL

Barnet och dess moder är fortfarande korrekt svenska och språkpedanten i mig tycker det är helt underbart att det fortfarande finns att läsa i en del översättningar.
I övrigt tycker jag du gör helt rätt, och det var så jag hoppades att man skulle kunna gör över lag.

2018-02-10 @ 10:00:52
Postat av: Jonas M

Barnet och hans moder låter språkligt fel, språkvårdarna måste ha försovit sig. Man måste inte följa Bibel2000 slaviskt i de delar det innebär en försämring, gäller främst läsningarna ur Psaltaren.

2018-02-10 @ 13:30:22
Postat av: den gamle kamraten

Jag har inte lustläst det färdiga resultatet - än. Delar i hög grad din känsla för de icke folkligt önskade petigheterna de kansliintellektuella mälardalningarna skruvat in som fundamentalistiskt viktiga.
Men en annan sak gnager mig mer

Svar: Åhå! Du väcker min nyfikenhet.
Torbjörn Lindahl

2018-02-10 @ 16:36:10
Postat av: den gamlekamraten igen

Det var flagrant obekvämhet när det gäller att hantera telefånerier som gjorde att min kommentar höggs av innan jeg ens satt punkt i meningen.Helt plötsligt var allt bara skickat!

Såhär ämnade jag fortsätta:
Men en annan sak gnager mig mer och det är att när Handbok och gudstjänst diskuteras så sker det - oberoende av vilka åsikter och alternativ man föredrar och tvärs igenom alla olika åsiktsriktningar - med väldigt lite hänsyn till hur gudstjänster upplevs och erfars av dem som firar dem. Alltså kyrkbänkens folk. Det är präster och musiker som filosoferar över vad de innehållsligt och musikaliskt vill förmedla - inte vad som väcker genklang hos dem som är där.
I detta gör Högkyrkliga, kyrkomusikaliska puritaner och moderna trendkyrkliga samma fel - enligt min mening. "Dukarnas" perspektiv styr, inte "brukarnas"!
Ta till exempel nya Handbokens många nya alternativ. Har "brukarna" ropet efter dem? Nej!
Vad gäller Kyrkohandboken 86 fanns en "brukarupplevelse" av att 1942 årsordning var språkligt föråldrad. Helt OK och nödvändigt med en ny Handbok liksom en ny Bibelöversättning - konfirmander läste ju "I haven" i 1917 års Bibel som om det stod "Aij Havven" på engelska. Imperatin i första person plural - "TackOM och lovOM Herren" varju också språkliga artefakter från en svunnen tid.
Men den känslan finns inte rent folkligt vad gäller Handbok 1986, möjligen ett behov av viss Bibel-bearbetning. Ändå blev den en ny. Varför? Och för vilket folk?
Mitt påstående är att den nya Kyrkohandboken i mångt och mycket har utformats för ett folk somman tycker sig se genom kyrkokanslifönster i Mälardalen. Inget annat, Svensk kvasiintellektuell medelklass så som man uppfattar den genom sin kontorsruta. Och med sin egen fångenskap i vad man tror och INBILLAR sig vara folks aktiva invändningar mot traditionella sätt att uttrycka vissa saker. Med andra ord: Ett kanslifärgat producentperspektiv.
Men protesterna och kritiken har ofta också producentperspektivet i sitt "Vad vill vi lansera?" Vad som väcker lovsång verkar vara mindre viktigt än "hur lovsången är tonsatt". "Vad jag som liturg tycker" trumfar bort vad "församlingen uppfattar" - typ.
det vänder jag mig mot - "producenthållningen" hos solk och det oberoende av kyrkliga uppfattningar.

Denna harang fick jag inte igenom via telefånen men väl i denna nattimme medelst ett tangentbord.

Svar: Håller med dig i allt väsentligt. Fr a i detta att någon "folklig" önskan efter nyheter knappast kunnat skönjas denna gång.
Torbjörn Lindahl

2018-02-11 @ 00:31:55
Postat av: Jonas M

Jag vet inte riktigt vilket perspektiv man har haft annat än att det uppenbarligen varit fel. Men detta med brukarperspektiv (eller kundsperspektiv) menar jag inte är rätt perspektiv till skillnad från i så många andra sammanhang. Då blir de så lätt "ge folket det som folket vill ha" även om det inte stämmer riktigt med läran. Läroämbetets eller Guds perspektiv får det bli.

2018-02-11 @ 16:17:46
Postat av: Den gamle kamraten

Jag menar givetvis inte det Jonas M förefaller ha farhågor om - "ge folket det som folket vill ha" eller för att ta en bild: "Känner att de vill äta". Jag menar bara att vi som präster skall fundera över vad dem vi "utfodrar" behöver samt fixa den näringsrika kosten så att den blir i praktiken aptitlig och ätbar och inte till varje pris fundera på hur vår egen kokkonst skall komma till sin rätt. Det är dukarnas ansvar för brukarna det handlar om. Det är nämligen de som är församlingen som arbetslaget skall betjäna.

Svar: Jag förstod dig nog så.
Torbjörn Lindahl

2018-02-12 @ 00:41:10
Postat av: +Göran

Jag tycker att det är helgalet att biskopen skall ha sin avskedsgudstjänst på en söndag! Då är ju präster och troget kyrkfolk upptagna i sina olika församlingar. En sådan högtid borde äga rum på en lördag. Då kan folk komma samman till en gemensam stiftsfest (och kanske när man då kommer till staden, passa på att handla lite, före eller efter).

Svar: Så kan man ju se det. Men samtidigt är detta ett stift med ytterst stora avstånd så frågan är hur mycket folk som ids komma från mer avlägsna håll än Luleå kommun (och domprosten kan ju sammanlysa i domkyrkoförsamlingen). Förutom de bodensare som bor ner efter älven från Bodens centrum räknat, så bor alla övriga lulestiftare utöver (de flesta av) Luleborna minst fyra mil från domkyrkan. I genomsnitt torde Lulestiftarna bo bortåt 15 mil från stiftsstaden.
(Ursäkta den norrländska frestelsen att undervisa en stockholmare😃
Torbjörn Lindahl

2018-02-12 @ 21:34:28
Postat av: +Göran

Här söderut i landet har vi dock tanken att man i Norrland räknar avstånd på sitt eget sätt. Att åka ett par mil för att köpa korv är väl OK?

Naturligtvis förstår jag att man inte enkelt åker till domkyrkan från Lycksele eller Karesuando. Men det handlar ändå om vilken signal man sänder. Om man, på lämplig vardag, gör biskopens avskedsgudstjänst till en stiftets fest för att avtacka honom (eller för att uttrycka sin glädje över att bli av med honom?), så kanske även något avlägsna församlingar skulle ordna samkörning, kanske t.o.m. bussresa.

Svar: Du tänker rätt om norrlänningar. En biltur en lördagkväll fram och tillbaka till Skellefteå (13 mil enkel väg) för att köpa hamburgare finns det minnen av. För att inte hungra ihjäl på vägen kunde det bli paus för en parisare i Piteå.

Kanske lördag för stiftsfesten om fler än pensionärer ska kunna närvara.
Torbjörn Lindahl

2018-02-13 @ 09:59:54
Postat av: Charlott

Biskopen lägger ned staven vid en gudstjänst lördag 26 maj kl 13:00. Alltså inte på en söndag.

Svar: Tack för den justeringen. Då kan man ju närvara utan kollision med vanlig gudstjänst. Det gläder mig. Beklagar att jag oavsktligt råkat sprida fel information. Tur att chefen läser bloggen☺
Icke helt utan ett tankfullt "hmmm" noterar jag att biskop Hans därmed råkar precis följa sin biskopskollegas synpunkt.
Torbjörn Lindahl

2018-02-13 @ 22:48:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0