Biskopsval

var det idag. Dvs det s k nomineringsvalet.
 
Präster, diakoner och lekmannaelektorer var samlade ì Kulturens hus i Luleå. Information, pläderingar, val och rösträkning. Själv blev jag vald till rösträknare och fick sitta vid det bord där västerbottningarna röstade. Hedrande bli vald till en uppgift. Men lite straffkommendering eftersom man blev kvar långt efter det att de röstande farit hem. Först rösträkning och sen justering av protokollet på stiftskansliet.
 
Resultatet:*
Åsa Nyström 44%
Anders Göranzon 20%
Leif Nordenstorm 10%
Gunnar Sjöberg 7%
Kenneth Nordgren 6%
Övriga tillsammans ca 13%
 
Är saken därmed redan avgjord? På intet sätt. Det finns exempel på att det blivit stora omkastningar mellan nomineringsval och det riktiga valet. Det är ju 56% som inte röstat på segraren. En klar majoritet således. Frågan är hur väljarna kommer att resonera. Det märker vi i mitten av november.
 
T ex dom som i grund ifrågasätter kvinnor i präst- och biskopsroll. Bör dom jobba för att en man får majoritet? Jag menar, spelar det nu längre någon roll? Om en man vigs till biskop av kvinnlig ärkebiskop kommer han då att stå i rätt apostolisk tradition?**
 
Att träffa kollegor och elektorer*** från hela stiftet innebär också möjlighet träffa gamla vänner. Min gamle kamrat hann jag dock inte surra med. Får bli en annan gång. En av västerbottenselektorerna hade också med sig mjölk och vanilj-hjågghurt (!) till försäljning från sin eko-gård.**** Det tackar jag för. Varje gång lika gott!
 
- - - - - -
 
* avrundade tal. Exakta siffror på stiftets hemsida
 
**observera frågetecknet. Jag påstår alltså inget i denna sak. Man vill ju inte ge domkapitlet mer arbete i ett anmälningsärende. Särskilt inte idag då jag i min rösträknarroll haft så gott och trevligt samarbete med domkapitlets lagman. Jag noterar bara att det finns vissa som skulle tvivla här. Så t ex katolska kyrkan i förhållande till den anglikanska vilken godkänt kvinnor som biskopar..
 
*** denna gång tillät jag inte rättstavningsprogrammet att skriva elektroner
  
****Nylidens ekogård
 

Kommentarer
Postat av: Jonas M

När du tar upp frågan om biskopar och Anglikanska kyrkan kan jag rekommendera en artikel i nummer 6 av Signum som tar upp att AMiE (Anglikanska Missionsprovinsen?) nu vigt en egen biskop. Skulle tro de både motsätter sig samkönade äktenskap och kvinnliga präster och biskopar.

Hur man än ser på frågan är det något som motverkar ekumenik och enhet genom kvinnliga biskopar.

2017-10-18 @ 20:19:02
Postat av: Stig Walldin

Det är sannerligen inte lätt att bekänna sig till en episkopal kyrka. när det nu ser ut som det gör!
Vi bekänner ju att kallelsen till präst/biskop är tvåfaldig: Gud och Kyrkan. Om nu kyrkan kallar, men inte Gud (något som vi svårt att se att Gud gör), då blir ju kallelsen enfaldig(!) Är inte då den apostoliska successionen bruten.
Resultatet blir ju då, att en biskop som är vigd av kvinnlig äb inte är rätt bp. Kan han då prästviga en annan person, så att denne blir en rätt präst?
Vi som har den gamla ordningen (före 1958) är i alla fall i majoritet, eftersom de katolska och ortodoxa kyrkorna omfattar samma tro.

Svar: Du ställer dom frågor som många anser måste ställas. Men vem ger det auktoritativa svaret?
Torbjörn Lindahl

2017-10-19 @ 08:30:31
Postat av: Jonas M

Kan någon annan än Kyrkans läroämbete göra det i uttolkingen av Skriften och Traditionen?!

Svar: Just det. Läroämbetet. Och var i svenska kyrkan finner man det.
Torbjörn Lindahl

2017-10-19 @ 23:46:14
Postat av: Stig Walldin

Det skulle ju ha varit biskoparna som skulle ha haft lärosuccessionen.

Svar: "Skulle ha varit". Så sant som det var sagt!
Torbjörn Lindahl

2017-10-20 @ 06:24:58
Postat av: Jonas M

Någon skulle kunna förledas att tro att läroämbetet utgörs av Svenska kyrkans läronämnd..men ack nej, ämbetet står inte att finna i Svenska kyrkan nu.

Svar: Förledas var ordet.
Torbjörn Lindahl

2017-10-21 @ 00:12:49
Postat av: Den gamle kamraten

Till både bloggaren och de som kommenterat:

Tala ur skägget, gnöla inte bara!
Fem kandidater gick från nomineringen vidare. Presentera i tur och ordning hur och när de inte (längre) har Ämbetet. De är ju inte helt lika.

Svar: Nästa kommentar, lämnad av Populisten tycker jag är värd att beakta.
Torbjörn Lindahl

2017-10-21 @ 08:34:06
Postat av: Populusten

Jag menar att den som godtar manlig biskop vigd av kvinnlig dito men ej kvinnlig biskop gör sig skylldig till verklig könsdiskriminering. Fokus läggs ju då på personens kön och inte den apostoliska successionen. Tillsvidare konstaterar jag att jag som lekman rimligen inte kan veta om Gud kallar kvinnor till präst- och buskopaämbetena och därför håller mig till vad kyrkan alltid tidigare lärt för att vara på den säkra sidan.

Svar: Ungefär så.
Torbjörn Lindahl

2017-10-21 @ 18:31:32
URL: http://populisten.wordpress.com
Postat av: den gamle (envise) kamraten igen

Vad betyder det svaret i praktiken för de fem som nomineringsvalet vaskade fram?
Om ett knippe biskopar av man-och kvinnokön handpålägger en ny biskop - blir dennes ämbete "ogiltigt" på grund av kvinnornas närvaro eller "giltigt" tack vare de manliga handpåläggarna?

Min fråga är seriös. Jag är faktiskt intresserad av hur man faktiskt resonerar bakom värdeladdade och generella ord.

Svar: OM man nu anser det finnas ett problem så är det nog huvudsakligen avhängigt av att den som leder biskopsvigningen inte anses stå i apostolisk tradition vilket en kvinna som biskop inte anses göra.
Torbjörn Lindahl

2017-10-22 @ 00:07:42
Postat av: Jonas M

Frikyrkliga (kanske andra också) brukar ju retoriskt fråga sig: vad skulle Jesus ha gjort? Vi vet han gjorde. Även om han hade kvinnliga lärjungar som Maria Magdalena utsåg han endast män till apostlar.

Svar: Så är det. Men ska man uppfatta detta så måste man tydligt se skillnaden mellan apostlarna och övriga ĺärjungar.
Torbjörn Lindahl

2017-10-22 @ 16:32:03
Postat av: Jonas M

Ett nyckelställe finns därvid i Apg 1:12-26 där lärjungen Mattias utses till apostel efter Judas.

2017-10-23 @ 16:39:27
Postat av: dgk

Jag kan ha fattat fel men jag har hört om vår norska systerkyrka att man där under reformationen tappade vigningskontinuiteten från tidigare. Alla katolska biskopar stack och man "började om" på ny kula. Om jag fattat rätt.
I Sverige var det inte så. Biskopar som vigts på katolska tiden "följde med reformationen" och vidareöverantvardade Ämbetet. Det innebar bland annat att vi för ca 100 år sedan kom att kunna bli en "brokyrka" till andra som tillmäter den apostoliska successionen större betydelse än vi gör.

Tillbaka till Norge. Jag har också hört att man vid biskopsvigningar i Norge inte vill att svensk biskop - som nog kan vara där - deltar i handpåläggningen. Sådant skulle nämligen öppna dörren för en successions- och ämbetsskillnad mellan de som, högkyrkligt sett, har och inte har Ämbetet.
Är detta sant måste det betyda att man anser att Ämbetet "sipprar med" till biskopar och sedan präster om EN har det, till och med när "vigningsledaren" saknar det.
Får det någon betydelse vid Luleåvalet?

Svar: Vad som är säkert i dessa fall vill jag inte bestämt uttala mig om. Men man bör ju så långt möjligt undvika all osäkerhet. Vad Norge beträffar så är det väl just skillnaden mellan biskopar man velat undvika för att onödig diskussion inte skulle uppstå.
Torbjörn Lindahl

2017-10-23 @ 16:58:54
Postat av: Jonas Nilsson

Jag undrar om inte åtminstone en av poängerna med att det tänks behövas tre biskopar som viger är att åtminstone någon av dem ska vara rätt biskop och på så sätt garantera kontinuiteten. Fenomenet orätta biskopar är inte något exklusivt kvinnligt. Det finns också orätta manliga dito.
Jag undrar om inte en apostolisk succession i en enkel tankelinje är sentida. Tre biskopar knyter den nyvigde bakåt inte bara i en riktning utan i tre, dvs biskopen/biskoparna är insatta i ett nät på samma sätt som församlingarna hör samman inte bara i en riktning bakåt utan av andra gemenskaper som också nått hit, tidigare eller senare.
Ärkebiskopen eller dennes ersättare (som alltså inte måste vara "ärkebiskop") ska garantera att kallelsen och prövningen gått rätt till och på så sätt leda vigningen.
Jag tycker det förefaller rimligt att inte en biskop själv kan garantera allt utan är beroende, på samma sätt som ingen församling eller "kyrka" överlever på egen hand (ursäkta min vänner med den ende biskopen i Rom).

Svar: Jag har uppfattat att tanken med minst tre biskopar vid en biskopsvigning ska vara ett uttryck för att hela kyrkan är med och det alltså inte bara är vigande biskops privata ryck.
Torbjörn Lindahl

2017-10-24 @ 14:34:11
Postat av: den gamle kamraten - besvarad

Fattar jag detta rätt betyder det att - högkyrkligt sett - det räcker med att EN manlig biskop vigd av minst EN manlig biskop är med. Då "sipprar" Ämbetet vidare.
Ingen "fara" alltså.

Svar: OM det skulle vara så då räddas ju del av svenska kyrkan ännu en tid. Problemet är när Jackelen avgår och har vigt de flesta då i tjänst varande biskoparna, att hålla reda på vem som är vem. Värre är det ju om det inte "sipprar" nog genom assisterande biskop. Och vem vet det? Tänk en bro över en älv. Den har i generationer hållit att gå på. Så börjar brofästen och fundament sakta förstöras. Vem kan säga exakt när bron inte längre håller? När ska man säga att "för säkerhets skull" använder vi den inte längre?
Torbjörn Lindahl

2017-10-24 @ 23:26:49
Postat av: Kompisen på nytt

Spränga bron i förtid för säkerhets skull är väl inte bästa sättet att underlätta trafiken.

Svar: Vem pratade om att spränga bron? Åtminstone jag talade väl mer om stillsamt funderande om när den inte längre känns säker?
Torbjörn Lindahl

2017-10-25 @ 09:59:27
Postat av: Jonas Nilsson

Antagligen är det något som kan sägas om de flesta "led" i kyrkans värld. Ta bara Sovjettidens prövning. Det kvinnliga är givetvis inget problem i sig, frågan är snarare vad som händer med undervisningen om Fadern och Sonen OM eller NÄR det formuleras på annat sätt eller i strid mot Nya Testamentets vittnesbörd, men den undervisningen är inget som behöver tänkas som mystiska sprickor i brofästen utan det går att höra och läsa av alla. Och justeras av alla.
Jag undrar om man inte kan våga säga och tro att kristen tro inte handlar om att ta sig över broar utan att gå genom vattnet till liv och till hopp!

2017-10-25 @ 10:29:35
Postat av: Populisten

Vilken intressant debatt detta blev! Min syn är den principfastes, och det kan slå åt två håll. Det med assisterande biskopars medverkan i vigningen hade jag inte tänkt på. Avgörande blir ju då hur de deltar och när i ritualen prästen blir biskop. En jämförelse är om man som "kvinnoprästmitståndare" kan kommunicera om en kvinnlig präst är medcelebran? För mig kom det till sin spets när håg befann mig i en kyrka där mässan firades av kvinnlig kyrkoherde med i god ordning vigd manlig kommunister som medcelebrant. Jag tvekade länge om jag skulle kommunicera men kom till slut fram till att om jag alls tror att instiftelseordens läsning av en vigd präst har påverkan på nattvardsgåvorna så kan inte detta nullifieras av att någon med tveksam eller ingen vigning läser med. Så jag kommunicerade. Och på samma sätt kan nog assisterande biskopar rädda successionen en tid inom SvK om deras medverkan är rätt.

Svar: Vem kan lösa frågan om vigningsassistenters ev avgörande roll?Vad gäller din beskrivna kommunionsituation så tror jag att jag i motsvarande läge avstått. Inte i första hand pga bristande tro på sakramentets giltighet, utan pga vad mitt deltagande "signalerar". Ķommunicerar jag i den situation du beskriver så signalerar jag ett godkännande av att celebranten är en rätt präst.
Torbjörn Lindahl

2017-10-25 @ 18:15:09
URL: http://populisten.wordoress.com
Postat av: Jonas M

Begreppen kollegialsuccession och lärosuccession förutom den rent mekaniska. Om biskoparna faller i från i tron på ett påtagligt sätt blir vigningarna ogiltiga av den anledningen.

2017-10-26 @ 20:23:17
Postat av: Populisten

Man får skilja på en inkognito kommunicerande lekman och en präst. Sedan kam man ändå fundera på om vi inte i dag i Sverige befinner oss i ett läge där vi måste sträva efter att visa upp absolut största möjliga kristna enhet utan att kompromissa med vårt samvete. I vågskålen låg f.ö. i just detta fall också 15 nydöpta konvertiter i kyrkan, det kändes inte som att de i onödan behövdes upplysas om Svenska Kyrkans tvisteämnen när de just vågat detta steg.

Angående vem som avgör vad som krävs för succession så vore det angeläget att samla en så bred grupp som möjligt av teologer och biskopar med traditionell ämbetssyn för att försöka komma fram till ett svar. En komplicerande faktor är att, om jag minns rätt, så hänger redan Svenska Kyrkans succession på några vigningar utförda av en ensam biskop.

Svar: Delar helt din syn vad kommunion beträffar. Även jag har i enstaka fall handlat mot min ämbetsövertygelse eftersom annan bekännelse i situationen (av mig) ansetts viktigare.
Vad succession beträffar är frågan inte enkel. Delar helt det du anför.
Torbjörn Lindahl

2017-10-27 @ 09:37:59
URL: http://populisten.wordoress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0