Läsning del 3
Intressant.
Inte heller oväntat. Av två skäl.
Först - i poetisk form, dagens vers:
"Katolska kyrkans katekes
och herr Luthers lära
ligger nära!"
Sedan - utan poesi.
Du ville se likheterna - eller hur? Och det gör ju att man tydligare ser just det man vill. Men om du velat jaga olikheterna, där den del av den kristna kyrkan vi tillhör skiljer sig från RKK - vad hade du hittat då?
En del av dem som här milt brukar invända mot din katolik-positivism - jag är inte en av dem - kanske skulle känna sig tryggare om du nämnde också sådant där du inte "går med" på formuleringar och utsagor.
Andra - jag är definitivt en av dem - kanske bara är nyfikna på saken.
Ja, att man alltid ska gå till förstahandskällan och läsa istället för att tro vad andra säger, en gammal lärdom som ju bekräftas genom din läsning. Angående jesuiterna måste man beakta att de var väldigt ifrågasatta av illvilliga motståndare inom Katolska kyrkan och förbjöds verka normalt under cirka 40 år fram till 1814.
Jag tror helt och fullt att en hel del handlar om uttryckssätt och betoningar..detsamma gäller också gentemot Ortodoxa kyrkan. Rättfärdiggörelsen är knappast kyrkoskiljande, störst problem är synen på kyrkan och prästämbetet.
Om skyddshelgon och försäkran om deras förbön; man tror ju att det är en enda gemenskap av dem i himlen och på jorden. Vi pratar om sådana som kyrkan har förklarat heliga. När man tror det, varför skulle man då inte tro att en sådan person skulle höra när någon ber om dennes förböner? Om man tänker sig själv en person på jorden som har en mycket stark tro och vill leva ut tron i gärningar, nog skulle den personen om någon ber om förböner, be för den andra personen?!
Mycket bra. Peter
Jag har också planerat läsa kkk men inte kommit igång på allvar...
Efter att du är klar med katekesen kan jag rekommendera Helgon och Syndare - Påvarnas historia av Eamon Duffy, intressant verkligen..och titeln säger ju allt - samtidigt som även syndare till påvar också gjorde bra saker som man upptäcker när man läser boken.
Jag skall lägga till något om ortodox syn på rättfärdiggörelsen.
I The Orthodox Study Bible (USA, 2008) finns naturligtvis i samband med Rom. ett avsnitt om detta. Där konstateras att rättfärdiggörelse inte har den främsta platsen i ortodox teologi, men reformatorisk teologi i frågan utgör inget problem. Det noteras dock att ortodoxa ser på rättfärdiggörelse på ett delvis annat sätt.
Rättfärdiggörelse ses utifrån Guds nya förbund med människorna genom Kristus. Det handlar därför mer om gemenskap. Reformatoriskt kristna ser rättfärdiggörelse ur ett juridiskt (’forensiskt’) perspektiv. Därför handlar det främst om efterskänkande av skuld och befrielse från straff. (Min komm.: Reformatorernas syn på rättfärdiggörelse måste förstås utifrån senmedeltida teologi, med mässoffer och meritumtänkande och avlat o.s.v., teologi som inte har någon motsvarighet i östkyrkan.)
Vidare ställs frågan hur ’tron allena’ går ihop med t.ex. Jak. 2:17, 24. Uttrycket ses som en övertolkning av Rom. 3:28. (Min komm.: Det är samma invändning som Joel Halldorf och Patrik Hagman har i sin nya bok om Luther. De menar att det hade blivit mindre problem, om det varit: ’tron främst’.)
Det markeras att ortodoxa ser frälsning ur åtminstone tre aspekter: 1. Jag har blivit frälst, blivit förenad med Kristus genom dopet. 2. Jag blir frälst, växer i Kristus i kyrkans sakramentala liv. 3. Jag skall bli frälst, genom Guds barmhärtighet vid ytterst domen. (Min komm.: Svagheten med uttrycket ’simul justus et peccator’ som i och för sig uttrycker en sanning – vilket ju erkänns av Rom i The Joint Declaration on the Doctrine of Justification – är att det blir statiskt, inte räknar med någon trons utveckling.)
En kort kommentar till frågan om helgonens förbön. Om jag inför något problematiskt i livet kan be en medkristen: ”Be för mig”, så kan jag väl be en av ”dina trogna i alla tider” detsamma. Vi har ju genom ”stället om törnbusken” lärt oss att Gud ”är inte de dödas Gud, utan de levandes”.
Jag förestäĺler mig att katekesen som form är en mer kortfattad versiom avsedd att på ett attraktivt sätt presentera ett tyngre större dogmatiskt corpus. Kan du jämföra RKKs katekes struktur med t.ex Luthers Stora katekes,någon av de fornkyrkliga med nåhon av dagens ortodoxa?
Det går överhuvudtaget inte att jämföra Luthers stora katekes; denna är så mycket mer omfattande. Så här står det om innehåll och målgrupper:
Som mål har denna katekes att göra en sammanhängande och sammanfattande framställning av den katolska lärans väsentliga och grundläggande innehåll, både när det gäller tron och sedeläran, i ljuset av Andra Vatikankonciliet och hela kyrkans tradition. Dess viktigaste källor är den heliga Skrift, de heliga kyrkofäderna, liturgin och kyrkans läroämbete. Den är avsedd att tjäna som ”referens” för de katekeser eller kompendier, som ställs samman i olika länder.[8]
12 Denna katekes är huvudsakligen avsedd för dem som bär ansvaret för kyrkans trosundervisning: först och främst för biskoparna, i deras egenskap av lärare i tron och kyrkans herdar. Genom biskoparna riktar den sig också till katekesredaktörerna, till prästerna och kateketerna. Den skall också vara nyttig läsning för alla andra troende kristna.
För kännedom finns det en "liten katekes" som utgår från denna och är lämplig för trosundervisning och den som eljest vill få en mer kortfattad beskrivning.
En kommentar till det här hur man ska motta kommunionen; det finns absolut inget som hindrar att man tar emot den på annat ställe än vid altaret, så sker ju i Katolska kyrkan när det är ett stort antal kommunikanter, t.ex. vid utomhusmässor. Det är för övrigt många som vill knäfalla i samband med mottagandet, men numera anses det viktigt att förhålla sig till seden på orten (alltså undvika att sticka ut för mycket, ibland kan det dock finnas knäfall vilka man då kan använda) och det enda som anbefalls är att man ska buga sig innan man tar emot kommunionen. Sen säger man förstås "amen" vid mottagandet.
Så jag skulle inte säga att det innebär något nytt med gående och stående kommunion, även om man i vissa sammanhang är vana att inte göra så. Att hålla i fast vid det blir praktiskt mindre lämpligt vid stormöten.
Tack, där lärde man sig något nytt!
