Vad får man tro? Vad bör man tro? Och uttrycka. Om man är präst i svenska kyrkan? Frågorna inställer sig efter Strängnäs domkapitels beslut att fria den präst som inlett en gudstjänst i "skaparens, befriarens och livgiverskans namn". Motiveringen är det sämsta jag hört på länge: prästen följde nya handboksförslaget och där är inledningsorden fakultativa, alltså får man säga vad man vill. Bingo! Då bör det vara lika tillåtet att inleda gudstjänsten i "fundamentalismens , kvinnoprästmotståndets och homofobins namn". Eller? Jag tror jag ändrar mig och blir en av nya handbokens mest entusiastiska vapendragare. Finns det trots allt gränser för dumheten? Vilka är dom och var går dom i så fall? *
Vad kan man råka ut för? Det undrar man återigen. Den här gången efter att Växjöstiftskyrkopolitiker fått löpa gatlopp i media efter att han uttryckt tveksamhet inför pridefestivalen. Mönstret upprepar sig. Den som på minsta sätt uttalar sig så att det ses som avvikelse från det förhärskande politiskt korrekta ska omedelbart bildligt halshuggas.
Men till var och en som råkar ut för dylikt har jag bara ett råd: stå still i stormen. Det går över.**
Ett råd i tiden kan jag själv tycka. Jag tror nämligen att det för bekännande kristna kommer att bli svårare. Jesus ger väl inte sina lärjungar hopp om något annat? Jag har länge drivit tesen att världens angrepp mot kristendomen - i praktiken mot de individer som uppfattas som profilerade representanter för den - går i tre steg:***
1. En "yttre" ordningsfråga.
Angrepp på dem som vill hålla fast vid Kyrkans historiska syn på prästämbetet, de s k "kvinnoprästmotståndarna" Angrepp i denna genre kan givetvis fortfarande ske när som helst som "rättning i ledet" är av nöden men dess kulmen ligger nog några årtionden tillbaka..
2.En etisk fråga.
Angrepp på dem som står fast vid Kyrkans äktenskapssyn; äktenskapet är för man och kvinna. Pågår för fullt just nu.
3. Den kristologiska frågan.
Är Jesus enda vägen till Gud? Om en tid kommer präster och kristna att framställas som diskriminerande och förtryckande mot andra religionsföreträdare om dom på minsta sätt vill hävda Kristi unicitet.
Grunden för detta håller nu på att läggas genom ärkebiskopskandidaters luddiga och oklara svar på frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed; genom kyrkomötets beslut att inkludera religionsdialog under begreppet ekumenik och den debatt som på senaste tid förts där bl a biskop Bonnier beskrivit företrädare för traditionell tro som präglade av rädsla. Denna debatt är ännu mest "inomkyrklig" (Kyrkans Tidning, Dagen och kyrkliga bloggar) men om en tid kommer kristna (fr a präster!?) att framställas i kontroversiell dager även i världslig press om dom tydligt vill stå fast vid Kristus.
Sanna mina ord. Det kommer snart att kosta på betydligt mer att bekänna Kristus.
- - - - -
* Läsare som ev satte förmiddagskaffet i vrångstrupen kan ta det lungt: jag kommer under inga förhållanden stt inleda en gudstjänst med nämnda ord. Men detta är numera, som bekant, en kulturblogg och till kulturens uppgift hör att tänja gränserna. Själva gudstjänsten är dock inte kultur. Inte heller en plattform för (kyrko-) politiska utspel. Den är - gudstjänst! Så där ska inga gränser tänjas. Där strävar man mot centrum.
**Alla vet ju att jag (för vilken gång i ordningen?) råkade ut för ett liknande drev förra sommaren med start i mitten av juni och med kulmen i månadsskiftet juli-augusti. Men sedan länge är det lungt. Hörs inte ett knyst. Och även följderna upprepar sig: för varje gång man blir nerskriven i media ökar antalet personer som kommer på ens gudstjänster.
*** Jag ber kära läsarna om ursäkt för upprepning; detta har jag skrivit förr. Men det tål att upprepas. Det tål även min tro att den som hållit fast vid sin uppfattning i en "tidigare" fråga enligt listan ovan kommer ha mer kraft stå fast vid en senare. (Detta påstår jag inte enbart pga egen spekulation utan med viss erfarenhet, bl a samtal -många år sedan - med vän och prästkollega som uttryckte att när man väl definitivt tagit ställning för kvinnor som präster då kommer andra frågor "närmare" t ex äktenskap för par av samma kön.
