Laestadiansk sakramentsförvaltning
Tack för psalmboken, väldigt fin! (Se din mail!)
Så en kommentar på Punkt 4:
Det börjar bli allt svårare att få fira mässa med de riktiga elementen, i alla fall i Stockholmsområdet. I den gudstjänstfirande församling jag tillhör brukas bara druvsaft och glutenfria oblater. Flera av oss har talat med kyrkoherden om detta och han visar viss förståelse men hävdar att det inte går att ändra.
Av en kyrkoherde i grannförsamlingen fick jag svaret att kyrkorådet(sic!) hade bestämt att det skulle vara alkoholfritt och glutenfritt.
Detta har resulterat i att flera av oss endast tar emot "brödet" och sörjer!
Stockholms biskop hävdar också att det inte alls behöver vara riktigt vin och bröd, de går lika bra ändå.
Vad gör man?
Så vad kan man mera göra?
Låter som ett bekant ämne, jag har för mig att vi skrivit våra funderingar i ett eller flera av dina blogginlägg i ämnet för ett tag sedan.
Jag kan, utan att rädas för att kallas biblicist, inte låta bli att ifrågasätta punkt 3 i dina åtgärder. Om inte Paulus var apostel så vet jag inte vem som ska kallas apostel. Paulus säger själv i 1.Kor.1 att han inte döpt fler i Korint än Krispus och Gajus. Han som hedningarnas apostel var ju inte sänd för att döpa (vers 17), han skulle ju predika.
Pauli prästämbete var tydligen inte del av "vår kyrkas apostolicitet".
Sakramenten är ingen bisak, men den apostoliska läran enligt Paulus, visar dock att predikan har prio ett för aposteln Paulus. Jesus säger ju i sin missionsbefallning att "Go ye therefore, and TEACH all nations, baptizing them in the name of the Father, and of the Son, and of the Holy Ghost. TEACHING them to observe all things whatsoever I have commanded you."(Matt.28:19-20) enligt KJV:s bibel.
Observera att Jesus säger lär/lära dvs Predika både före och efter sakramentet. Kanske det är därför apostlarna prioriterade predikandet före sakrameneten i sina prästerliga ämbeten?
Som jag tidigare också påpekat, så känner jag det som en stor förlust för väckelsen om sakramenten endast ska skötas av ämbetspräster. Jag har mer bekymmer för de unga och kommande generationer utan nattvardsvana i väckelsen, än för de stackars ämbetspräster som inte får vara ensamma i sitt sakramentsförvaltande.
Det är nattvarden som skall hållas i högt värde, inte tjänaren som celebrerar.
Aposteln Paulus ansåg att det som lekmännen gör idag är prio ett för honom, alltså predika. Det som ämbetsprästerna vill att lekmännen inte ska få sköta, alltså sakramenten, det ansåg prästen Paulus inte vara hans uppdrag. Om ämbetsprästerna skulle vara biblicister skulle lekmännen fått venia för att celebrera vitt mässorna, men haft svårare att få predika i gudstjänsterna i kyrkan. Med detta i åtanke, så ser jag inte att Paulus skulle sett det som en oacceptabel förlust att låta lekmän celebrera. Läser man 1.Kor.1:17, så stämmer inte uttrycket "vår kyrkas apostolicitet" eller "det historiska prästämbetet" med Pauli värdering av predikoämbetet kontra sakramentsförvaltningen. Jag skulle skrivit vår kyrkas tradition och det moderna historiska prästämbetet. Vi ska inte blanda in apostlarna i våra moderna traditioner.
Mycket intressant och viktigt ämne!
Det bästa vore om väckelsen stannade kvar i kyrkan, hur förfallen den än tycks vara för vissa. För att det finns fortfarande ett antal präster som kan fira Eukaristin på det sätt som det ska. Det är nog viktigt att i detta fall se ämbetet hos prästen istället för personligheten, eftersom att det är ämbetet som gör nattvarden giltig och inte personen, precis som du skriver.
Att vilja bryta sig ut kyrkan är förståeligt, men konsekvenserna är inte bra då man samtidigt bryter upp med just apostoliciteten som är en gåva och en hjälp i kyrkans liv och inte ett hinder! Det är ju givet av Jesus själv till apostlarna!
I allt detta tycker jag att vissa glömmer att det finns en levande Hjälpare!
Om det finns några argument som kommer att framföras så är det ettan och tvåan . Jag tror att det här kommer att ske utan större reflektion och diskussion. Då är risken stor att man blir en liten isolerad grupp så småningom.