Torbjörn Lindahl

är man nu.

 

Jag vet iofs att det finns många vänliga själar som anser att jag är det året om. Men nu har jag varit det även i bokstavlig mening. När det snöar och samtidigt blåser från sjön då driver det upp en stor snöhög mitt på min bro. I går morse var det ytterst nära att jag varit tvungen ta köksfönstervägen ut på gården. Men tack vare att  jag tidigare på morgon handlat föregripande och puttat upp dörren så att jag kunnat få tag i sopen och stöta bort en del av snöhögen så var det möjligt att några timmar senare trycka upp dörren så mycket att jag kunde slinka ut.

 

Sedan blev det snöskottning. Till kyrkan kom jag (dock försent) och fick deltaga i mässan. Fantastiskt vilken lisa för själen mässan är när man är bekymrad eller orolig.

 

Vintervädret gjorde dock att jag ställde in en planerad utfärd till Boden. På kvällen var jag hembjuden till kollega på bastu och middag. Synnerligen trevlig kväll.

 

Nu återstår att se om jag under denna vecka får svar på ett av mitt yrkeslivs allra största mysterier, vilket jag grubblat på sedan i tisdags eftermiddag.