Komma i strid med sig själv
Först det viktiga med skrikiga versaler: GRATTIS MORFAR!!
Sedan detta med biskoparna...
Jag tycker det är kul med lite kräkelfäktning (även om den en lagt ned sin stav). Kulturen att alltid vara trädda på ett snöre har gett och ger alldeles för stort utrymme åt...
1. Den som är först med att säga något.
2. Den som är mest pratsjuk - ofta samma person.
3. Ärkebiskopen i Uppsala som då i mångas ögon framstår som Svenska kyrkans "påve" - vilket den inte är.
Vilken mardröm, att bli stoppad in i reinkarnations eviga ekorrhjul av en demiurg. Jag hoppas och väntar på något bättre förstås, ungefär i linje med det här:
http://tidskriftenevangelium.se/gamla/vad-menas-med-det-kristna-hoppet/
men t o m ett utslocknande är att föredra en reinkarnation!