Mässfall

höll det nästan på att bli vid veckomässan ikväll. Precis när klockringningen skulle börja hade ännu ingen kommit utöver prästen och kantorn. Men precis då dyker en nådeshungrande själ upp. Det var en av arbetskamraterna som jobbat över och sedan dröjt sig kvar i kontoret för att deltaga i mässan. Alltså har jag ännu aldrig i mitt liv upplevt ett mässfall.
 
En gång - en av de sista gångar då vi hade gudstjänst i Svartöstadens kapell, vilket på 90-talet avsakraliserades och såldes - så kom bara två äldre damer.
- Dom är väl hemma och ser på skid-VM, urskuldade de sina två-tre frånvarande kyrktantskompisar, och tillade: vi kan också gå hem. Underförstått så prästen hinner hem till TV:n. Men det gjorde jag ändå trots en kortare gudstjänst Det var den gången då Mogren tog guld på 50 km i något VM.
 
Varför berättar man nu för kära läsarna en massa dylika meningslösheter? Jo, därför att större delen av kontraktets kyrkopersonal under gårdagen var på en utbildningsdag på Western Farm i Boden och där fick lyssna till bl a Emanuel Karlsten som höll ett ytterst inspirerande föredrag om kyrklig närvaro i de sociala medierna. Detta är första gången jag lyssnat till en person som verkligen kunde använda PowerPoint på ett sätt som förbättrade framställningen. De flesta föredragshållare som lyckats tråckla ihop nåt med Powerpoint plockar fram en bild och harklar sig sedan en lång stund för att bara stapplande och osäkert läsa upp det som alla kan läsa själva. Man kunde lika gärna få en stencil i brevlådan och läsa hemma. Men så icke med Emanuel. Stort beröm. Och som vanligt blev jag bekräftad och insåg att jag gör exakt rätt. På sociala medier ska man göra exakt detsamma som när man är på fest bland okända, man ska mingla runt och prata kort om allsköns oväsentligheter tills man får kontakt så att samtalet kan djupna.
 
Alltså skriver jag i bloggen om div som inte kan tyckas särskilt viktigt som tex eventuella mässfall och MC-körning. Så hoppas jag detta mingel-småprat i bloggform ska binda kära läsarna till min närhet så dom också uppfattar om jag säger något väsentligt. Om alltså.
 
Resan fram och tillbaka till Boden igår gjorde jag just på MC istället för att åka med den abonnerade bussen. Skälet till det var att då kunde jag på hemvägen passera förbi dottern med sambo och bese barnbarnet. Hemvägen tog jag sedan över Smedsbyn för att i alla fall få några kurvor. Strax för framkomsten till E4 pajade dock hastighetsmätaren. Har vajern gått av nu egen eller är det den s k snäckväxeln på framhjulet? Det har hänt två ggr förr för några år sedan att det blivit fel på hastighetsmätare och vägmätare. Andra gången erkände verkmästaren att han nog slarvat i lagningen så andra reparationen fick jag gratis. Men denna gång? Jag tröttar dock inte kära läsarna med teorier om vad som kan tänkas vara fel.
 
Gårdagens andre föreläsare vara (Jonas? - nu blir jag osäker, men i vart fall) Bromander som delade div statistiska uppgifter om svenska kyrkan. Intressant även det men honom har jag hört på kyrkomötet så det var inte så mycket nytt.
 
Gårdagskvällen innebar avslutningsfest för vårens Alpha-kurs. Roligt det med. I aftonbönen utdelade vi en personlig välsignelse till var och en i bästa OAS-stil. Undrar när det blir så många i vårt alphaarbete att det börjar märkas i Bromanders statistik att något är på G i Luleå. När Bromander la ut en karta med olika färg i landet visande graden av svenskkyrklighet (deltagande i svenska kyrkans gudstjänster) så visade det sig att Övertorneå kommun - tillsammans med tre-fyra andra kommuner i landet - låg i kyrksammaste klass. Är dom skickliga på att "mingla" på nätet eller vad beror det annars på?
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0