Svenska kyrkan och förföljda kristna
Skulle någon som inte håller med bloggskribenten vilja göra sin röst hörd. Det skulle vara intressant att höra.
Bosse Nordin efterlyser en "ickemedhållare" så jag får väl ställa upp - i någon mån.
Jag ser och vet att Svenska kyrkan likt det svenska samhället i övrigt sakta eller inte fattat omfattningen av det växande antalet kristna martyrer runt om i världen.
Visst har det funnits insikter tidigare om att präster och andra satts i fängelse och torterats inte minst i Östeuropa och Kina men utkablandet av sådant har här hemma besudlats av en ohöljd antikommunism. Att USA-ledda juntor och västkapitalistiska intressen också skjutit präster och nunnor teg till exempel "Ljus i öster" om. Och det grumlade tidigare anrättningen.
Att Sverige självt inte var en kolonialmakt betyder inte att vi var - och är - fria från kolonialistiskt tänkande och efterkolonialistisk skam. Solidariteten med de nya staterna som efter WW2 bildades av de tidigare europeiska imperiernas delar innefattade tanken att förföljelsebovarna var nominellt kristna vita europeiska och amerikanska män. Dessa hade våldsamt eller i okunnighet med goda ambitioner drabbat andra folk med Bibel och långbyxor och så varit medaktörer i undertryckandet av andra folks kulturer. Att "kristna" stod för förföljelser och förtryck blev då lätt den enda bilden här hemma. Att självständiga kyrkor växte så det knakade och fungerade anti-kolonialt var en del av verkligheten man i det sekulariserade Svedala inte riktigt tog in.
Religiöst martyrium ansåg man nog - i den mån det fanns - ändå vara en avklingande sak då världen ju rimligen - ansåg man - skulle följa föregångslandet Sveriges väg i att religionerna skulle klinga av.
Så har det ju inte gått. Kristen intern mission (Afrika), muslimsk renässans (Afrika och Mellanöstern) och hinduisk nationalism (Indien) har gjort att religionerna nu är starkare än någonsin vilket - förutom en massa positiva följder - också innebär att motsättningarna ökar och det har Sverige och dess kyrkor ännu inte riktigt kunnat hänga med i.
I sådana faktorer tror jag man skall leta orsakerna till valhäntheten. Man kan tycka att bloggaren antyder att obenägenheten att se till att andra förföljs kommer som en speglig av att man själv "förföljer" en del som i vissa frågor intar en "konservativ hållning". Skulle det vara så tycker jag det är överdrivet konspiratoriskt. Befodringshinder är en mild västanfläkt jämfört med fördrivningar, kyrksprängningar och avrättningar. Att ens fresta sig själv med att se sig som "förföljd" blir i det sammanhanget väldigt självupptaget och skulle man falla för frestelsen vore det ännu värre.
Jag såg mycket väl i din text att du själv inte hängav dig åt den jämförelse jag i slutet av min alltför långa kommentar argumenterade mot. Men jag drog till för säkerhets skull. I alla åsikts- och meningsgrupperingar finns personer som är förenklande konspirationsteoretiker - så också bland "teologiskt konservativa i Svenska kyrkan". Om du hade ett liv - alltså fanns på Facebook - skulle du få fler exempel på sådant. Det var i relation till sådana jag skrev som jag skrev.
Att du tänker mer sammansatt vet jag.
Det har sagts från afrikanskt håll att de borde komma till Sverige för att missionera, då de sett svenska kyrkans förändring. Jag väntar med spänning på att planerna sätts i verket. Kanhända de blir förföljda här?
Intressant, men jag har inte råkat se löpsedlarna från varken kvällstidningar eller andra medier.
