Torbjörn Lindahl

Det som jag väntat på sedan början av oktober, att en grupp präster och biskopen skulle gå på hockey tillsammans. Det var vid biskopsvisitationen i höstas som tanken väcktes i samtal mellan biskopen och mig. Ytterligare några kollegor kontaktades och vips var saken bestämd och biljetter inhandlades. Tyvärr blev en kollega hastigt sjuk så vi blev bara tre präster + biskopen.

 

Jag hade mailat Luleå Hockeys klubbdirektör Thor Stöckel, som jag känner, och berättat att vi skulle vara där och han tog sig tid att klättra upp till rad 19 på C-läktaren i andra pausen för att hälsa på oss. Det uppskattade jag.

 

Nu kan det avslöjas, det som biskopen officiellt måste ligga lite lågt med: han är Lule-supporter. Hans reaktion vid Luleås mål lämnar ingen osäkerhet i den frågan. Även den enda Skellefte-supportern i prästgänget torde kunna intyga det. 2-1 till Luleå blev det.

 

Biskopen berättade dock att han i samband med en biskopsvisitation i Skellefteå fått chansen att gå på en av SAIK:s träningar och även ikläda sig full mundering och känna på pucken. Men några mål på dåvarande målvakten Hadelöv lyckades han inte göra. Varför tänkte inte vi på att göra detsamma vid vår visitation? Men några mål på Rautio hade han knappast lyckats med heller, och inte på Luleås nya succemålvakt Mark Owuya. En fantastisk match gjorde han ikväll. Rena rama muren.

 

Att biskopen är gammal hockeyspelare märktes. Han hängde med betydligt bättre än vad jag gjorde och förmådde uppfatta detaljer som jag inte såg. Jag utnämnde honom därför till gruppens expertkommentator. Den brukar ju innehas av "gamla avdankade spelare" sa jag, vilket han bekräftade. Som biskop är han dock icke avdankad.

 

Jag sa även till biskopen när vi möttes att det här känns ju lite som när förförre påven Johannes Paulus den andre tillsammans med några vänner/medarbetare smet från livvakten och for till alperna för att åka slalom. Men inte riktigt så. Vi var inte dolda utan gick helt öppet i prästskjortor och biskopen i lila.

 

Rolig kväll alltså i goda vänners och trevliga kollegors gemenskap. Och kul att Luleå vann. Trevliga vänner fick jag även sällskap med på bussen hem. Nu återstår bara att drömma om hur trevliga alla kära läsarna är.