Dilemma

var det idag. Fanns flera alternativ för kvällen.
 
Ett var att fara till Kyrkans hus i stan och lyssna till Biskop Tomas från den koptiska kyrkan i Egypten. Han är på Sverigebesök och då även i Luleå stift som han besökt många gånger. Jag har hört honom vid flera tillfällen förut. Både i mer officiella kyrkliga sammanhang och på OAS-möte. Här i stiftet finns ju många som håller av honom och gärna möter honom men jag noterade att när han för några år sedan var på OAS-möte i Piteå så kom inga av dom i den kyrkliga nomenklaturan som annars gärna möter honom. Hade dom missat att han var i stiftet, eller är OAS-rörelsen ett så besmittat sammanhang att man måste passa sig för att vara med där? Man kan undra!
 
I torsdags mötte jag honom i alla fall på församlingens ungdomsgrupp dit vi tagit även våra olika konfirmandgrupper. Fin kväll.
 
Andra alternativet för kvällen var att gå på konsert med Viktor Klimenko i Domkyrkan. Synd att dessa båda aktiviteter kolliderade. Och det i samma församling! Kanske måste vi återupprätta den gamla regeln att inget får pågå i församlingshemmet samtidigt som något sker i kyrkan? Nå, då ska det kanske vara gudstjänst i kyrkan. Nu var det ju "bara" en konsert så då gäller kanske inte regeln. I vart fall gillar jag Klimenko. Har en gammal vinylskiva med sånger om korset. Lyssnar då och då med stor behållning på den skivan. F ö hörde jag att det nu börjar säljas fler vinylskivor än CD-skivor. Kanske inte beroende på vinylens uppgång utan hellre på CD:ns nedgång? Nå i vart fall kanske det innebär att man snart är modern igen. Där ser man, man ska aldrig oroa sig för att man är "ute". Det är bara att vänta så blir man "inne" igen. Tröst särskilt för en åldrande präst som i ett beslut i kommunens jämställdhetskomitté fått veta att han omfattar åsikt som hör hemma i historiens skräpkammare.
 
Att höra Viktor Klimenkos sång ihop med Markus Warghs improvisationer vore ju en höjdare.
 
Hur skulle jag lösa detta dilemma? Vilket skulle jag välja? Då jag nästan inte kunde välja så funderade jag på att lösa det hela genom att inte välja alls utan fara på hockey istället. Luleå-Brynäs. Gjorde inte det, men det slet lite i sinnet när bussen passerade isladan. Roligt hade det varit. Luleå vann ju med 5-1 såg jag nyss på text-TV. Och Cam Abbott gjorde två mål. Roligt.
 
Det blev alltså inte hockey - och inte Klimenko heller. Det blev föredrag av biskop Tomas.
 
Han pratade om den arabiska våren utifrån en kristen synpunkt. Inledde med en snabbgenomgång av Egyptens historia för att vi skulle få en bakgrund till nuvarande skeende. Sedan blev ju slutsatsen att "revolutionen" för två år sedan som kastade av det diktatoriska oket nu ersatts av krafter som vill ha en religiös muslimsk stat, vilket skulle innebära stora begränsningar för de kristna. Oppositionen består både av kristna och moderata muslimer som vill se ett sekulärt, demokratiskt samhälle. Hans definition av demokrati var också tänkvärd: det är inte att majoriteten bestämmer, utan att majoriteten får ta ansvar, men ska göra det på ett sätt som även skyddar och gagnar minoriteterna. Fint uttryckt.
 
I morgon firar jag, för en gångs skull, högmässa i Domkyrkan. Har inte gjort det sedan Pingstdagen 1990, vilket f ö var den sista gången som jag krängde på mig min prästvigningskaftan. I morgon är det högmässa med konfirmation. OBS! inte konfirmation med mässa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0