Stiftsfullmäktige
har jag varit på under fredag och lördag. Lediga dagar ska kanske påpekas så ingen tror att jag använder arbetstid till "kyrkopolitik". I Skellefteå på Stiftsgården var vi samlade. Jag är ju bara ersättare i Frimodig kyrkas grupp så detta var andra gången jag var med under mandatperioden. Fullmäktige samlas två gånger per år.
En av de större frågorna - rent sakligt - var information och diskussion om det förslag till ny ordning för Stiftsfullmäktige som håller på att utarbetas. Beslut ska tas vid höstens möte. En del i förslaget är att minska fullmäktige från nuvarande 67 ledamöter till 51. Det skulle innebära en besparing på ca 150 000 per år. Kanske lite omotiverat då "stiftet" gick plus 4 miljoner. Men kanske finns det skäl förbereda sig för hårdare tider vilka alla prognosmakare tror kommer. För det faktiska arbete som stiftsfullmäktige har att göra så skulle man kunna krympa ända till 41 ledamöter vilket är mininmum enligt Kyrkoordningen. Inom Frimodig Kyrka tycker vi att man även kan se över arvodena - om det nu ska sparas. Hur många av nuvarande ledamöter skulle vägra vara med om arvodet uteblir, var en fråga jag hade lust att ställa. Det gjorde jag inte, annat än till en annan ledamot under dagens frukost. Han skulle vara med lika troget utan arvode, deklarerade han.
Den största frågan - om man ser till antalet debattinlägg - var en motion om att man skulle återupprätta Stiftssidan som förr var på Kyrkans Tidnings sista sida. Själv stödde jag stiftsstyrelsens förslag om att inte gå vidare med den tanken (vilket också blev beslutet) även om jag uppskatar "papperstidning". I ett inlägg talade jag dock lite om svårigheten att balansera mellan information (det som "ägaren" vill ha spritt - ofta en positiv bild) och nyheter (det som är sant - även om det är negativt). Jag framförde som min syn att den gamla sitiftssidan, trots dåvarande redaktörens personliga ambition, blev mer det förra än det senare och det gjorde den - enligt min ringa mening - rätt tråkig. En hel del uppmuntrande klappar på axeln fick jag efter mitt inlägg. Vi fick också se exempel på hur Frimodg Kyrkas ledamöter troget förvaltade de icke partipolitiska gruppernas främsta kännetecken: att var inbördes oense :)
Övriga "mindre" (?) frågor, som bokslut och budgetregler och annan miljonrullning klubbades givetvis i rask takt utan någon större debatt.
Kanske vågar vi sammanfattningsvis påstå att det gäller i Luleå Stiftsfullmäktige detsamma som i Kyrkomötet: de som röstar på Frimodig Kyrka får mest talartid per röst. Även på annat sätt gjorde Frimodig Kyrka bra ifrån sig: gårkvällens mässa i Landskyrkan leddes av ledamoten Henrik Berglund.
Efter kvällsmässan satt undertecknad och FK-kollegan, tillika bloggrannen, Gunvor Vennberg och samtalade en stund med biskopen. Vågar jag påstå att han höll med oss helt i allt vi framförde? Nej, det vågar jag inte.*
Lagom till lunchen dök yngre bror från Umeå upp tillsamman med hustru och vi fick äta lunch tillsammans. Jag åkte sedan hem med dem istället för med den gemensamma stiftsfullmäktigebussen.
En lite märklig identitetskonflikt uppstår ju när man samtidigt är både präst och förtroendevald. Som präst kommer jag ju från Domkyrkoförsamlingen där jag jobbar, men som förtoendevald måste jag ju anses vara från Nederluleå där jag bor.
* om jag inte vågar pga att påståendet är osant eller pga att min blyghet och ödmjukhet förbjuder mig får läsaren gissa.
En av de större frågorna - rent sakligt - var information och diskussion om det förslag till ny ordning för Stiftsfullmäktige som håller på att utarbetas. Beslut ska tas vid höstens möte. En del i förslaget är att minska fullmäktige från nuvarande 67 ledamöter till 51. Det skulle innebära en besparing på ca 150 000 per år. Kanske lite omotiverat då "stiftet" gick plus 4 miljoner. Men kanske finns det skäl förbereda sig för hårdare tider vilka alla prognosmakare tror kommer. För det faktiska arbete som stiftsfullmäktige har att göra så skulle man kunna krympa ända till 41 ledamöter vilket är mininmum enligt Kyrkoordningen. Inom Frimodig Kyrka tycker vi att man även kan se över arvodena - om det nu ska sparas. Hur många av nuvarande ledamöter skulle vägra vara med om arvodet uteblir, var en fråga jag hade lust att ställa. Det gjorde jag inte, annat än till en annan ledamot under dagens frukost. Han skulle vara med lika troget utan arvode, deklarerade han.
Den största frågan - om man ser till antalet debattinlägg - var en motion om att man skulle återupprätta Stiftssidan som förr var på Kyrkans Tidnings sista sida. Själv stödde jag stiftsstyrelsens förslag om att inte gå vidare med den tanken (vilket också blev beslutet) även om jag uppskatar "papperstidning". I ett inlägg talade jag dock lite om svårigheten att balansera mellan information (det som "ägaren" vill ha spritt - ofta en positiv bild) och nyheter (det som är sant - även om det är negativt). Jag framförde som min syn att den gamla sitiftssidan, trots dåvarande redaktörens personliga ambition, blev mer det förra än det senare och det gjorde den - enligt min ringa mening - rätt tråkig. En hel del uppmuntrande klappar på axeln fick jag efter mitt inlägg. Vi fick också se exempel på hur Frimodg Kyrkas ledamöter troget förvaltade de icke partipolitiska gruppernas främsta kännetecken: att var inbördes oense :)
Övriga "mindre" (?) frågor, som bokslut och budgetregler och annan miljonrullning klubbades givetvis i rask takt utan någon större debatt.
Kanske vågar vi sammanfattningsvis påstå att det gäller i Luleå Stiftsfullmäktige detsamma som i Kyrkomötet: de som röstar på Frimodig Kyrka får mest talartid per röst. Även på annat sätt gjorde Frimodig Kyrka bra ifrån sig: gårkvällens mässa i Landskyrkan leddes av ledamoten Henrik Berglund.
Efter kvällsmässan satt undertecknad och FK-kollegan, tillika bloggrannen, Gunvor Vennberg och samtalade en stund med biskopen. Vågar jag påstå att han höll med oss helt i allt vi framförde? Nej, det vågar jag inte.*
Lagom till lunchen dök yngre bror från Umeå upp tillsamman med hustru och vi fick äta lunch tillsammans. Jag åkte sedan hem med dem istället för med den gemensamma stiftsfullmäktigebussen.
En lite märklig identitetskonflikt uppstår ju när man samtidigt är både präst och förtroendevald. Som präst kommer jag ju från Domkyrkoförsamlingen där jag jobbar, men som förtoendevald måste jag ju anses vara från Nederluleå där jag bor.
* om jag inte vågar pga att påståendet är osant eller pga att min blyghet och ödmjukhet förbjuder mig får läsaren gissa.
Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg
Jaså, du hör liksom jag till den stora skara som jobbar i Svenska kyrkan fast i en annan församling än den vi "tillhör". Lite märklig situation på min ära - men så länge vi har rena territorialförsamlingar blir det ju så.
Har du förresten funderat på att flytta till Hertsön av något slags pastorala skäl? Eller kanske tvärtom avvisat idén just av pastorala och/eller sociala skäl? (Eller har du som jag/vi för många böcker för att någon tanke på flytt alls ska poppa upp?).
Trackback
