Torbjörn Lindahl

Så är det. Uttryckt i psalmen och verkligt i livet.

 

Natten mot fredagen, eller ska man säga tidigt på fredag morgon, kl halv tre dog min pappa på Sunderby sjukhus. Han hade somnat in stilla och helt utan tecken på att avskedet skullle vara så nära förestående. Likväl var det inte helt oväntat. I våras undrade vi om han ens skulle överleva midsommar. Nå, i måndags fick han fara från korttidsboendet Fyren till sjukhuset pga tilltagande svullnad i benen. Medicinering gjorde efter några dagar lite verkan och under torsdagen var han betydligt piggare. Men som sagt, på natten var det slut. Om drygt en månad skulle han ha fyllt 86 år.

 

Mina två bröder från Umeå har varit här sedan i fredags förmiddag och tillsammans for vi till bårhuset och sedan har vi i samråd med mamma ägnat tiden åt att planera för begravning mm. Idag fick dock vi tre för oss att vi skulle passa på att minnas ett sammanhang som vi positivt förknippar med pappa: Bälingeberget. Sagt och gjort. Det blev några timmars nostalgisk promenad på stigar vi gått åtskilliga gånger både dagar och nätter och även åkt vintertid med skidor. En av favoritsysselsättningarana var ju att sitta på berget och titta på fullmånen och uppleva att det även mitt i vintern går att läsa en bok i fullmånens sken.

 

Givetvis såg vi de stenar på gångstigen vilka på grund av sin form haft smeknamnen ostbiten, tumvanten och toffeln. Givetvis såg vi även det stora stenblock om vilket pappa alltid sa att han borde ta hem som trädgårdsbord, men inte kunde just denna gång pga för fullpackad ryggsäck. "Vi får ta det nästa gång". Lite osäkert dock om vi lyckades lokalisera de tre tätt växande träd som fått namnet de tre vise männen vilka var riktmärke för var man skulle svänga om man kom på vintern i ospårad snö.

 

Ja, ja mycket att minnas. Det gäller väl med min pappa samma sak som jag sagt vid åtskilliga begravningar:

- allt det som den avlidne kunde glädja sig åt eller som beredde oss glädje, det tackar vi för

- i alla sammanhang där han hade en börda eller sorger och svårigheter att bära, där vill vi dela bördan

- för allt det som han ångrar eller önskat annorlunda ber vi Gud den allsmäktige och barmhärtige att ställa det till rätta.

- - - - - - - - - - -