Nej, inte riktigt slut
Två gudstjänster blev det idag. Först söndagsgudstänst i Hertsökyrkan. Som vanligt var det bara drygt tio personer som kommit då trettio sekunder återstod till klockringningen, men innan första psalmen var färdigsjungen var vi ca trettiofem. Utan att pika någon annan - jag är själv exakt likadan - så undrar jag vad det är som gör att man kommer några minuter för sent till kyrkan, men inte några minuter för sent till tåget när man ska på semester med hela familjen och redan betalt biljetterna?
På kvällen var det gudstjänst igen. Denna gång lovsångsmässa. Nu kom ingen i sista minuten tror jag, men då hade vi ju fikat före gudstänsten, som vi brukar ha på lovsångskvällarna och en stor del av deltagarna var där ännu tidigare för alpha-ledar-träning. I den gruppen såg vi en video om förbönstjänst. Mycket fin undervisning. Mässan innehöll givetvis lovsång men även kort predikan av undertecknad och tillfälle till förbön i samband med kommunionen. Roligt att få introducera några nya personer i förbönstjänsten.
Sedan jag skrev sist har jag alltså fått ny telefon. Lediga stunder de senaste dagarna har jag använt till att försöka lära mig hur den fungerar. I vart fall har jag lärt mig välja ringsignal. Givetvis valde jag motorcykel - en lisa för själen att höra det brummande ljudet så nu kommer jag troligen att överleva vintern - så nu kan Ann O Nym skänka mig extra glädje genom att bara kort ringa mitt tjänstenummer. Således inte riktigt slut på MC-säsongen heller.
Jag har ofta diskuterat "kommaförsentmentaliteten" och använt samma jämförelse med tågavgång, dessa "kommaförsentare" missar heller inte en avtalad tid med högt uppsatt person. Medan arbetskamrater och familj gärna kan få vänta. Min enda slutsats är respektlöshet! Givetvis kan oturen vara framme men i den omfattning som nu sker är inte rimligt. En gudstjänst är ett väldigt viktigt möte! Mitt förslag är att kyrkvärden låser ytterdörren kl 11.00 exakt, åtminstone under en period för att markera vikten av att komma i tid. Själv känner jag ett starkt obehag av att komma för sent och har tom stannat hemma istället. Jag vill sitta i lugn och ro i bänken en stund innan gudstjänsten börjar för att stilla mig. Tyvärr störs jag också väldigt av det väldiga "springet" i början av gudstjänsterna, en svaghet hos mig som jag inte är ensam om.
När jag var i Tanzania för många år sedan visade det sig att i flera av de kyrkor vi besökte gjorde man precis så. När gudstjänsten började låste man dörrarna och sedan öppnade man dem igen efter syndabekännelsen och avlösningen (kommer nu inte ihåg exakt hur gudstjänstordningen såg ut, men jag har för mig att ovan nämnda punkter kom ganska tidigt i gudstjänsten)då man släppte in eftersläntrarna. Dessa fick då tillsägelsen av prästen att eftersom de inte hade kommit i tid fick de nu vänta till nästa söndag med att få sina synder förlåtna. Hårt? Kanske det, men jag fick intrycket av att folk inte brukade komma för sent särskillt många söndagar i rad. :)
Tur att jag skrev att jag själv är precis likadan. Ikväll var jag på veckomässa i Björkskatakyrkan. Givetvis kom jag - försent! Smög in när skriftetalet redan börjat. Tur att den tanzanianska modellen inte användes. Nå, många som är i sista minuten kommer i alla fall under klockringningen. Och de som kommer ännu senare - som jag ikväll - kanske kan skylla på att vi numera ofta bara ringer några minuter istället för fem som förr var brukligt vid högmässa.
Sååå: Jokke förklarar med ens varför det är så få barnfamiljer i kyrkan. De inser på förhand att de ska komma försent och låter bli att gå. Vi går upp ca 06.30 men kommer likafullt ofta försent - men så har vi ju fem ganska små barn att få med oss samt djur som ska skötas om på morgonen. Vi tycker att gudstjänsten är viktig - just därför vill man inte få hela veckan förstörd efter fyra timmars hårt arbete för att komma iväg bara för att bilen inte startar/djuren har rymt/barnen strejkar/En sko försvunnit etc. Värst av allt är väl att komma prick 11.00 till en låst kyrka eftersom gudstjänsten visar sig vara sammanlyst = minst en kvart försening till den andra kyrkan.
Men jag håller med om att motivationen att kämpa skulle öka ytterligare om det var en rejäl syndabekännelse i början av gudstjänsten.
Tre skäl till varför gudstjänsten inte kan jämföras med ett tåg:
1. Kyrkan står kvar hela gudstjänsten.
2. Barnen tycker inte Gudstjänst är lika kul som att åka tåg tyvärr så man måste lirka lite för att motivera dem att klä på sig mm.
3. Gudstjänsten är genomsyrad av Guds nåd. Även om inte de andra i kyrkan vet vilka omständigheter som legat bakom förseningen vet Gud det och det är ju honom vi kommer för att möta! Även den som kommer i elfte timmen får full betalning. En gång när det verkligen var struligt kom vi först till välsignelsen, men under postludiet blev jag rörd till tårar och gick hem upplyft.
Gunvor!
En lösning kan ju vara att fira midnattsmässor. Förra året när ni hela familjen kom till midnattsjulmässan i Örnäset så kom ni i tid, i god tid! trots att ni farit ända från grannkommunen under kvällen :)
Ett minne från min ungdom (65-70 år sedan). En granne, som brukade vara med på söndagarna i kyrkan, fick förhinder av något slag och kom fram till kyrka alldeles före välsignelsen. Kyrkoherden sa,när hon ursäktade sig: Det är inte försent att komma för att få välsignelsen. - Men regeln är god: är att komma i tid för en stunds stillhet före sammanringeningen.
Personligen tycker jag det är olämpligt att komma för sent till Gudstjänst. Gud är Helig, vi är av nåd Guds barn. Varför ska vi alltid skylla ifrån oss på en massa orsaker? Vår längtan efter närhet med Honom borde istället göra att vi kom förtidigt till Gudstjänst!
Visst är det angeläget att komma i tid. Och jag uppskattar att vara det och få en stund i stillhet. Jag påminner mig ett tillfälle under mitt första prästår. För en gångs skull var jag i riktigt god tid till veckomässan i Nederluleå (jag var celebrant). Allt var klart i tid och i minst 15 minuter satt jag och kyrkvärden på varsin stol på var sida om sakristians bönealtare under absolut tystnad. En fantastisk stund.
Svårigheten att få med sig en hel barnaskara känner jag väl. All heder åt dem som försöker få det att fungera.
Men min grundfråga återstår - och jag ställer den lika mycket till mig själv som till någon annan, jag som numera inte har småbarn med mig - varför är det så lätt att komme tre minuter för sent? I mitt fall tror jag det beror på att jag är en sådan person som arbetar "med paniken som inspirationskälla". Det måste alltså bli tillräckligt sent för att man ska få fart.
Ställ din klocka 5-10 min tidigare så uppstår inte problemet - om du då följer den tid klockan visar:)
- Hjälp till självhjälp -
Läste inte ditt inlägg tillräckligt noga förut Tobbe :)
Men, efter eget stugbesök, gjort vinter där och slagit av elen, satt för fönsterluckor m.m., så läste jag det du skrev en gång till.
Blev så glad - att du åkte med yngste sonen till kyrkstugan och sedan till äldsta dottern. Det värmde mig.
Själva inlägget satte inte igång kommenterarklådan - men väl samtalet i kommentarerna. Valde dock att inte skriva mina tankar här utan låta den ingå som del tre i inlägget "spridda tankeskurar" på min egen blogg. Nådde därmed tre mål:
1: Kunna kommentera lite mångordigt.
2: Visa läsare av min blogg till skriverier här.
3: Kanske - detta måste erkännas - locka, tubba, finta och lura läsare av denna blogg att besöka min.
Här skrev jag: http://stigstrombergsson.blogg.se/2011/october/spridda-tankeskurar.html
Gamle kamrat!
"Tubba" och "locka".
???
Låter ytterst allvarligt. Du verkar ha glömt elfte budet:
Du skall icke hava begärelse till din nästas bloggläsare.
Oj! vi har olika uppfattning om elfte budet! Jag har de sista 20 åren försökt lära mina barn att elfte budet är Du skall icke stjäla din nästas tid.
