"Min" ???
Nu kommer vännen och kollegan i ämbetet och kyrkomötet, Dag Sandahl, ovetandes till min hjälp. I ett inlägg på sin blogg för någon dag sedan skriver han om "mina kantorer" och uttyder sedan: "mina' betyder inte att jag äger dem utan hör samman med dem".
Tack Dag, att du gav mig den rätta uttydningen av mina egna ord. Kanske är det det sakramentala handlandet som ger i all synnerhet präster en sådan samhörighet med den kyrka där dom regelbundet firar gudstjänst att dom kan tala om min kyrka.
Jag har aldrig hört andra kyrkoanställda än präster använda det uttrycket. Däremot hörde jag för ett antal år sedan av en person som varit ansvarig för en husmoderskurs på en av de stiftsanknutna folkhögsskolorna att det förekommer att kyrkliga husmödrar talar om församlingshemmets kök som mitt kök. Kanske har kaffebryggaren - gemenskapens sakrament, ni vet - samma mäktiga andliga inverkan på oss som nattvardskalken.
Hallå!! Vilken planet bor du på?
Har du aldrig hört vaktmästare prata om "min skiftnyckel", diakoner om "mina hembesökare" och kantorer om "min orgel". Jag hörde för några år sedan en nu från stiftet avflyttad kyrkoherde i en mindre församling i Kalix-Torne kontrakt prata om "mitt pastorat".
Toppen av allt är nog i alla fall den kyrkorådsordförande i en större Västerbottens-församling som på 90-telet lär ha dagt angående en tjänstetillsättning: "Jag har fått en komminister".
En tröst i bedrövelsen är väl att detta "min"-ande inte är en särpräglad kyrklig genitivkontruktion. I skolans - som exempel - värld pratar lärare om "mitt klassrum", "mina lektioner" och "mina" - men kanske oftare i lätt förebrående ton - "dina elever".
Som den språk- och tankepolis jag är söker jag så konsekvent som möjligt tala om "elevernas lektion" och "elevernas lärare" - samt givetvis "församlingens gudstjänst", inte komminister NN:s.
Eftersom mässa började firas i hemmet kan vi väl se uttrycket "min kyrka" som ett minne från den tiden, från vardagsrummets närhet. Att vara främmande i kyrkan är en förfärande känsla - som emellertid kan infinna sig ibland av olika anledningar. Sedan sonen efter sina förvillelser hittat tillbaka till fadershuset och fått ringen på fingret gissar jag att han kunde tala om sitt hem. Vi sjunger även i psalmen "Huset som kallas Herrens hus bör vi dock älska och ära såsom en fristad, varm och ljus, ja, såsom hemmet, det kära". Att däremot tala om "min Kyrka" ger ytterligare en orsak till att besöka biktbåset.
Och utan tvekan skriver jag detta på min dator sittande i min soffa i mitt hus!
