"Frisk som en nötkärna"
Något ytterligare återbesök planerades inte in. "Det beror på vilken distriktsläkare man har" anförtrodde han mig till slut halvt viskande efter en stunds hummande. Den jag gått hos i åratal fick visst godkänt. (Säkert beror det mest på patientens skick). Lite mer förklaringar om vad man gör och inte gör respektive kan göra och inte kan göra på olika ställen i länet fick ju en att inse - det som vi alla vet men inte dagligen tänker på - om det händer en något riktigt allvarligt så är det givetvis en fördel att bo relativt nära länssjukhuset än längre bort i länet. Total regional "jämlikhet" är ju omöjligt att uppnå i dessa avseenden. Det får mig att återigen föra fram min regionalpolitiska käpphäst: lägg ner Överkalix, Övertorneå och Pajala kommuner! Befolkningarna i de tre kommunerna är ju inte mer än tre stadsdelar runt Luleå. Tänk så mycket mer praktiskt det skulle vara:) Fast det blir väl annorlunda nu med gruvbrytningen i Kaunisvaara (Pajala kommun).
Arbetsdagen i övrigt (jobbar nu halvtid) bestod mest i "administrativt arbete" = slänga gamla fd onödiga, numera helt onödiga papper som sparats i div pärmar. Bra sysselsättning dom första dagarna tyckte arbetsledaren, så jag inte förtar mig.
På kvällen var jag en sväng till Bönhuset. Den (öst-)laestadianska församlingen har nämligen för ett tag sedan utsett en grupp som ska utarbeta en slags församlingspolicy om hur man ska agera om något allvarligt händer församlingsmedlem enskilt eller i inbördes relationer. Det är väl erfarenhet från annat håll där allvarlig situation sopats under mattan i många år, som gör att man känt behov arbeta med dessa frågor. Klokt beslut! Om det var så klokt att jag blev invald i gruppen får andra bedöma. Vi har i alla fall haft mycket fina och givande samtal och nu ikväll fick jag uppdraget göra en översyn av det dokument vi är på väg producera.
Innan vi skildes efter en stunds bön konstaterade jag att jag uppenbarligen befinner mig bland kristna vänner som lever "i världen men icke av världen". Hur ska man annars förklara det faktum att ett dylikt möte planeras in samma kväll som Luleå Hockey har hemmamatch mot Skellefteå?
Jag hann hem precis i tid för att hinna se Hockeykväll och konstatera att Luleå slog ärkerivalen med 5-2.
att lägga möten samtidigt med hockeyn går ju bara inte för sig, goa pastorn gör nog bäst i att protestera nästa gång dylika påhitt planeras.
Hej! Grattis till återfådd hälsa! Det var så snopet när din årskamrat och min psalmvän Gunnar Eriksson i S:t Pauli i Göteborg kallades hädan under fjolårets vårvinter. Men Herren lever och rår, fast han själv "under sitt kötts dagar" inte blev mer än 33-34 år. Anders Nohrborg blev bara 42 år liksom Rambach, Anders Rutström bara 50 år och Lars Linderot knappt det, Rosenius blev 52 och Luther med sina 62 är en riktig åldring i sammanhanget. Och tänk vad de hann! Så man vet aldrig. Å andra sidan hörde jag Bertil Murrays pappa Carl Adolf hålla ett 90 minuters föredrag om Skog- och Överhogdalstapeterna på Stiftsgården i fjol, och den farbrorn fyller 100 år nästa år om Gud vill och världen står (lagom till 100-årsjubileet av Skogtapeten).
Vi kanske ses i Lule under v. 10 om Gud och du så vill (typ "återbesök p.g.a. somliga distriktsläkare")? Nå, det kan vi ta i annat forum. Gud välsigne oss alla oavsett. Och välkomna till kantorsprojektet Nätkoralboken enligt vidhängande länk. (Bra alternativ eller komplement till åtskilliga andra nätsidor, tycker jag nog lite halvstolt).
Skulle skriva nåt om bristande klarsyn i ishockeyfrågan, men blev så tagen av Andreas utredning om låg resp. hög ålder att jag ångrar mig. Vi får hoppas att hundraåringen hinner hålla åtskilliga vittra föredrag. Han är ett verkligt underverk! Annars förundras vi väl mest över att alltför unga tas ur tjänst. Undantag finns dock som sagt.
Till ishockey får vi återkomma! Hälsningar från bandysveriges mitt/höjd/punkt
Andreas återuppväcker den faschination man kan känna inför vad en del giganter hann med under sina relativt korta liv.
Du är välkommen förbi när du är i faggorna.
Nej, sigrid, vi behäver inte återkomma till hockey. Saken är nämligen redan klar: Luleå är bäst!
