Blogg-grannar och riktiga grannar
Per-Eric Simma berättar att han fått in bredband i huset via fiberkabel som grävts ner. Jag har också en fiberkabel till kåken vilken grävdes ner samtidigt med fjärrvärmen. Ja, man fick betala extra för den förstås, men jag använder den inte. Har mobilt bredband till min ytterst lilla bärbara dator. Tänkte att då kan jag blogga även när jag är ute med hojen. Men det har blivit lite med det (hojåkning alltså) denna sommar.
Den gamle kamraten skriver nu en serie kallad Fjäll & tanke där han berättar om sin och hustruns årliga fjällvandring. Så fick man svaret på sin undran varför han inte kunde vara på Oas-mötet. Om han varit det - och om vi deltagit vid vissa samma tillfällen så hade vi haft en del att diskutera. Får ta det telefonledes istället. Försökte ringa honom för en stunds "ljug" men han var upptagen på konfirmandläger.
Några av sina fjällberättelser har han blandat med tankar om bibelböcker han läst (några av Paulus brev). Den som har lust på lite god bibelutläggning kan spana in det*. När min gamle kamrat ger sig in på den avdelningen så är han inte så tokig.**
Eftersom jag kallar personer för blogg-grannar vilka jag själv länkar till (och som jag känner) så nämner jag även Håkan Sunnliden, trots att han finns nere i södra sverige. Han skrev senast om att Pridefestivalen börjat och att SvD ägnat den saken sex sidor. Säkert har det blivit ytterligare sidor senare dagar. Stor uppmärksamhet även i andra tidningar som jag gluttat i. Lite irriterad kan jag bli att den festivalen får så oproportionerligt stor uppmärkasmhet i media, men att Jesusmanifestationen får så liten.
Noterar att i tidningen Dagen var vinklingen mest att Kristdemokraterna är med på Pride. Varför är det nödvändigt att vara det, undrar jag. I allt väsentligt står Kristdemokraterna för en annan syn. Varför inte våga stå för det istället. Men där alla är med där måste man vara med annars finns man inte, eller... Alla måste vara på Almedalsveckan också. Och alla i den här landsändan måste vara på Nolia. Och denna helg måste alla i Luleå vara på Lulekalaset. Får lust att bli totalt tvärtom (dvs sådan som jag normalt är). Har inte lust vara med någonstans. Vill ni träffa mig: kom till mässan i kyrkan.
Gunvor Vennberg har på sin blogg lagt ut en bild av hur dom hassjar hö på sin gård. Och med häst, inte traktor. Spana in den rofyllda bilden på hennes blogg. Den ska jag stirra på i några timmar. Då kommer friden att infinna sig. Nästan lika rofyllt som att sitta i kyrkstugan och göra ingenting. Kanske ska jag be att få bilden så jag kan göra en tavla av den och ha - i kyrkstugan. Skulle bli frid och ro x2 att vara där.
Måste vara total brist på blogginspiration när jag istället för att skriva någonting väsentligt bara berättar om vad andra skriver. Alltså är det dags att sluta.
Måste bara först berätta även om vanliga grannar: En granne hade rivit ett litet staket som tidigare husägaren byggt runt densamma gaveltomten. Fint att få bort staketet hann jag tänka. Men ack vad jag bedrog mig. På vägen hem efter kvällens mässa ser jag en ny fin gärsgård enligt riktig gammal modell av riktig hårdvuxna grannastammar. Får medge att det är vackert. Att det var en riktig expert som gjorde jobbet syntes väl (grannens pappa). Fick nästan lust att beställa en dylik även till min tomt istället för min häck. Snyggt skulle det bli.
Tog vägen förbi exp efter mässan. Där såg jag en skrift från "svenska kyrkan" som tydligen nyligen kommit. Eller har jag bara missat den förut? Vad den handlar om ska jag berätta när jag läst den ordentligt. Men den snabba genombläddringen fyllde mig med samma ångest som det mesta som kommer från "svenska kyrkans nationella nivå".
Jag återkommer.
* den som fortfarande inte vet vem min gamle kamrat är letar bland länkarna tills han finner det och kan utbrista - på grekiska: eureka
** faktiskt är han ganska duktig på bibelkunskap. Det hade jag nytta av i fjol när jag alldeles för sent insåg att jag behövde kolla en översättningsfråga av ett bibelställe inför min predikan på OAS-mötet. Givetvis kunde min gamle kamrat ge besked på telefon. Även denna sommar nere i Hässleholm hamnade jag i samma nöd. Då ringde jag min tvillingbror. Tur att man har vänner som kan sin grekiska fortfarande. För mig är NT:s grundspråk "rena grekiskan" numera:)
Rofyllt?? Att hässja????? Du måste skämta. Eller också aldrig gjort det. Varmt, broms, svettigt, skitigt, rätt som det är kommer höräfsan och man riskerar att få yttersta pinnen genom foten. Och då har jag inte ens nämnt ont i ryggen, skavsår i händerna, möss och sork om man nu bryr sig om det...
Rofyllt? Jo DÄR kommer kaffekorgen - sååå underbart!
Du förivrade dig, kära SigridL! Jag påstod inget om själva hässjningen. Det var bilden som var rofylld.
Vad bra att SigridL skrev det där så slapp jag. Men jag håller med om att det SER rofyllt ut. Just därför är det så bra att ta lite bilder så att man hinner hitta inspirationen till nästa slåtterdag. Om ni undrar varför det regnar på sommaren så vet jag en del av svaret: Det är för att Gud vill att även bönderna ska få lite lugn och ro så att de kan återhämta sig.
Men på ett sätt är det också rofyllt. Det tar nämligen så lång tid att det inte spelar så stor roll om man tröstar ett barn, pratar med en förbipasserande eller fikar en stund - gör man inte det orkar man ändå inte, vilket gör det till en mycket socialt givande fysisk aktivitet för familjen mfl, som dessutom alla kan delta i efter förmåga (min treåring hässjar redan på nedersta roan när andan faller på, några höstrån väger inte så mycket!). Vi skulle inte träffas så mycket på somrarna om vi inte hässjade tillsammans. Köra traktor är ensamt.
Och visst är det både rofyllt (själsligt) och lite provocerande att göra saker mycket långsammare än det skulle gå att göra dem. Högt tempo föder stress, fastän man borde kunna ta det lugnare! Dessutom kommer tanken in i något slags idissling när man jobbar hårt med kroppen utan att behöva tänka så mycket på vad man gör. Många halvsmälta tankar blir ordentligt genomtänkta och många böner bedda. För att inte tala om hur gott man sover efteråt utan sömnpiller!
Där jag assisterade som barn hässjade man på sträng. Och det var misann inte lätt att få till första varvet. Duktiga barn du har Gunvor!
Håller för övrigt precis med er båda trots arbetstyngden. Det FINNS en ro i det hela. Och så är man flera, att arbeta tillsammans är fantastiskt.
Jo, jag känner igen ångesten man får när man konfronteras med nåt från den "nationella nivån". Det är mycket vi håller på med även lokalt som jag är ganska tveksam till. Eller som en kollega till mig sa (fritt citerat): "Nog blir det väckelse i den här församlingen om vi får installera nya larm, får nya datorer, får börja med nåt nytt projekt som rinner ut i sanden efter ett halvår". Man glömmer stundom bort vad kyrka är, MILT uttryckt. Nä, nu ska vi inte tänka på det för då tappar vi sugen helt och hållet. Än finns det hopp! Även om det verkar vara "spridda skurar" ibland.....
Torbjörn Lindahl wrote:
"Lite irriterad kan jag bli att den festivalen får så oproportionerligt stor uppmärksamhet i media, men att Jesusmanifestationen får så liten.
Noterar att i tidningen Dagen var vinklingen mest att Kristdemokraterna är med på Pride. Varför är det nödvändigt att vara det, undrar jag. I allt väsentligt står Kristdemokraterna för en annan syn. Varför inte våga stå för det istället. Men där alla är med där måste man vara med annars finns man inte, eller... Alla måste vara på Almedalsveckan också. Och alla i den här landsändan måste vara på Nolia. Och denna helg måste alla i Luleå vara på Lulekalaset. Får lust att bli totalt tvärtom (dvs sådan som jag normalt är). Har inte lust vara med någonstans. Vill ni träffa mig: kom till mässan i kyrkan."
Mina kommentarer:
Det var sannerligen ett klokt resonemang. Jag tror att den här bloggen är en riktigt bra och viktig blogg för vårt sekulariserade samhälle. Får nog anledning att återkomma oftare till Torbjörn Lindahls blogg. Jag anser att Torbjörn Lindahl är värd en stor eloge och tack för att du Torbjörn tar upp och belyser viktiga saker i vårt samhälle idag. Jag tror att jag får anledning att även besöka mässan i kyrkan, någon gång då jag får tid och möjlighet.
En får väl börja med att ödmjukt bocka för omnämnandet och undrar sedan i all stillhet om det inte snart är dags att bloggaren tar sig ett skriv-klåde-återfall.
