Fortsättning följer

- om jag hinner innan bloggfastan inträder på Askonsdagens kväll - om stift och biskop och öl som kanske inte behövdes. Men just i afton fick jag viktigare saker att tänka på.

Några av er som kring årsskiftet bad mycket för min dotter (som fick en stroke)  har undrat hur det gick. Svaret är att efter Trettondedagen har hon stadigt blivit bättre och sammanlagt fram till mitten av dennna vecka mycket bättre. Men sista dagarna har det blivit sämre igen. Inte riktigt lika dåligt som de tre djupdykningrana kring nyår. Men betydligt långdragnare. Tacksam för fortsatt förbön givetvis.

Kommentarer
Postat av: PeO Olsson

Vår bönegrupp i Hunnebostrand församling på tisdagsmorgnarna och bönegruppen vid vårt köksbord (Barbro&PeO) fortsätter att be.

2010-02-14 @ 19:26:24
Postat av: Tobbe

Tack så mycket. Varje vittnesbörd om att det finns uthålliga, bedjande, omsorgsfulla vänner är en stor tröst.

2010-02-14 @ 19:56:45
Postat av: "Syster"/Annette Öberg

Maria finns så innerligt i mina böner - hon känns så nära ibland. Vi två har delat många timmar med varandra. Idag skrev jag ner det jag bad Gud om i min bönebok. Gud/Jesus älskar Maria så mycket.

2010-02-14 @ 21:23:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0