Trygga och lättkränkta
det är vad vi svenskar är enligt psykiatern David Eberhard.
För en tid sedan läste jag två böcker av honom vilka jag råkade springa på när jag en ledig eftermiddag botaniserade i bokhandelns hyllor. Tyvärr innebar det att den övriga högen med olästa böcker fick ligga orörd. Jag tycks köpa böcker i snabbare takt än jag läser. Inte bra!
Den första av de två böckerna, I trygghetsnarkomanernas land, kom ju ut för flera år sedan och rekommenderades då till mig av min yngre bror. Alltså har jag i flera år burit bördan att jag borde läsa den. När jag nu äntligen kom mig för att läsa den så ringde jag honom för att få diskutera den men då menade han att han redan glömt den. Så kan det gå.
Eberhard skriver om att vi är omgivna av lagar, regler, myndigheter som på allt sätt försöker skydda oss från faror och göra vår tillvaro trygg. Överdrivet trygg! Många övertydliga exempel ges. Det visar sig, menar Eberhard, i att vi till slut blir oförmögna att hantera det som bara hör till det vanliga livet av konflikter och svårigheter. En bakgrund är kanske hans erfarenhet som läkare på psykakuten: folk söker hjälp där när katten dött eller pojkvännen gjort slut.
Också skolan får sina slängar. Fr a tycks han irritera sig över att vår jämlika skola hindrar alla att utvecklas och fr a de duktiga hämmas. Känns som att man läser skolminister Björklund.
Böcker kan vara läsvärda även om dom har några år på nacken - och då kan man ju köpa en pocket. Billigare.
Den andra boken, Ingen tar skit i de lättkränktas land, är färskare. Egentligen känns den som ett utbyggt avslutningskapitel i första boken. En hel del upprepningar - för det är ju den grundläggande överdrivna tryggheten (beskriven i första boken) som gör att vi ingenting tål - men också en teori om jantelagens betydelse för vår lättkränkthet. Om jag minns rätt så skulle resonemanget kunna sammanfattas ungefär sålunda:
1. du ska inte tro att du är nå'nting
2. detta gäller även andra, dvs dom ska inte heller tro att dom är nå'nting.
3. när jag då - trots allt - stöter på någon som i något avseende faktiskt är duktigare ("bättre") än jag eller på något sätt har det bättre än jag eller har något som jag inte har eller kan något som jag inte kan...
4. ...då blir jag KRÄNKT
Ett av de mer komiska exemplen i boken är lärarstudenten med invandrarbakgrund som anmäler sin lärare för rasism när hon får tillbaka en uppsats med kommentaren "fortsätt jobba med språket"!
För en tid sedan läste jag två böcker av honom vilka jag råkade springa på när jag en ledig eftermiddag botaniserade i bokhandelns hyllor. Tyvärr innebar det att den övriga högen med olästa böcker fick ligga orörd. Jag tycks köpa böcker i snabbare takt än jag läser. Inte bra!
Den första av de två böckerna, I trygghetsnarkomanernas land, kom ju ut för flera år sedan och rekommenderades då till mig av min yngre bror. Alltså har jag i flera år burit bördan att jag borde läsa den. När jag nu äntligen kom mig för att läsa den så ringde jag honom för att få diskutera den men då menade han att han redan glömt den. Så kan det gå.
Eberhard skriver om att vi är omgivna av lagar, regler, myndigheter som på allt sätt försöker skydda oss från faror och göra vår tillvaro trygg. Överdrivet trygg! Många övertydliga exempel ges. Det visar sig, menar Eberhard, i att vi till slut blir oförmögna att hantera det som bara hör till det vanliga livet av konflikter och svårigheter. En bakgrund är kanske hans erfarenhet som läkare på psykakuten: folk söker hjälp där när katten dött eller pojkvännen gjort slut.
Också skolan får sina slängar. Fr a tycks han irritera sig över att vår jämlika skola hindrar alla att utvecklas och fr a de duktiga hämmas. Känns som att man läser skolminister Björklund.
Böcker kan vara läsvärda även om dom har några år på nacken - och då kan man ju köpa en pocket. Billigare.
Den andra boken, Ingen tar skit i de lättkränktas land, är färskare. Egentligen känns den som ett utbyggt avslutningskapitel i första boken. En hel del upprepningar - för det är ju den grundläggande överdrivna tryggheten (beskriven i första boken) som gör att vi ingenting tål - men också en teori om jantelagens betydelse för vår lättkränkthet. Om jag minns rätt så skulle resonemanget kunna sammanfattas ungefär sålunda:
1. du ska inte tro att du är nå'nting
2. detta gäller även andra, dvs dom ska inte heller tro att dom är nå'nting.
3. när jag då - trots allt - stöter på någon som i något avseende faktiskt är duktigare ("bättre") än jag eller på något sätt har det bättre än jag eller har något som jag inte har eller kan något som jag inte kan...
4. ...då blir jag KRÄNKT
Ett av de mer komiska exemplen i boken är lärarstudenten med invandrarbakgrund som anmäler sin lärare för rasism när hon får tillbaka en uppsats med kommentaren "fortsätt jobba med språket"!
Kommentarer
Trackback
