Lutherdom och annan protestantism (del 2)
Skrev jag om för några dagar sedan. I brist på annat inspirerat skrivämne fortsätter jag på denna tråd.
Jag följde en indelning av den västerländska kristenheten i tre delar
katoliker
lutheraner/anglikaner
reformerta
Man kan också tänka sig att som Nathan Söderblom kalla oss i mittgruppen för evangeliska katoliker. Då skulle indelningen kunna uttryckas
romerska katoliker
evangeliska katoliker
reformerta
Jag är öppen för att många bland kära läsarna blir ytterst nervösa av att bli kallade katoliker. Men var vid gott mod. Varje söndag bekänner vi vår tillhörighet till den katolska kyrkan genom trosbekännelsens formulering "en, helig, allmännelig kyrka. Allmännelig är ju vår översättning av ordet katolsk. Man bör observera att vi normalt använder ordet katolsk och katolik ytterst slarvigt. Vi låter det nämligen självklart syfta på det som vi borde kalla romerskt-katolskt. Katolskt är något mycket vidare än bara det som passar på den romersk-katolska kyrkan.
När det gäller skillnaden mellan oss evangeliska katoliker (lutheraner) och andra protestanter så kan man också nämna synen på hela reformationen. Den lutherska grundsynen - uttryckt i Confessio Augustana (Augsburgska bekännelsen) - är ju att vi håller fast vid kyrkans gamla och hävdvunna tro men att vi i reformationen vill rensa bort "vissa missbruk" som senare insmugit sig. Den mer radikala synen säger däremot ungefär så att Luther var väl bra som tändande gnista, han började ett nödvändigt verk, men han gick bara halvvägs och i senare protestantisk utveckling så har man tagit reformationssteget fullt ut och kastat av sig liturgi och ämbeten och till stor del sakramenten.
Det tragiska är att vår nuvarande syn på lutherdom är djupt präglad också av dessa (senare) reformert-protestantiska synsätt. Det innebär att många lutheraner idag inte inser hur katolska vi lutheraner egentligen är (OBS! katolska inte romerska!)
Tillhör nog den "nervösa" delen kristna, men brukar kalla mig själv ett Guds barn, tillhör Kristi kyrka på jorden, evangelisk luthersk tro - dock ej evangelisk katolik.
Blir lite bekymrad, då jag ser, att det "katolska" inflytandet på många kristna, skymmer den Sanning som bara finns i tron på Kristus.
Det har helt enkelt hänt väldigt mycket sedan Luthers tid, och de som reflekterar över det är inte så många verkar det som. Många tänker sig nog Luther idag som en hyfsat liberal folkkyrkoförespråkare som befriade de sina från alla auktoriteter och så gott som allt ansvar att hålla fast vid den "medeltida" kyrkliga traditionen, till förmån för individens personliga omdöme. Det lär ju inte hända men tänk vilket liv i luckan det skulle bli om Luther kunde göra ett återbesök och säga sitt om Kyrkan, splittringen, auktoriteter, tradition och individualism.
Allt gott
Spot on Tobbe! Det är klart att vi skall kalla oss katoliker. Vi bekänner oss till den enda katolska kyrkan varje söndag.
Att som "syster" kalla katolskt tänkande och tro ett skymmande av den sanning som finns hos Kristus får väl i bästa fall sättas upp på okunnighetens konto.
Kanske "syster" skulle vilja redovisa sina bevekelsegrunder till sådana påståenden så att vi fick dem genomlysta?
Father brown tycks ju vara överens med mig i denna fråga (vad annat hade jag väntat mig?!)så där finns inget att diskutera.
Hoppas vi kan hitta något bra sätt att lösa Syster ur nervositeten. Ett första steg tror jag är just det jag skrev: att inse att ordet "katolsk" är betydligt större än "romersk-katolsk" (vilket oftast är vad vi menar när vi i dagligt tal säger katolsk. (Om Syster inte läst "Kristi Kyrka" av Bo Giertz så skulle jag rekommendera den boken. Det kan vara en bra början).
Jag tror Simon har helt rätt i att Luthers namn idag tas som intäkt för en uppsjö åsikter och attityder och handlingssätt som i själva verket vore helt främmande för Luther.
Helt rätt, Simon och Tobbe! Vi är katoliker. En sån som Chesterton var katolsk (allmänkyrklig) i verkligt god mening, trots att han dessutom gick in i den romerska kyrkan. En sån som C S Lewis var det också, trots att han INTE gick in (p.g.a. dess "hädelser" (enligt Lewis) om påven och jungfru Maria, se George Sayers biografi Jack).
Undrar dock fortfarande om romerska-katoliker bara bekänner sitt eget samfund när de i trosbekännelsen bekänner den heliga katolska kyrkan. ("Den heliga, världsvida kyrkan" är ju ett (bra) bearbetningsförslag som vi använder ibland i Missionskyrkan").
Angående Luther har Simon o Tobbe oxå rätt. Eva Brunnes Luther-beröm häromsistens gick ju mest ut på att han utmanade hierarkierna i största allmänhet. Luthers (verkligt katolska) lära och bekännelse berördes knappast alls i intervjun.
Men visst är det allmän protestantångest när vi gör allt för att undvika ordet "katolsk" i trosbekännelsen.
"Allmännelig" - det traditionella alternativet
"Världsvid" eller "universell" - de nya föreslagna alternativen.
Varför vågar vi rakt upp och ner inte ta det språkligt korrekta "katolsk".
(Det är ungefär som att inte våga hissa svenska flaggor bara för att nynazister alltid har svenska flaggor)
Saken är ju den att ordet katolsk rent språkligt rymmer innehåll som de föreslagna alternativen inte rymmer i sin helhet.
En "katolsk" kyrka gör anspråk på delaktighet i det andliga arv som funnits i alla tider, funnits överallt på jorden, finns bland jordens alla folk och innefattar hela tron, inte bara utvalda favoritbitar som hos sekterna.
De ortodoxa bekänner väl i Nicenska trosbekännelsen "en enda, helig, katolsk (sv: allmännelig) och apostolisk kyrka" utan något problem?
-------------
kom på att det är nationaldagen idag. Måste genast gå ut och sätta upp fasadflaggan på bron.
Varför blev det fet stil i en del av min förra kommentar? Inget avsiktligt!
Inget avsiktligt fel heller att jag påstod att det är nationaldagen idag. Men det var fel. Den är ju i morgon (eller för läsaren idag eller igår beroende på när du läaser detta). Tur att jag ej hann sätta upp flaggan.
Jag trodde att fetstilen var avsiktlig. Tycker det passar bra.
Det finns tre böcker som varje svensk kristen måste läsa och det är Stengrunden, Kristi kyrka och Kyrkofromhet...ja Tron allena skulle man nästan kunna räkna in också..Bo Giertz är en riktig klassiker. Dock är det lite mycket "rom-skräck" i Kristi Kyrka, men så var väl tidsandan då den skrevs.
Som jag ser är det är kyrkan med nödvändighet katolsk. Den dag kyrkan inte är katolsk är den inte längre någon kyrka i egentlig mening, bara en sammanslutning av kristna. Kyrkan kan bara vara en, och dit vi måste vilja komma är när Kyrkan är en synlig enhet som alla underordnar sig med en enda tro men olika uttryckssätt.
Ordet 'protestant' anser jag att vi bör undvika att låta oss förknippas med, ser inget alls positivt i det om det ska användas för att särskiljas från det katolska, och även det romersk-katolska. Även om vi nu inte tillmäter biskopen av Rom samma vikt och innebörd som Katolska kyrkan bör vi ju ändå hålla honom i stor aktning som kristenhetens främste företrädare, oaktat att vi inte är övertygade om precis alla dogmer. För övrigt så kan man ju inte läsa Luther slaviskt; mycket av kritiken var ju ren polemik mot bakgrund av den politiska situationen, annan var missförstånd från ena eller bägge sidan. Om rättfärdiggörelsen råder ju nu i princip konsensus och i fråga om mässoffret så uttrycker vi oss inte på samma sätt och lika dogmatiskt, utifrån vissa av våra nattvardsböner är det ju tydligt att innebörden är ungefär densamma; ett reciprokt offer som återigen görs gällande.
Angående trosbekännelserna tycker jag också att vi borde använda ordet katolsk som jag också uppfattar som mest korrekt. Men det är ju värre i till exempel lutherska kretsar i Usa och Tyskland när man säger: one holy christian church or eine heilige christliche Kirche..och en kristen kyrka och en katolsk kyrka är som bekant inte samma sak.
För övrigt så var det ju Danmarks nationaldag ikväll, hade ju inte skadat att flagga senskt då heller..
Håller med dig helt Jonas. Och givetvis bör alla kristna ha läst de böcker du nämner.
Själv har jag på morgonen återigen (för vilken gång i ordningen?) läst om några centrala kapitel i Kristi kyrka för att kolla att den verkligen var så rekommendabel som jag tänkte då jag nämnde den i en tidigare kommentar.
Det som slår mig är hur mycket - både positivt och negativt - som skett sedan den skrevs. Dels har vi erfarit en persiod av kyrklig förnyelse som hjälpt oss att se och leva i mycket av bokens visioner. Men sedan har i vår kyrka också skett ett stort förfall där statsmakt och samhällsideologier gått in och styrt i kyrkan på ett oacceptabelt sett. Man tycker sig märka att Giertz anar att det kan kommma. Nu är vi tyvärr där och måste med beklagande konstatera att den nuvarande svenska kyrkan föraktar och bortkastar mycket av sitt rika och djupa arv. Men kunde en reformation ske på 1500-talet så kan det väl på 2000-talet...?
Christianus mihi nomen est, catholicus cognomen!
Ja det behövs en reformation och den måste vi be för! Den reformation vi behöver är emellertid inte den som biskop Spong och Jonas Gardell står för, utan liksom Luther ville gå tillbaka till rötterna (även om han var lite övernitisk i vissa fall) måste vi också göra det. För att gå framåt måste vi se bakåt, först då kan vi finna vår framtid.
Tänk om alla möjliga som har köpt Gardells bok, säkerligen också många klerker, skulle låna eller köpa Giertz bok (eller ta fram dem från bokhyllan och damma av den), jag tror nog att många skulle börja reflektera utifrån den och säkert skulle många tänka om.
Äger både Giertz böcker. Och Gardells. Samt har läst dem. Gillar Giertz bättre.
Men Gardell är intressant. Givetvis måste klerker läsa honom så att prälleriet vet vad många i deras församlingar läser.
Ja det har du rätt i, man ska ju känna sin "fiende" därför kan man läsa för att kunna bemöta det som är tveksamt eller till och med heretiskt.
Vill också rekommendera latinprofessorn och dominikanerpatern Anders Piltz som skriver både djupsinnigt och lättfattligt och något tvivel om att det inte är något teologiskt sidospår som Gardell företräder finns ju inte.
