Askonsdag
(Ur andakt i Luleå närradio Askonsdagen 2007)
Askonsdag är det traditionella namnet på denna dag - fastans första dag. Namnet kommer av att man i samband med gudstjänsten på askonsdagen kan låta teckna sig med ett kors på pannan som symbol för att man vill går in under fastans villkor med bot, rannsakan och koncentration på Kristi kors.
Många av oss som är uppvuxna och fostrade i någon evangelisk eller protestantisk andlig tradition har nog inte fått med oss så mycket av kyrkans gamla fastetradition. De bibelord vi fått ta del är lika ofta de som varnar för missbruk vid fastan, som de som uppmanar till fasta. Men det är kanske värt att lägga märke till att när Jesus talar om fasta - så varnar han visserligen för andlig falskhet - men säger likväl när ni fastar, inte om ni fastar. Han betraktar det tydligen som själklart att människorna i hans omgivning fastade. Det var inte bruket han var emot, utan missbruket.
Påskfastan varar av tradition i 40 dagar före påsk. Samma tid som Jesus fastade i öknen. Men fastetiden är ändå lite längre än 40 dagar och det beror på att söndagarna räknas bort. Söndagen som är Kristi uppståndelsedag är alltid en glädjedag och en högtidsdag. Därför får man lägga till några fastedagar och den dag som blir fastans första dag är Askonsdagen. Askonsdagen flyttar sig alltså från år till år precis som påsken.
Traditionellt i vårt land innebär fasta att man avstår från att äta kött. Men i vår moderna tid kan vi kanske tänka även på annat. Vi sa igår att det viktiga inte är det yttre utan det inre. Fastan ska vara ett pedagogiskt hjälpmedel för vår tro, för att hjälpa oss i kampen mot synd och frestelse och för att ge tid med Gud och medmänniskan. Alltså är det fullt möjligt för var ock en att i bön inför Gud fatta sitt eget beslut om sin personliga fasta. Och då bör man komma ihåg
- att det ska kännas meningsfullt för mig själv, inte vara en börda som någon lägger på mig
- jag ska vara medveten om att fasta inte är något sätt att förtjäna nåden, det är bara ett pedagogiskt hjälpmedel. Jag kan under fastan söka avstå något som står i vägen för att komma närmare Gud, rensa upp i egen bråte och ge medmänniskan större plats i mitt liv
- för det tredje bör jag hålla min fasta hemlig så att jag inte frestas att skryta med det jag gör.
På vilka sätt kan man då fasta?
- man kan tänka på överflödet och t ex avstå från något som har med mat att göra
- eller njutningar, t ex godis, tobak eller alkohol om det är aktuellt
- man kan tänka på sin tid, och bestämma sig för att fasta från TV - tittande, tidningsläsande eller datoranvändning - antingen helt och hållet eller till viss del på ett sätt som man bestämmer sig för.
Men då är det alltså viktigt att vi kommer ihåg att inget av det vi gör under fastetiden är för vår fromhets skull. Utan för Guds och medmänniskans skull. Det betyder att när jag får lite pengar över för att jag drar ner på mat och njutningar, så kan jag skänka det till någon hjälpverksamhet eller liknande. Inom svenska kyrkan, så har vi ju haft traditionen att ha Lutherhjälpens sparbössa på bordet under fastetiden. Om jag får tid över när jag lever enklare eller fastar från TV eller annat som annars tar min tid så använder jag den tiden dels till andlig läsning och dels till att bry mig om någon medmänniska som behöver det.
Om man har barn så ska man naturligtvis ta det försiktigt så att man inte försöker tvinga barnen till något som dom ej förstår eller förmår. (Enligt kyrkans gamla tradition så fanns inget fastekrav på barn) Men jag tror att de flesta barn - om man i tid talar om saken - t ex kan avstå från sitt lördagsgodis under någon vecka och istället ge lite extra pengar till något angeläget ändamål. Även den som lever i relation där make/maka ej delar samma tro får ta det försiktigt. Man kan själv gå in under särskilda fasterutiner men man kan inte tvinga andra.
De flesta av oss är nog vana vid att man inte ska titta på julklapparna i förväg. Att avstå förhöjer spänningen och glädjen på den stora dagen. Att frivilligt avstå något under fastetiden kan också bidra till att öka glädjen på den stora dagen, Påskdagen.
