Heliga landet 3
Nu har det hänt mycket sedan sist. Igår började vi med att gå till den rumänska kyrkan på morgonen och fick uppleva den fantastiskt vackra kyrkan och den lika vackra ortodoxa liturgin. Tyvärr förstår man ju inte så mycket men att dela den andliga upplevelsen går andå.
På eftermiddagen blev det sedan besök i Israels Museum där vi såg utställningen om Qumranrullarna. Roligt för oss var att originalet till den funna Jesajarullen fanns till beskådande pga Israels sextioårsfirande. Normalt får man bara se en kopia (men man ser ju ingen skillnad för kopiorna ar skickligt gjorda - men ändå...). Därefter såg vi den s k modellstaden, en mycket stor och välbyggd modell av Jerusalem på Jesu tid, vilkan man kan gå runt omkring. Sedan for vi till Yad Vashem - förintelsemuseet. Gripande givetvis och som vanligt när man tar del av information om denna tragedi i vår historia frågar man sig hur det kan komma sig att människor låter sig brukas för dylika syften. Helt klart förstår man efter en rundvandring i detta museum det Israeliska folkets längtan efter en egen fristad på jorden och deras beslutsamhet att försvara den.
Om försvar handlade det också på den plats vi besökt idag: Massada. Men det som grep en mest var ju utsikten. Aldrig har jag skådat något liknande. Imponerad måste man ju också bli av byggnadsverken på denna klippa. Att de överhuvudtaget kunnat bli till. Men den som såg till att de byggdes var ju en kung med tecken på storhetsvansinne (om nu jag får ge min lekmannamässiga bedömning av Herodes den store).
Givetvis blev det bad i Döda havet på vägen därifrån, men man blir betänksam när man hör och ser (!) hur mycket vattennivån sjunkit på några få årtionden. Vår vägledare Anna-Greta uppskattade att nivan är ca 10-15 meter lägre än när hon första gången var där på sjuttiotalet.
Sista anhalten för dagen var Qumran och där kan man ju fundera över varför ett gäng frommisar som hade rituella reningar som specialitet flyttar till ett område där man inte ser en droppe vatten, förutom det salta Döda havet. Hur bar dom dom sig åt för att leva där? Och alla dom beduinläger vi såg efter vägen - hur kan människor överleva i detta sterila landskap? Men jag tänker att människor härifran som kommer till våra breddgrader skulle undra över hur man överlever en vinter i vårt underliga land.
Hoppas ni överlever till nästa gång vi hörs.
På eftermiddagen blev det sedan besök i Israels Museum där vi såg utställningen om Qumranrullarna. Roligt för oss var att originalet till den funna Jesajarullen fanns till beskådande pga Israels sextioårsfirande. Normalt får man bara se en kopia (men man ser ju ingen skillnad för kopiorna ar skickligt gjorda - men ändå...). Därefter såg vi den s k modellstaden, en mycket stor och välbyggd modell av Jerusalem på Jesu tid, vilkan man kan gå runt omkring. Sedan for vi till Yad Vashem - förintelsemuseet. Gripande givetvis och som vanligt när man tar del av information om denna tragedi i vår historia frågar man sig hur det kan komma sig att människor låter sig brukas för dylika syften. Helt klart förstår man efter en rundvandring i detta museum det Israeliska folkets längtan efter en egen fristad på jorden och deras beslutsamhet att försvara den.
Om försvar handlade det också på den plats vi besökt idag: Massada. Men det som grep en mest var ju utsikten. Aldrig har jag skådat något liknande. Imponerad måste man ju också bli av byggnadsverken på denna klippa. Att de överhuvudtaget kunnat bli till. Men den som såg till att de byggdes var ju en kung med tecken på storhetsvansinne (om nu jag får ge min lekmannamässiga bedömning av Herodes den store).
Givetvis blev det bad i Döda havet på vägen därifrån, men man blir betänksam när man hör och ser (!) hur mycket vattennivån sjunkit på några få årtionden. Vår vägledare Anna-Greta uppskattade att nivan är ca 10-15 meter lägre än när hon första gången var där på sjuttiotalet.
Sista anhalten för dagen var Qumran och där kan man ju fundera över varför ett gäng frommisar som hade rituella reningar som specialitet flyttar till ett område där man inte ser en droppe vatten, förutom det salta Döda havet. Hur bar dom dom sig åt för att leva där? Och alla dom beduinläger vi såg efter vägen - hur kan människor överleva i detta sterila landskap? Men jag tänker att människor härifran som kommer till våra breddgrader skulle undra över hur man överlever en vinter i vårt underliga land.
Hoppas ni överlever till nästa gång vi hörs.
Kommentarer
Trackback
