Klimat III
Tittade på hur dom såg ut gjorde jag också när jag i Dagen läste ett reportage tidigare i veckan om ärkebiskopens multireligiösa klimattjosan i Uppsala Domkyrka. Tjosan var ju raljant igen. Men vad ska man kalla det. Högtidligt undertecknande av dokument? Men det räcker ju inte för cermonin hade ju klara religionsinlag. Att kalla det gudstjänst däremot tar ännu mer emot eftersom det inte bara var kristna inslag.
Och det är här som det kommer in hur dom såg ut. Eller vad dom gjorde. Inte alla, utan de två viktiga huvudpersonerna ärkebiskop Vejryd och Uppsalas domprost Koivonen-Bylund. I tidningen var de båda (tillsammans med andra) med på bild under det att en muslimsk representant bad. Ärkebiskopen, som syntes i bakgrunden, stod med armarna efter sidorna och (tycktes det mig) med öppna ögon. Ingen tydlig böneposé alltså. Domprosten stod däremot med knäppta händer, böjt huvud och slutna ögon. Som om hon bad alltså. Eller? Heder år ärkebiskopen (om det nu inte bara var så att fotografen var så snabb att ÄB inte hunnit knäppa händerna och böja huvudet). Ty, även om man i en i grunden politisk fråga finner skäl att agera tillsammans med andra religionsföreträdare - och ingen ifrågasätter det rimliga i det - så måste man dock markera en tydlig gräns när det gäller allt som liknar religionsutövning.
Att kyrkan markerar i en politisk fråga är inte fel i sig. Men det ger en lite sur (!) eftersmak då man - samtidigt som detta sägs (vilket ju i grunden är exakt detsamma som hela det politiska etablissemanget redan säger) - på punkt efter punkt upplever att svenska kyrkan (rikskyrkan och de impulser som kommer därifrån!) - både hemmavid och internationellt - blir allt otydligare i det som är Kyrkans viktigaste uppdrag: att förkunna att under himmelen finns inget annat namn i vilket vi kan bli frälsta än Jesu namn.
Vilket klimatomslag!! Rena störtskuren av inlägg!! Och samma dag.
Delar väl i stort tanken att klimateriet är en viktig fråga som också kyrkor kan engagera sig i bara det inte blir på bekostnad av Kyrkans besked till världen: "Jesus har uppstått och synderna kan förlåtas!"
Bloggaren angivna vanemässiga olust till att bara ansluta sig till vad alla för tillfället tycker och pratar om kan jag efter många års vänskap bara bekräfta. Har väl en släng av sjukan själv.
Men det får mig dock att fundera huruvida bloggaren (och jag själv) inte är hemfallen till en annan tendens nämnligen att för säkerhets skull välja motsatsen till vad den kyrkliga överheten för dagen förfäktar. För säkerhets skull alltså. Som en vana.
Och om det är så: Vem sätter då egentligen agendan?
Fast inget av detta var orsaken till min samlingskommentar till KLIMAT I+II+III. Det jag ber om är en hälsning till lillasystern från mig. Grattis-kram torde vara en väl avvägd present.
Inlägget om klimtet har jag burit på länge så när bara inspirationen rann till..... att jag delade det i tre delar var ju bara för läsvänlighetens skull.
Att gamle kamraten medger sig hava en släng av samma sjuka som jag gläder mig. Alltid roligt med självkännedom.
