Torbjörn Lindahl

- Du har ju micro!
Och jag som är man trodde naturligtvis att det utropet handlade om det faktum att jag  äger en, så jag började förklara hur det kom sig att jag nu äntligen har en micro. Jag fick överta den i slutet av juni av äldre sonen när han flyttade till Stockholm. Då han bara fått ett tillfälligt boende så valde han att lämna det mesta av tillhörigheter, att sälja till sina föräldrar och andra och att sedan skaffa nytt när han fått mer fast bostad. Så alltså köpte jag hans micro.

Men sedan blev jag varse att uttrycket "du har ju micro" inte alls handlar om att jag har en micro utan att det ska uttydas (kvinnligt språk) "här finns ju en micro, den skulle vi väl lämpligen kunna använda just nu?" Alltså jag och näst äldsta dottern när vi skulle värma bullar som vi tagit ur frysen när vi skulle ta kaffepaus i vårt sorterande av hennes gamla grejer vilket jag tidigare redogjort för. Jag hade just sagt att det tar ju en stund innan bullarna tinar så vi väntar väl en liten stund med kaffet. På vintrarna kan man ju tina bullar på elementen men inte mitt i sommaren. Men jag hade alltså micro! Hade inte tänkt på det. Sagt och gjort: in med bullarna och på med micron. Men eftersom jag bara är van att köra på max - använder bara micro att värma lunchmat på jobbet när en massa arbetskamrater står i kö vid micron och det är bråttom - så blev visserligen bullarna uppvärmda, o, ja! - men samtidigt förvandlade till skorpor. Men vad gör det? Veteskorpor till kaffet är inte så illa det heller.

Jag har alltså - helt utan egen förskyllan eller värdighet - moderniserat mig. På en punkt! Men det behövs moderniseringar på åtskilliga punkter om jag ska hänga med. Jag saknar nämligen följande av det moderna livets nödvändigheter:

1. Digitalkamera
2. Platt-TV. Men jag har faktiskt en TV! - färg-TV! I flera år nöjde jag mig med en begagnad svartvit, men lagom till fotbolls-VM för två år sedan så skärpte jag till mig och köpte färg!
3. MP3-spelare. Men jag har faktiskt en bärbar CD-spelare. Den har jag fått som introduktionserbjudande från en bokklubb. En gång tänkte jag att jag skulle pröva att vara modern så jag stoppade den i träningoverallsjacksfickan till morgonpromenaden och hörlurarna i öronen. Men vad är poängen med det?  Att vara ute i naturen (jag bor ju i utkanten av stan så jag kan promenera på vägar som rimligen måste definieras som landsbygd) och samtidigt frivilligt avstå från naturens egna ljud!!??
4. Modern dator, i all synnerhet bärbar dylik.
5. Bredband.
6. DVD-spelare. Har inte ens en videobandspelare. Redan för några år sedan fick jag en expedit å härvarande videobutik att se ut som "är du från stenåldern" när jag undrade om man kunde hyra en video-box tillsammans med filmen. "Vi har inga och dom vi ändå har är trasiga" blev svaret.
7. CD-spelare i bilen. Jag får lyssna på kassettband. Jag har två: Eric Clapton Unpluged och en där Viktor Klemenko sjunger andliga sånger.
8. GPS.

Hur ska jag klara mig? Och hur ska jag få tiden att gå? Jag har ju bara: vacker utsikt (att sitta på min altan en solig försommarmorgon och dricka sitt förmiddagskaffe blickande ut över vattnet är som att vara "i stugan"; piano; två (!) gitarrer; många böcker; gott om spik och skruv (trots idogt rensande i förråden); kyrkstuga (med frid och ro); och - motorcykel förstås!

Om jag ägde allt men icke Jesus, vore livet värt att leva då?
Kunde väl mitt hjärtas oro stillas med de ting som dock till sist förgå?