Skolavslutningar
diskuteras då och då.
Får man ha dem i kyrkan? Får präst eller annan kyrkorepresentant medverka? Vad får man säga, får man nämna "Gud", får man be, osv osv i en oändlig rad.
Nu är det rätt länge sedan jag regelbundet hade skolavslutningar. Skälen är två.
1. Efter det att jag vid olika tillfällen i pressen blivit omtalad och beryktad som "kvinnoprästmotståndare" så har det hänt att skolor hört av sig och sagt att jag inte är välkommen. Personligen har jag väl inte brytt mig så mycket om det. Alla som känner mig vet att jag är lat av naturen. Har aldrig något emot att andra gör mitt jobb så länge jag får behålla lönen. Första gången jag var i pressen i denna fråga var 1997, sedan lugnade det sig men kom en ny släng 2003, sen har det väl varit ganska lungt.
Dock kan jag kanske påpeka att mina insatser i skolvärlden inte bara varit negativa. För ett antal år sedan då jag haft en skolavlutning (ev en adventsandakt, minns ej) så kom rektorn efteråt fram och tackade med orden: "jag har tidigare gått ur kyrkan, men nu efter din medverkan så ska jag gå in igen". Men sådant står ju inte i tidningarna. Kanske skulle jag ringa någon av kvällstidningarnas tipstelefon om saken och samtidigt tjäna 1000 kr för tipset. Skulle behövas i semestertider.
2. Skolarbetet inklusive skolandakter och skolavslutningar har alltmer övertagits av skolpräst och församlingspedagoger - dom som utför vårt regelbundna församlingsarbete i skolans värld. Kanske inte så konstigt att dom som är personligt mer kända blir anlitade och vi "vanliga" präster kommer i bakgrunden.
Dock fick jag för någon dag sedan (på ett debattforum jag tillhör) del av en fråga från präst som var ovan vid skolavslutningar och ville ha råd från mer erfarna kollegor. Eftersom jag haft ett antal skolavslutningar/andakter så dristade jag mig säga att jag anser att man vid dessa tillfällen som kyrklig representant ska
- passa sig för att falla i fällan att i praktiken "predika lagen" (= sånt vi ska göra). Även i dess mest subtila skolavslutningsform: "se nu till att ni tar vara på sommarlovet". Dylikt klarar rektorerna lika bra
- frimodigt våga nämna "Gud" och "Jesus" - även om man inte behöver vinkla det till en förmaning att tro utan mer till en berättelse om vad "vi" tror
- ha med någon form av bön för eleverna varje gång
Min bestämda uppfattning är att om man inte får detta då ska vi avstå från att vara med eller välja alternativet att skolavslutningen är i skolan och andakten i kyrkan blir något extra som kyrkan inbjuder till med frivilligt deltagande. Varje år när jag läst dessa skolavslutningsdiskussioner i Kyrkans Tidning och Dagen har jag tänkt att det finns en gräns för det kompromissande vi kan hålla på med bara för att få vara med, en gräns bortom vilken vårt deltagande blir helt meningslöst - annat än som personlig bekräftelse för oss medverkande.
Det skvallras om att media visat intresse* för våra skolavslutningar. Eventuellt skulle visst mediarepresentanter dyka upp och kontrollera att vi inte går utöver de gränser som skolverket satt upp.
På det nämnda debattforumet kom ett inlägg från kollega söderut som föreslog att prästen kan säga följande:
"Ett allvarligt samhällsproblem i vår tid, kära skolbarn, är att massmedia så okritiskt ställer sig på obskyra opinionsbildares och maktgalna politikers sida och agerar 'His masters voice'. Det gör inte jag, ty min Master är en annan Mästare, Jesus, Han som till skillnad från massmedia älskar alla barn.
Gud välsigne er alla."
Annan kollega som jag pratade med för någon dag sedan hävdade bestämt att om alla biskoparna samfällt sagt ifrån för flera år sedan att i en kyrka pratar man om Gud och ber. Punkt. Då hade vi sluppit det nuvarande problemet.
Kanske det.
PS. Får lust att berätta att i morse på väg till jobbet stoppades jag av polis för en nykterhets- och körkortskontroll. Nykterheten var OK, men körkortet hemma. Men den vänliga kvinnliga polisen släppte mig eftersom hon kände igen mig: jag hade vigt henne och maken för fem år sedan och döpt sonen. Så kan det gå.
* kanske var det detta intresse som gjorde att en representant för radion ringde mitt mobilsvar förra veckan (eller har kära läsarna hört om något annat kyrkligt inslag i Radio Norrbotten förra veckan?). Jag ombads ringa tillbaka, men det gjorde jag inte. Angelägna journalister ringer själva tills dom får svar, tänkte jag.
Får man ha dem i kyrkan? Får präst eller annan kyrkorepresentant medverka? Vad får man säga, får man nämna "Gud", får man be, osv osv i en oändlig rad.
Nu är det rätt länge sedan jag regelbundet hade skolavslutningar. Skälen är två.
1. Efter det att jag vid olika tillfällen i pressen blivit omtalad och beryktad som "kvinnoprästmotståndare" så har det hänt att skolor hört av sig och sagt att jag inte är välkommen. Personligen har jag väl inte brytt mig så mycket om det. Alla som känner mig vet att jag är lat av naturen. Har aldrig något emot att andra gör mitt jobb så länge jag får behålla lönen. Första gången jag var i pressen i denna fråga var 1997, sedan lugnade det sig men kom en ny släng 2003, sen har det väl varit ganska lungt.
Dock kan jag kanske påpeka att mina insatser i skolvärlden inte bara varit negativa. För ett antal år sedan då jag haft en skolavlutning (ev en adventsandakt, minns ej) så kom rektorn efteråt fram och tackade med orden: "jag har tidigare gått ur kyrkan, men nu efter din medverkan så ska jag gå in igen". Men sådant står ju inte i tidningarna. Kanske skulle jag ringa någon av kvällstidningarnas tipstelefon om saken och samtidigt tjäna 1000 kr för tipset. Skulle behövas i semestertider.
2. Skolarbetet inklusive skolandakter och skolavslutningar har alltmer övertagits av skolpräst och församlingspedagoger - dom som utför vårt regelbundna församlingsarbete i skolans värld. Kanske inte så konstigt att dom som är personligt mer kända blir anlitade och vi "vanliga" präster kommer i bakgrunden.
Dock fick jag för någon dag sedan (på ett debattforum jag tillhör) del av en fråga från präst som var ovan vid skolavslutningar och ville ha råd från mer erfarna kollegor. Eftersom jag haft ett antal skolavslutningar/andakter så dristade jag mig säga att jag anser att man vid dessa tillfällen som kyrklig representant ska
- passa sig för att falla i fällan att i praktiken "predika lagen" (= sånt vi ska göra). Även i dess mest subtila skolavslutningsform: "se nu till att ni tar vara på sommarlovet". Dylikt klarar rektorerna lika bra
- frimodigt våga nämna "Gud" och "Jesus" - även om man inte behöver vinkla det till en förmaning att tro utan mer till en berättelse om vad "vi" tror
- ha med någon form av bön för eleverna varje gång
Min bestämda uppfattning är att om man inte får detta då ska vi avstå från att vara med eller välja alternativet att skolavslutningen är i skolan och andakten i kyrkan blir något extra som kyrkan inbjuder till med frivilligt deltagande. Varje år när jag läst dessa skolavslutningsdiskussioner i Kyrkans Tidning och Dagen har jag tänkt att det finns en gräns för det kompromissande vi kan hålla på med bara för att få vara med, en gräns bortom vilken vårt deltagande blir helt meningslöst - annat än som personlig bekräftelse för oss medverkande.
Det skvallras om att media visat intresse* för våra skolavslutningar. Eventuellt skulle visst mediarepresentanter dyka upp och kontrollera att vi inte går utöver de gränser som skolverket satt upp.
På det nämnda debattforumet kom ett inlägg från kollega söderut som föreslog att prästen kan säga följande:
"Ett allvarligt samhällsproblem i vår tid, kära skolbarn, är att massmedia så okritiskt ställer sig på obskyra opinionsbildares och maktgalna politikers sida och agerar 'His masters voice'. Det gör inte jag, ty min Master är en annan Mästare, Jesus, Han som till skillnad från massmedia älskar alla barn.
Gud välsigne er alla."
Annan kollega som jag pratade med för någon dag sedan hävdade bestämt att om alla biskoparna samfällt sagt ifrån för flera år sedan att i en kyrka pratar man om Gud och ber. Punkt. Då hade vi sluppit det nuvarande problemet.
Kanske det.
PS. Får lust att berätta att i morse på väg till jobbet stoppades jag av polis för en nykterhets- och körkortskontroll. Nykterheten var OK, men körkortet hemma. Men den vänliga kvinnliga polisen släppte mig eftersom hon kände igen mig: jag hade vigt henne och maken för fem år sedan och döpt sonen. Så kan det gå.
* kanske var det detta intresse som gjorde att en representant för radion ringde mitt mobilsvar förra veckan (eller har kära läsarna hört om något annat kyrkligt inslag i Radio Norrbotten förra veckan?). Jag ombads ringa tillbaka, men det gjorde jag inte. Angelägna journalister ringer själva tills dom får svar, tänkte jag.
Kommentarer
Postat av: Annette Öberg
Hörde för några veckor sedan vad som var tillåtet och inte tillåtet på skolavslutning i kyrkan;
Bön får inte vara ett inslag, vanliga psalmer inte heller - men "den blomstertid nu kommer..." får sjungas, det värnar om vår kulturtradition.
Avslutning i kyrkorummet är OK, om inte annan stor lokal kan finnas - så inte kulturarvet hindras men då får vissa tal om ex.tro inte finnas, inte heller Välsignelse!
Tänk vilket svek som görs mot barnen! De får inte välja, säga hur de vill ha det - det ska vuxna i styrelser och ledningsgrupp bestämma. Inte demokratiskt!
Gud ser allt! Frimodigt Välsignande av alla som kommer till avslutning - en bön som berör samt att tala om att Jesus själv sagt, att han vill att barnen ska komma till honom - han älskar alla barn!
Är detta sagt - då är det för sent att säga för den gruppen, att så får man inte göra. Vad blir straffet?
Barnens trygghet för framtiden är så viktigt att värna om. Kritik mot bekännelse kommer alltid att finnas.
Trackback
