Torbjörn Lindahl

blev det i dag - eller kanske snarare igår eftersom jag förstår att klockan med råge kommer att vara över midnatt när inlägget är färdigskrivet.

Hade först planerat åka dit redan på fredagen och stanna hela helgen, men annat kom ivägen i båda ändarna av helgen så det blev bara en dag. Sängplatsen som jag sedan nästan ett år haft bokad hos kollegan Stefan behövde alltså inte utnyttjas. Jag åkte fram och tillbaka med kollegan Lars-Gunnar här från Luleå. Kvart i åtta for vi och kvart över elva var vi hemma - hos honom alltså. Men då har jag ju ytterligare tio minuter i vardera riktningen mellan Porsön och Gammelstad.

Under de ca elva timmar vi var på plats i Juoksengi hann vi höra fyra predikningar + skriftetal vid kvällens mässa + några invigningstal vid tältinvigningen kl 13. Torne och Kalix älvdalars stortältförening har alltså inköpt ett nytt mötestält vilket tas i bruk i ock med sommarens stormöte och högtidligt invigdes under kontraktsprostens ledning. Tältet är av helt ny typ. Det gamla var av den klassiska väckelserörelsetypen - som ett avlångt "cirkustält" som reses kring två eller tre stora master som står mitt i tältet. Det nya är snarare av typen "hall" - att gå in i det känns ungefär som att gå på Noliamässan i Piteå. Byggt med reglar i aluminium. Jag kunde inte låta bli att för flera personer uttrycka min spontana reaktion att detta måste anses vara något nytt i kristendomen*. Kan verkligen den Helige Ande bo i ett dylikt modernt tält? Det återstår att se. Tältet hade t o m fönster! Jag bävar inför moderniteterna. Laestadianer ska vara gammaldags. Det är ju hela grejen med fromheten.

Skämt åsido. Vid kvällens nattvardsgudstjänst fick jag hjälpa till i distributionen. Vi var sammanlagt sju präster och två lekmän. Ytterligare minst tre präster fanns väl i församlingen så man hade kunnat klara hela mässan helt med präst-"personal". Men de två lekmännen var ju de lokala predikanterna så det var gott att dom var med. Roligt dock att få se att det finns så pass många präster som kan tänka sig vara med i dessa sammanhang. Själv fick jag distribuera i par med Misssionsprovinspräst. Inte heller honom försökte jag omvända från hans villovägar (jfr föreg. inlägg!). Sade istället att det gladde mig att vi fick tjänstgöra vid samma bord och att jag såg fram emot att få göra det igen.

För min personliga del uppskattar jag att då och då få sjunga de gamla nattvardspsalmer som ofta används vid dessa stora nattvardsgudstjänster och som i kyrkan numera används alltmer sällan. Men i detta sammanhang skulle ju viss variation kunna vara på sin plats. Tänk att få sjunga några enkla bibelkörer/lovsånger. Vad härligt det skulle vara med O, det dyra Jesu blod...som tvår mig vit som snö.**

Men det kommer kanske moderna takter så småningom. Att det moderniseras på andra fronter i den laestadianske rörelsen är lätt att se: kvinnor och ungdomar bland försångarna, barnkör och procession i tältinvigningsgudstjänsten - men för all del, det var ju en prästledd gudstjänst så den var kanske inte riktigt "äkta" laestadiansk.

En modernisering som jag dock inte gillar (och den var inte heller alltför starkt framträdande) är att vissa unga flickor är lite för lättklädda i mötestältet. Jag tycker inte att man ska vara på gudstjänst baraxlad. Nå'n ordning får det vara! Tacka vet jag Rom där det satt förbudsskyltar för dylik klädsel vid ingången till alla kyrkor. Eller kanske ska jag önska mig Israel där det kunde stå k-pistbeväpnade soldater vid kyrkporten och avvisa dem som var för lätt klädda.

Annars är det bara att erkänna att jag trivs i miljön. Många av dem jag möter har jag känt (mer eller mindre) sedan min ungdom för över 35 år sedan. Många goda vänner. Jag känner mig välkommen - mer än i många kyrkliga sammanhnag - och helt bekväm med det jag möter. Några laestadianska möten per år behövs kanske för att förhindra att mitt katolska jag helt tar överhanden.

I morgon, dvs idag, far jag till andra kyrkliga sammanhang. Roligt att tillhöra en kyrka som rymmer mer än en fromhetstyp. Det ska bli problemfestival på Öland. På sin blogg har Dag Sandahl berättat att han redan bäddat den säng som biskopen ska sova i. Undrar om han kom ihåg att bädda den han lovat mig? En enkel komminister får kanske bädda själv.

God natt!

---

* och därför - naturligtvis! - FEL!

** det får bli på OAS-mötet istället