Är det alltså om två dagar.
Partier mobiliserar. Främst socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, vilka (för vilken gång i ordningen?) utsett varandra till valets huvudmotståndare. Sverigedemokraterna menar - med all rätt tycker jag* - att socialdemokraterna starkt vridit svenska kyrkan i fel riktning. Att däremot på enkelt sverigedemokratskt vis kalla det "vänsterliberalism" är kanske att på oriktigt sätt försöka bedöma en kyrka utifrån kategorier som mer hör hemma i det samhälleliga partipolitiska livet.
Socialdemokraterna å sin sida hotar med att "högerkonservativa" grupper försöker ta över kyrkan. Syftar dom på Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige (en utbrytning ur SD) då kan väl termen möjligen vara relevant men då (s) ibland även nämner Posk (Partipolitiskt obundna i svenska kyrkan) och Frimodig kyrka i samma andetag då blir det helt fel.
Jag rekommenderar att du går in på Frimodig kyrkas hemsida och läser det öppna brevet till Aftonbladets ledarskribent, vilken gjort fullständigt makalösa och helt osanna påståenden om Posk och Frimodig kyrka. (Länk finns även till ett liknande öppet brev från Posk.)
Vid sidan av (s) och (sd) finns även Centerpartiet som vill hävda sig i kyrkovalet. Eftersom (c) inte har samma tydliga politiska motståndare blir retoriken något otydligare.
Och vid sidan av partierna finns även (i alla fall på riksplanet och i många stift, men inte överallt lokalt) de grupper som inte uppträder under partinamn men har utgått ur partier): Vänstern i svenska kyrkan, Fria liberaler, Miljöpartister och Borgerligt alternativ (f d Moderaterna).
Alla dessa partier och f d partier försöker påverka kyrkan i önskad riktning utifrån sin grundläggande ideologi och värderingar. Men deras budskap när det gäller kyrkans innersida och viktigaste uppgift - att förkunna Jesus och föra människor till tro - är ofta mycket tunnt, eller rent av obefintligt. Den outtalade förutsättningen blir alltså att kyrkan alltid finns där, av sig själv nästan, och bara behöver "styras" i önskad riktning. Men det går inte att som grundläggande vision endast ha "en öppen folkkyrka" där alla får vara med - det måste finnas något lockande där inne också när man väl tagit sig in genom den öppna dörren.
Till f d partier i kyrkovalet måste även Kristdemokrater för en levande kyrka räknas. Men den gruppen har alltid haft en mer tydlig kristen profil. Redan på den tiden då det var partiet Kristdemokraterna som ställde upp försökte dom alltid ha personligt bekännande kristna på sina valsedlar.
Återstår de tre parti-politiskt obundna grupperna.
Posk är ju äldst. Redan för många årtionden sedan när partipolitiseringen alltmer slog igenom i kyrkomötet, riskerade de som var invalda helt utan partietikett att helt bli utan representation i utskott och kyrkostyrelsen eftersom alla partier bara nominerade sina egna. Dessa partilösa tvingades då bilda en grupp för att överhuvudtaget kunna hävda sig. Men när den gemensamma nämnaren för Posk:arna bara var att inte höra till ett parti så förstår man att den (kyrkliga) åsiktsmässiga bredden inom Posk var stor (och är delvis så än idag) från tydliga "kvinnoprästmotståndare" till (teologiskt!) merp liberala kvinnliga präster. Det har sagts att många gånger fördes de hätskaste debatterna i kyrkomötet mellan olika ledamöter för Posk.
Under många år har Posk sedan arbetat aktivt för att till sig knyta många (formellt?) fristående lokala grupper, typ Församlingens väl, Kyrkans framtid osv. Men många av dessa grupper är f d borgerliga samlingslistor. Och på många håll där t ex Fria liberaler och Borgerligt alternativ slutat kandidera lokalt så går i vissa fall f d partiaktiva över till Posk. Så även om Posk är helt partipolitiskt obundet som grupp betraktat så frågar man sig hur mycket (parti)politisk menalitet Posk riskerar få in bakvägen.
Med den stora åsiktsbredden inom Posk var det kanske bara en tidsfråga innan den stora gruppen skulle delas. Den första utbrytningen kom i Göteborgs stift där Öppen kyrka bildades. I praktiken som en reaktion mot att det var för många profilerade "kvinnoprästmotståndare" i Posk. Öppen kyrka - om man dömer efter deras agerande i kyrkomötet - framstår alltmer som ett litet stödparti till socialdemokraterna.
Och sist in på banan - sett ur ett kyrkomötesperspektiv - blir då Frimodig kyrka som bildades snabbt inför kyrkovalet 2005 (även här på initiativ av folk från Göteborgs stift) när det blev uppenbart att Posk inte längre ville stå för den åsiktsmässiga bredd som tidigare utmärkt gruppen.
Frimodig kyrka är den grupp som allra tydligast står upp för tron på Jesus och för att Bibeln ska utgöra grunden och för att svenska kyrkan ska fortsätta leva i - och av -
den tradition som historiskt varit svenska kyrkans.
- - -
Och ni alla som har äldre tonåringar i huset, ta med dem till vallokalen. Rösträttsåldern är 16 år.
Och givetvis: rösta på
Det enda verkliga alternativet i kyrkovalet
FRIMODIG KYRKA
* det är bara att läsa den socialdemokratiske journalisten Jesper Begtssons bok Reformismens väg där han beskriver hur socialdemokraterna steg för steg under 100 hundra år på punkt efter punkt helt lyckats förvandla kyrkan. Och de förändringar av/inom kyrkan som han berömmer sig av, råkar - som av en händelse (!) - vara exakt de som jag tycker är de stora katastroferna