som om den här bloggen blivit rena rama Facebook. Bara en massa ordande om vad jag håller på med. S k (som det numera heter) statusuppdateringar. Fattas bara att jag också lagt ut bilder på maten jag bjöd grannar och vänner på. Men det är kanske på Instagram* man lägger upp bilder? Ni ser, det är omöjligt att inte bli påverkad också av det man inte vill.
Nå, när jag nu ändå är inne på denna väg kan jag ju lika gärna vandra på den. Igår var yngre son med mig stor del av dagen. Vi startade med att gå ut och käka lunch, därefter till Storheden för inköp av ny dator.. Sen for vi hit till huset och packade några lådor och körde dem till lägenheten tillsammans med en bokhylla. Nu börjar det se lite möblerat ut där och allt tommare här. Tillbaka för ett varv till och då hann vi också äta lite rester till middag.
Idag är det vilodag så nu borde man väl vila från flyttkartonger. Men eftersom Luther i Lilla katekesen** säger att det viktiga med vilodagen är att vi inte föraktar predikan och Guds ord...och man varit på mässa med god predikan av Mats och man således fyllt sin kristna söndagsplikt, då är det kanske tillåtet packa lite böcker nu efter kyrkkaffet? (Läs: när jag började skriva dagens inlägg).
* eller var Instagram det sociala medium som ungdomar numera håller till på för att slippa sin föräldrar som just lärt sig Facebook? Eller (2) är detta stadium också passerat så nu har ungdomarna flytt ytterligare någon annanstans?
Ni ser hur ute jag är.
** själv har jag oftast citerat tvärtom när jag tänkt förklaring till tredje budet, dvs "Guds ord och predikan..." Jag menar Guds ord är väl en större storhet än predikan och borde därför stå först.
Ordningen mellan katekesens huvudstycken började jag också fundera över. Igen! Varför kommer de tio buden först? Känns lite folkuppfostrande: vet hut, kära du! (Lagens första bruk). Är det kanske därför lutheraner (särskilt svenskar?) tycker sig ha Luther som en börda på axeln? Är detta, att buden kommer först i katekesen också en anledning till att så många tycks tro att grunden i kristen tro är de tio budorden? (Något som förr- (× flera) moderatledaren Gösta Bohman uttryckte i en radiodebatt jag hörde för många år sedan och utan att begripa varför fick skäll av en av de andra debattörerna, Dag Sandahl. Jag tyckte nästan synd om Bohman. Uppenbart att han på något sätt ville den kristna tron och kulturen väl, men han begrep inte hur fel "kristendomen bygger på Tio Guds bud" skorrade i de kristet präglade och teologiskt skolade Sandahlska öronen.
Är katekesen undervisning i kristen tro borde ju trosbekännelsen komma först. Det är där frälsningen i Kristus nämns och det är - hur man än beskriver saken - där man finner centrum i kristen tro. Jfr Luthers uttryck Kristus är Bibelns kärna och stjärna (eller ska det vara stjärna och kärna?)
Men kanske tänkte Luther att buden före tron, Kristus och sakramenten skulle ge buden (lagen) chansen utföra sitt andra verk: avslöja synden och därmed driva till Kristus? Vem vet.
Nej, en bättre turordning vore, enligt min ringa mening,
Trosbekännelsen
Dopet
(Bikten)
Nattvarden
Buden
för att lägga det principiellt viktiga i tron först.
Men buden sist, efter den helige Ande (tredje delen av trosbekännelsen) och sakramenten kan å andra sidan ge lite smak av lagens tredje bruk (lagen som vägledning för den troendes liv) och det gillar ju inte alla lutheraner! T ex inte vissa laestadianer. I min ungdom hörde jag ofta 1 Tim 1:9 citeras i predikningar med lydelsen ur Karl II:s bibel: "dem rättfärdiga är ingen lag satt". Numera är det länge sedan jag hörde det citeras. Varför det? Är de andliga insikter och den teologiska kompetens på upphällningen i yngre predikantgenerationer vilka är nödvändiga för dylikt utredande?
- - - -
Om någon orkat läsa ändå hit blev det lite undervisning också eftersom inspirationen föll på, och inte bara en meningslös statusuppdatering i bästa (läs: värsta) facebook-anda.
