Mer från kyrkkaffesamtalet. Västlaestadiansk dopsyn

Jag slutade föregående inlägg med att Mats och Johan och jag delade fortsatta tankar om mötet i västlaestadianska bönhuset lördag kväll.
 
Johan blev som sagt kvar längre än Mats och jag och vid kyrkkaffets slut i Hertsökyrkan på söndagen delade han vad samtalen handlat om: bibelöversättningar och dopet.
 
Pga sitt intresse för vilken översättning som användes så hade Johan fått ett ex av den som ofta används: en revidering av Karl XII:s bibel. Om jag fattade rätt är det inte den revidering som kallas Reformationsbibeln (finns väl bara till NT vad jag vet). Nå, hur som helst hade Johan studerat den under lördagskvällen och även haft kontakt med person kunnig i hebreiska. Hans bedömning: inte bra - och då väljer jag återge hans slutsats med betydligt mildare ord än han själv använde. (Om jag nu minns Johans ord rätt så var hans bedömning av GT-översättningen att man till största del följt Karl XII:s bibel,  men då man stött på helt obegripligt svårförståeliga ålderdomliga ord bytt dem mot moderna ord som gett en påtaglig "orytm" i texten) Denna översättningsreviderings eventuells brister ska dock inte den västlaestadianska församlingen lastas för eftersom det lär vara andra som tagit fram den
 
Hans reaktion inför den dopsyn han delgavs är väl exakt densamma som jag själv och alla lutherska präster gett uttryck för när dom mött laestadiansk dopteolog, oavsett om det är öst eller väst:
- de här människorna verkar ju inte ha läst bekännelseskrifterna. 
och än mer: 
- dom har har ju knappast ens läst katekesen.*
 
Mats och jag - som har större erfarenhet av laestadianer i både öst och väst - försökte trösta honom: du vänjer dig, dom är ju i alla fall trevliga. Och jag har väl vant mig vid att säga som  Göran Beijer - en av Missionsprovinsens biskopar - sade när jag visat honom ett förslag till dopritual som inom den östlaestadianska (tornedals-)gruppen tagits fram:
- så länge laestadianerna har rätt praxis, dvs konsekvent döper sina barn i tidig ålder, så får man väl stå ut med att de läromässiga begreppen inte är helt i enlighet med den lutherska bekännelsen.
 
Nu är de, från den lutherska bekännelsen avvikande formuleringarna, tydligast inom väst, som skapat en egen handbok för de kyrkliga handlingarna. Och eftersom Mats och jag till vår stora glädje fick varsitt exemplar av melodiutgåvan av den västlaestadianska psalmboken kunde jag noga - igen! - studera ritualen till de kyrkliga handlingarna inklusive nattvarden.
 
De västlaestadianska ritualen följer i stort sett 1942 års svenskkyrkliga ordningar. I nattvardsordningen dock utan de sjungna delarna Upplyft era hjärtan, prefationen och helig. 
 
Barndopsritualet inleds så:
"Gud har sänt sin Son, Jesus Kristus, i världen, att frälsa syndare. Han har bland oss upprättat sin kyrka och församling, där han upptar oss som sina barn.
 
Guds ord säger, att alla människor föds i synd. Alltså är också detta barn, som nu frambärs till dopet, delaktigt av den inneboende arvsynden. Det kan inte på annat sätt bli frälst från syndens skuld och straff än genom den allmänna försoningsnåden i Kristus. Av denna nåd och kallelse är detta barn delaktigt.
 
Vi är därför förvissade om att det är ett Guds barn."
 
Sen följer bibelläsningar och i övrigt rätt likt 42 års ordning. Vissa ändringar finns men dom är inte lika signifikanta som inledningsorden.
 
Hur man kan få detta med "förvissade att det är Guds barn" - redan utan dopet! - att stämma med bekännelseskrifterna, övergår helt mitt ringa prästerliga förstånd. I Augsburgska bekännelsen (= den lutherska kyrkans huvudbekännelse!) står i Artikel IX Om dopet:
 
"Om dopet lära de** att det är nödvändigt till saligheten
 och att Guds nåd tillbjudes genom dopet samt att barnen böra döpas för att de genom dopet må frambäras till Gud och så upptagas i hans nåd (min kurs.)
 
Men nu börjar tankarna dra iväg. Kära läsarna har fått vänta länge nog på denna fortsättning från helgen. Så jag bryter här och fortsätter dopundervisningen i ett kommande inlägg.
 

 
* jag träffade Johan onsdag kväll och frågade om jag fick citera honom så direkt.
- Gärna så han.
 
** dvs de evangeliska (lutherska) församlingarna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0