Torbjörn Lindahl

Hur många gånger har man inte hört detta som försök till trösteord senaste veckorna. Också som sammanfattning av påskens positiva konsekvenser. Och när man upprepat hör det från både präster och biskopar i skrivna betraktelser och TV-gudstjänster då blir det snudd på rekord i plattityder. Men det är väl ett försök att uttrycka sig på ett sätt som ska få alla att känna sig med på båten. Även om alla inte är med på båten. Men detta mer otydliga och all-inkluderande sätt att uttrycka sig riskerar också att ta ta bort det som är poängen med hela den kristna tron. 

 

Nej, livet är inte alls starkare än döden. Tvärtom! Döden besegrar oss alla till slut.

 

 Nu kan man ju frestas tro att livet är starkare än döden, när vi i en av våra nya påskpsalmer inleder med orden Livet vann (153). Att det är stor bokstav på Livet (som i ett namn) märks ju inte eftersom det är första ord i versen, men utan att vi ens på minsta sätt måste dra efter andan så fortsätter vi och klämmer i med "dess namn är Jesus".

 

Han är starkare än döden. Han som som tagit bort det som håller mänskligheten i fångenskap i döden, nämligen synden. Inte "livet är starkare än döden" utan Jesus - som är Livet - är starkare än döden.

 

Om männniskor inte vågar/vill/förmår knyta välsignelserna tydligt till personen Jesus då har i verkligheten hela kristendomen försvunnit och ersatts av MTD-religion (moralisk terapeutisk deism).

.