Torbjörn Lindahl

i prästkollegier och sedan till vissa andra arbetskamrater, det som kära läsarna redan vet: att jag går i pension till sommaren. När domprosten berättade för kollegorna att hon läst min tidigare bloggpost om pensionerandets vedermödor började hon skratta så hon knappt kunde fullborda meningen. Det gläder mig att jag kan bereda min chef sådan glädje.

 

Jag blev tvungen säga mina kära kollegor att vi har ju så roligt i prästgemenskapen att man nästan får lusta ta tillbaka sin pensionsanmälan. Men så blir det inte. Pilatus' ord gäller, vad jag har skrivit det har jag skrivit. Vid (alpha-)arbetslagets summering av alphakvällen frågades "men du kommer väl fortsätta hålla gudstjänst ibland?" Jag fick då nicka över bollen till Bosse som tar över gudstjänstansvaret i Hertsökyrkan efter mig. Det beror väl på om han vill ha alla mässor själv eller kan tänka sig dela någon med gammal pensionerad kollega.

 

Alphakvällen var fin. Själv höll jag föredraget Varför måste Jesus dö? * Fint samtal sedan.**

 

Dagen började med storkollegium där vi fick en genomgång av en massa nya funktioner i våra tjänstetelefoner och uppmaning trycka div knappar i telefonen för att få allt fungera. Det lyckades jag inte med. Så om någon av kära läsarna försöker nå mig på min tjänstetelefon och inte kommer fram, eller talar in ett meddelande som jag aldrig tycks reagera på så ring församlingens växel  och säg att Torbjörn omedelbart borde gå i pension eftersom han uppenbarligen inte vet hur en (modern) telefon fungerar. Det är helt tillåtet lägga till det påstående jag under mitt snart 40-åriga prästliv stött på många gånger:

- Han verkar ju leva på 1800-talet!

 

* ny kurs alltså inser alla som kan inbördes ordningen på alphaföredragen.

 

** Lite skrytigt kanske att säga att det blev en fin kväll när man själv höll huvudföredrag, men det var åtskilliga andra som bidrog till att det blev en sammanlagt värdefull kväll.