Kan man bli less på högmässa?
När man blir less på att ta emot Kristi kropp och blod så är det allvarligt.
Man kan ju fråga sig varför så många inte kan prata med Sverigedemokraterna när man kan prata med Vänsterpartiet, där man väl fortfarande får kalla sig kommunist. Och bara för att man pratar behöver inte betyda att man ska anamma all deras politik. Annars kan man glädjas åt kristdemokraternas framgång.
Skillnaden är att SD glider undan när man försöker få dem att förklara sin nazistiska bakgrund, att erkänna och helt ta avstånd från det som varit. I Vänsterpartiet erkänner man bakgrunden och tar avstånd från den.
Sen är det skillnad på att säga ja till och samarbeta med ett parti som slirar på värdegrunden och att kunna samtala med enskilda medlemmar i detta parti.
SD har en dold agenda som de gör allt för att sopa under mattan. Jag är inte så korkad att jag inte genomskådar det. Tyvärr är det många som inte genomskådar Jimmie Åkessons fagra tal och piruetter som han håller på med för att försöka lura oss.
Och vad gäller KD så tycker jag det var obehagligt att se den sista partiledardebatten före valet där Jimmie stod bakom Ebba och nickade och log när hon talade. KD slirar på budskapet när det gäller migrationsfrågor. Där reagerade Annie Lööf med ryggmärgsreflex när Jimmie sa att invandrare inte får jobb för att dom inte är svenskar och att dom därför inte passar in. Det är ju så att har man ett lite annorlunda namn och kanske dessutom en mörkare hudfärg så är det svårare att få jobb i Sverige. Det spelar ingen roll att man är född här, döpt och konfirmerad i Svky och pratar perfekt svenska. Det är svårare.
SD utesluter alla medlemmar som visar sig vara rasister, nazistanstrukna osv..men kastar Vänsterpartiet ut alla som kallar sig kommunister? Alla som stödjer Hamas osv? Nej inte..det går inte att fördöma SD ett dugg mer än Vänsterpartiet. Snarare är V mer falska, låt vara att partiledaren understundom gör ett trevligt intryck och är Umebo sen barnsben (vilket är ett plus).
För att inte tala om Centerpartiet och rashygienen.
Men när ett parti fortfarande tillåter att medlemmar är kommunister eller inte tar avstånd från alla som är kommunister då har det gått för långt.
Sådant som hände före andra världskriget är definitivt preskriberat.
