Jag såg biskopen
med säkerhet två gånger idag. En tredje gång hade varit möjligt om jag tittat ordentligt.
Hemmavarande sonen och jag åkte mot Arvidsjaur idag. För att hälsa på moster och morbror som nu äntligen innan sommaren är helt slut, befinner sig i sin stuga. Den stuga där sonen och jag för några veckor sedan reparerade altanen vilket är allom bekant.
När man är på resande fot en söndag riskerar man missa gudstjänsten vilket i princip är en stor försyndelse. Men eftersom vi gick på bön igår och hörde predikningar av en sammanlagd längd som det normalt tar flera veckor i kyrkan för att kompensera; och då jag dessutom deltog i mässa fredag kväll så ansåg jag hjälpligt all rättfärdighet uppfylld.*
Vi hade visserligen spanat in predikoturerna för Arvidsjaur men beslutat ej överväga det alternativet då vi såg att det var kyrkoherdeinstallation. Dels tänkte vi att det blir extra långt, dels kände vi att ska man väl gå i främmande kyrka så gör man det helst en s k "vanlig" söndag. När det är stor församlingsfest ökar känslan av främlingsskap.**
Alltså till stugan. Men helt kyrkligt lottlösa blev vi inte. För när vi om förmiddagen befann oss på vägen mot Arvidsjaur blev vi omkörda av bil i full fart (hur stor fart ska jag icke spekulera i men jag brukar sällan ligga på hastighet långt under gällande begränsning. Om man säger så).
I den bilen satt eller körde biskopen visade det sig sedan när vi körde om densamma bilen å parkeringsplats där det antingen var chaufförsbyte eller bensträckningspaus. I vart fall skymtade vi biskopen vid bilen. Sedan hann biskopsbilen inte ifatt oss igen innan vi svängde av mot sommarstuga.
Men trodde någon att det därmed var färdigsett på biskopar? Icke. Vid lunchtid hade moster ärende till samhället vilket kunde utföras även å söndag. Iväg i bil alltså. Och när vi ändå var i samhället och ärendet avklarat så passade vi givetvis på att både bese mors och mosters barndomshem, morfars f d hotell och besöka släktgraven för Fabrikör G.W.Pettersson (mormors far) där åtskilliga släktingar vilar. Och tänka sig, just när vi står där precis innanför kyrkogårdsstaketet så börjar folk komma ut ur kyrkan. Och ser man på. En person klädd i den röda mitra som man vant sig se på sin vän Hans. 3 x biskop. På samma dag!
God mat i stugan sen. Tillagad av morbror som aldrig misslyckas med köttet. Så mört och gott att desslike inte finns på bästa restsurang.
Hemfärd sen och omväg via Vidsel/Storforsen och krokig liten grusväg sedan (som skulle varit himmelsk MC-väg om den varit asfalterad) mot Harads; pizza på ytterst trevlig liten restaurang i Boden som varit ännu trevligare om det inte inkommit fyra personer i behov av mer öldrickande än ätande, vilka med hjälp av högljutt störande och svammel klart sänkte måltidstrivseln. Kaffe på maten i kyrkstugan i Gammelstad så blev det ialla fall något kyrkligt innan dagen var slut.
* tur att man inte är katolik för då ska det vara mässbesök minst en gång varje söndagsdygn (gudstjänst med "bara" predikan räknas inte)!
** jämför: att hälsa på i annan familj och bli bjuden på vardagmiddag kan kännas bekvämt. Men att sitta till bords på stor främmande släktmiddag där man inte känner en kotte, men mostrar och fastrar och kusiner och respektive känt varandra i årtionden, det är inte lika bekvämt
Kommentarer
Postat av: Jonas M
Den kvinnliga biskopen har uppenbarligen inte läst 2 (tror jag) Timoteusbrevet om hur en församlingsföreståndare bör vara (bortsett från att vara man då). Inte bra med grova hastighetsöverträdelser. Bikt och bot anbefalles!?
Ja vad jag vet var det fordom plikt att gå i kyrkan på söndagarna också i Svenska kyrkan..den plikten försvann väl beklagligtvis nog i början av 1900-talet, om inte någon mer insatt kan rätta mig och utveckla.
Men om man som katolik är boende i Karesuando är man inte förpliktigad att åka x antal mil varje söndag utan kan uppfylla mässplikten på annat sätt.
Trackback
