Funderingar
Jag tror nog vi ska se positivt på det hela; en minskad politisk styrning och idén med distriktskyrkor i städer var kanske förfelad från början, byggdes de inte utan ett uttryckligt behov?! Inte ens då var det direkt fullbesatt på söndagarna och bor man i samma stad hsr man ändå mycket nära till kyrkan,relativt sett. I övrigt minns jag från min barndom att Kyrkans barntimmar och liknande var också i andra lokaler och så.
Däremot växer behoven av fler eller större kyrkorum i städerna för andra trossamfund än Svenska kyrkan, särskilt då de ortodoxa och katolska. På en del orter är det gamla frikyrkor som får ny användning i Guds tjänst och det är positivt.
Jag håller med om mycket och funderar själv över samma saker. Men jag hakar upp mig på en formulering:
"Nu skyller jag inte på samhällsplanerarna. Hellre på kyrkans företrädare. Varför säger ingen någonting? Varför har ingen några visioner för verksamhet och evangelisation i ett nytt bostadsområde?"
Den frågan är bra men avslöjar den inte att man försonat sig med ett "det-skall-komma-uppifrån-tänkande"? Präster, diakoner, lekfolk, pedagoger,musiker och allt möjligt är ju också "kyrkliga företrädare" som alla genom åren knappast kan varit helt omedvetna om att Kronan skulle byggas. Hur har tankarna gått där? Egentligen?
Nu vet jag inte mer om Kronan än att det är dyrt att köpa något där men kanske finns en lägenhet att hyra och där samla boende till tankeutbyte om tro och liv. Eller kanske finns någon boende där som skulle vara nyfiken på försöket att då och då upplåta sitt vardagsrum för en "husgemenskap". Eller något annat. Kyrkan med stort K är inte beroende av fast infrastruktur, inte heller evangelisationen. Den växer underifrån.
Så min fråga blir: Finns det folk i arbetslaget som tagit på sig eller fått ansvar för det nya området och hur har resonemangen gått på golvet? Jag behöver givetvis inga namn men är nyfiken på samtalet.
