har det varit. Och den är redan över trots att själva helgen just börjat.
Vi började igår afton med samling för konfirmanderna i Örnäsets kyrka. Provning av kåpor och övning inför konfirmationsgudstjänsten. Återsamling idag kl 12 för fotografering, repetition inför konfirmationen och sedan själva högtiden i kyrkan kl 14.
I grunden en högmässa med konfirmationsmomenten insprängda. Redovisningen fick bestå av att några konfirmander läste bibelord om Anden och att hela gruppen sjöng sången Hela vägen går han med mig. Allt fungerade utmärkt vad konfirmanderna beträffar. Den som gjorde bort sig var prästen. Vid psalmpålysning gick jag ett steg för fort och höll på att hoppa över hela den centrala komfirmationsdelen. Som tur var upptäckte jag misstaget i något så när god tid så skadan kunde repareras. Är detta ett tecken på att jag inte längre klarar hålla saker i huvudet så det är dags för pension?
Efter gudstjänsten fika med tårta ibönhuset. Så blev det en fin dag. Detta är nu tredje året i rad som jag leder konfirmationen för Fridsförbundets konfirmander. Fin grupp med trevliga engagerade ungdomar. Och engagerade, intresserade föräldrar! Och det som verkligen skiljer en dylik konfirmation från en "vanlig" kyrkokonfirmation är att samtliga (eller åtminstone exakt nästan alla) närvarande vuxna kommunicerar. Här lever konfirmanderna verkligen i ett sådant kristet sammanhang som i princip är det naturliga för både barndop och konfirmation.
Och när man i detta sammanhang ber de böner som ingår i konfirmationsritualet så upplever man att det är formulerat för en situation där majoriteten av konfirmanderna inte är bekännande kristna. Här skulle böneformuleringarna kunna vara mycket mer profilerade om att söka, finna och leva i personlig kristen tro.*
Men ska jag nu säga något lite kritiskt efter denna lovsång så är det att jag saknar något av det levande engagemanget i liturgin som jag numera är van vid i Hertsökyrkan. Så även om här är gott om människor som å sin sida är vana vid bibeln och psalmerna så finns fortfarande en del att lära och upptäcka när det gäller liturgin. Men det kräver väl att högmässolivet blir mer av regelbunden vana.
Efter kaffe och tårta i bönhuset blev det färd till Hertsökyrkan för återställande av diverse som jag lånat. Där hann jag sedan vara med om kvällens avsnitt av pingstnovenan. Bosse talade över ämnet Salva för dina ögon. Både igår och ikväll var det ca tjugo deltagare. Hela iden med pingstnovena känns som ett fint initiativ av domprosten. I morgon firar vi högmässan i Hertsökyrkan kl 18 och räknar också den gudstjänsten som en del av pingstnovenan.
* nu är det iofs tillåtet att fritt fornulera förbönerna så det är väl bara lättja att jag inte jobbat med det
