Torbjörn Lindahl

idag.

 

Inledningen av stilla veckan. OBS inte påskveckan som de flesta säger, även många kyrkligt troende. Påskveckan är nästa vecka. Veckan efter påskdagen. 

 

Även om palmsöndag inleder kyrkoårets allvarligaste vecka så är det ändå en dag av glädje och jubel. Den dag då Jesus rider in i Jerusalem. Bosse ledde högmässan och enligt uppgift hade kyrkvärdarna räknat ihop 34 personer. Till kyrkkaffet fick vi våfflor eftersom det är rätta bebådelsedagen idag.*

 

Lite släktfest fick vi ha i kyrkan. Själv tog jag med dottern i bilen och brorsan for och hämtade mamma. Innebar att vi var tre generationer ur familjen. Dessutom betydde det att det var fyra rullstolar i kyrkan idag. 

 

Senare under eftermiddagen blev det bönhuset. Mikael predikade först och jag sedan. Båda talade vi över palmsöndagstexter enligt gamla (=förrförra!) evangelieboken. Han över texten om hur Jesus blir smord i Betania och jag om nattvardens instiftelse enligt Lukas. Från visst håll har det i flera år framkastats tanken att det i väckelsens sammanhang borde undervisas och predikas mer om nattvarden (för att mota upplevda reformerta Ollar i grind).. Det faktum att tanken då och då uttalats i min närvaro har till slut varit som droppen som urholkar..., ni vet.

 

Det omnämnda "vissa hållet" med hustru bjöd sedan hem mig på ytterst goda frasvåfflor med hjortronsylt. Och därefter intressant samtal om bikten och boten.

 

Väl hemma inspirerade härvarande dotter mig att något lite rensa bland div som länge nog legat och drällt i vardagsrummet.

-Jag älskar att städa, var hennes besked. 

 

Sagt och gjort. 1/3 hamnade i papperskorgen/insamlingen, 2/3 bars bara upp i arbetsrummet på övervåningen.

 

Nu blir det stilla vecka.

 

- - - - -

 

* är våffeldagen en folklig variant av Vår Fru-dagen?