Torbjörn Lindahl

har jag ägnat mig åt i helgen.

 

Började i fredags kväll då jag undervisade om omvändelse på fredagstimmens vuxengrupp. Något färre deltagare - både vuxna och barn-  än jag är van vid. Kanske har vissa redan börjat sportlovet.

 

Som jag gärna gör talade jag även om den barndomskristnes andliga utveckling. Jag använde begreppet Y-omvändelse om det som en barndomskristen på något sätt måste gå igenom. Y syftar ju på att det någon gång under uppväxten blir ett val mellan två alternativ. På ytan är det ett val mellan Gud och världen men under ytan måste det också vara ett val mellan nåden och egenrättfärdigheten. Vid fikat efteråt fick jag dock lite mothugg. Ungefär som att det är onödigt tala så mycket om saken. 

 

På lördag var det dags för undervisning i Fridsförbunders konfirmandgrupp. Trosbekännelsen var ämnet för dagen. Det blev givetvis lite om treenigheten också. För gammal statskyrkopräst är det en glädje få möte en konfirmandgrupp där istort sett alla kan trosbekännelsen utantill innan man ens börjat tala om den. 

 

Idag var det bönhusets tioårsjubileum. Det innebar tårta till kaffet efter eftermiddagens gudstjänst. Bara en predikan dock. Var någon bortrest? Innan jag for hann jag dock höra en upplevelse av en annan av fredagskvällens lyssnare. Hon tyckte det var bra att jag tog upp ämnet om den barndomskristnes andliga utveckling.

 

Ser man på.

 

Men hur många vänner jag än har i bönhuset (åtskilliga), hur många trossyskon jag än finner där (flera), hur mycket jag än kan uppskatta sången och gemenskapen (mycket!); så är för mig ändå söndagens kompletta högmässa med bön, liturgi, predikan och nattvard det som alla gånger framstår som helgens huvudpunkt. Den vill jag aldrig vara utan.

 

C:a trettio var vi vid dagens högmässa i Hertsön som jag själv ledde. Riktigt roligt var det att erfara hur församlingen nu helt på egen hand - utan hjälp av vare sig musiker eller präst - klarade sjunga Din död förkunnar vi...och trefaldigt Amen efter nattvardsbönen, och det trots att några av de mest sångglada var borta.

 

 På söndag (Midfastosöndag) celebrerar och predikar jag igen. Samma glädje. Gudstjänstglädje.