För 39 år sedan

+ 90 minuter inleddes den högmässa vid vilken jag prästvigdes i Luleå domkyrka av biskop Stig Hellsten.
 
Nu, exakt 39 år senare pågår just den högmässan vid vilken Åsa Nyström välkomnas som biskop i stiftet. Jag får väl erkänna att jag tidigare nuddat vid tanken att låta det bli den dag jag går i pension. Det känns ju onekligen lite som epokskifte, dels att min ungdomsvän Hans lade ner staven (bara det!) och dels att stiftet för första gången får en kvinna på den posten.
 
Vad kommer det då att innebära med en kvinna på biskopsposten för den som i grunden tror att präst- och biskopsämbetena enligt kyrklig tradition bör innehas av män? I praktiken inte så mycket. I vanliga fall möter man inte - inte ens  som präst - biskopen så ofta. Om jag räknar bort de gånger jag mött biskop Hans i kyrkomöte och stiftsfullmäktige (= som förtroendevald), på hockey (= som gammal kompis), vid enskilda möten som jag själv bokat in (= som extranitisk präst),  under promenader på stan (3 ggr= ren tur), vid privata fester (= som gammal kompis (2); hur många gånger återstår då när jag obligatoriskt mött honom pga mitt prästjobb/ämbete, dvs vid prästmöten, visitationer, domkapitelsval mm under hans 16 (?) år långa episkopat? Räcker ena handens fingrar för att räkna tillfällena eller behöver jag andra handen med?
 
Nä, man har normalt inte dagligen med biskopen att göra i sitt jobb. Jag har mött b Hans betydligt oftare i privata och frivilliga sammanhang än i obligatoriska arbetssammanhang. Och nu är ju min återstående arbetstid så begränsad att jag tror mig ana slutet. Så vem som fr o m nu framträder i biskopsrollen spelar kanske inte så stor roll
 
Åsa Nyström är enligt min ytterst ringa erfarenhet en trevlig och vänlig person på alla sätt. Enligt dem som mött henne mer även kompetent och duglig i sitt arbete. Så problemet finns inte på något av dessa områden. Här gäller det en principiell syn. Trots alla hennes personliga och yrkesmässiga goda gåvor kommer jag tyvärr inte kunna se henne som en "rätt" biskop. Men det betyder inte att jag på något onödigt sätt kommer att provocera eller obstruera. Om hon tar goda och kristliga initiativ i olika avseenden kommer jag givetvis, så långt möjligt, ställa upp på dem.
 
Men vill* jag personligen och andligen uppleva att jag står i relation till en biskop då får jag söka det på annat håll.
 
* om  jag vill alltså. Alternativet finns ju också att vara sig själv (nog) en stund
 
- - - - - -
Påminner om att mässan i Hertsökyrkan är kl 18 idag.
2018-06-10 @ 12:30:00 Kyrkligt Permalink

Kommentarer
Postat av: Jonas M

Man får väl hoppas att hon har en ödmjuk och inte för avvisande attityd mot de mer bekännelsetrogna grupperna i stiftet. Hur blir det med oljevigningsmässan nu? Men det kanske inte är något som förekommer officiellt i något stift..?!

2018-06-10 @ 17:19:12
Postat av: Lina

Det är bara att gilla läget eller att sluta.
I Luleå stiftskansli om jag fått rätt info är det en kvinnlig maktformation i ledningen. Förutom biskopen är direktorn, juristen, biskopens närmaste präst kvinnor. Det är på tiden efter år av män och åter män i ledande poster. Hur ser då könsfördelningen ut bland de förtroendevalda i stiftsledningen? En kvinna tog över vice ordförande posten i stiftsstyrelsen efter kyrkovalet 2017. Ordförande och 1:e vice ordförande i stiftsfullmäktige är kvinnor.
Kvinnor alltså. "Prima donnor".

Svar: Vad gäller ickeämbets-tjänster/uppdrag (förtroendevalda, direktor, jurist mm) har jag inga principiella synpunkter. Här måste vanliga mänskliga hänsyn gälla såsom kompetens, lämplighet, könsfördelning (där jag gissar att de flesta principiellt tycker att den borde vara så jämn som möjligt.)
Torbjörn Lindahl

2018-06-11 @ 17:46:08
URL: http://blogg.net.se
Postat av: +Göran

Torbjörn! Jag är ledsen att jag tvingas säga att den som bedömer biskopens betydelse efter hur ofta man träffar honom, har dålig ecklesiologi.

Svar: Jag får väl se till att träffa dig oftare då och bli undervisad i god ecklesiologi. 🙂 Min avsikt var inte alls att gå djupare in i ämnet utan bara säga att sådana situationer där det skulle göra någon konkret praktisk skillnad för mig personligen, tex där det skulle kunna vara fråga om communio in sacris sannolikt inte uppstår.
Men jag medger: ecklesiologi är inte min starkaste gren.
Torbjörn Lindahl

2018-06-11 @ 22:48:51
Postat av: Jonas M

Nä bland oss jurister är kvinnorna sedan länge i majoritet, cirka 60-40. Inget egentligt problem med det, liksom vad beträffar andra icke ämbetsbärare. När det gäller de förtroendevalda är inte det huvudsakliga problemet de förtroendevaldas kön i första hand utan istället de makt som de har visavi ämbetsbärarna, utan stöd i Bibeln eller traditionen.

2018-06-12 @ 22:49:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0