En annan kyrka
* Komplett titel:
Intressanta reflexioner. Ja, det hade varit rimligt med ett avståndstagande även från de biskopar som vigde kvinnor till präster. Jfr med hur orimligt det är att som biskop in spe (Erik Johansson från FK) signalera att samlevande homosexuella inte bör komma ifråga för prästvigning medan de som lär som dessa lever och gärna viger ihop dem (Åsa Nyström t ex eller hans "medtävlare" Susanne Rappmann) gott kan präst- och biskopsvigas. Det är FÖRVISSO en orimlig hållning som hela Frimodig Kyrka (inkl Dag Sandahl) omedelbart bör korrigera. Homosexuellt samlevande bör naturligtvis inte behandlas annorlunda än detta samlivs tillskyndare (om än aldrig så heterosexuella) vid kallelser till tjänster, konferenser m fl andliga förtroendeuppdrag.
Behöver ju inte läsa den då du har gjort det och kan berätta vem mördaren är. 😃
Andreas! ”Homosexuellt samlevnad bör naturligtvis inte …” Det är inte alls ”naturligtvis” – det rör sig ju om en punkt där hållningarna bryter sig. Du får gärna framhålla din åsikt i frågan, men självklar är den inte.
Jag ansluter mig till Andreas uppfattning och vidgar den gärna. I vår väckelse har det blivit så att samtliga svenskkyrkliga präster som är manliga och heterosexuella accepteras mer eller mindre fullt ut. Sedan kan de ha tämligen liberala uppfattningar och vara tillskyndare av såväl det ena som det andra, men för det blundas det ganska fritt.
När det gäller vigningen är frågan om kön en dogmatisk fråga men frågan om sexuell läggning snarare en lämplighetsfråga som Kyrkan råder över. Därmed inte sagt att de som lever i homosexuella relationer bör komma ifråga att bli präster eller diakoner. Självklart inte.
+Göran! Visst bryter sig hållningarna. Men den ena hållningen syns mig hållningslös och stämpla homosexuellt samlevande på ett alldeles orimligt sätt. Om en person som säger (i föregivet "luthersk" anda) att det visst går bra att vara gift med två personer på en gång av en kyrka och församling bedöms positivare som präst- och biskopskandidat än den som lever som den andre lär (och alltså är gift med två personer på en gång), finner jag den hållningen hållningslös.
Och det behöver ju inte alls gälla bara äktenskapsfrågan. Som Ole Hallesby påpekar i sitt föredrag "Vort forhold til vranglaeren" finns ett ansvar för vilka vi som biskopar (och församlingar) släpper fram som förkunnare. Det hjälper inte om biskopen personligen är en god, kristlig förkunnare om han prästviger eller vägrar avsätta extrema liberalteologer som kh Åke Nordström i Gustav Vasa. Eller om församlingen är en sant kristen församling men bjuder in sådana som John Shelby Spong, inte bara till debatt utan i hans egenskap av "biskop" och kyrkolärare. Jfr 2 Joh. v 9-11.
Egentligen inser nog alla, vid närmare eftertanke, principen om medskyldighet. Det är väl därför Sofia, Katarina eller Gustav Vasa församlingar i Stockholm inte bjuder in Dag Sandahl eller Göran Beijer...
