Biskop i media
Är du förvånad? Inte jag ett dugg.
För trettio år sedan fanns kyrkan någotsånär på människors karta och frikyrkorna i marginalen. Nu är kyrkan i marginalen och "de andra" inte ens på papperet.
Detta naturligtvis så länge det inte händer något upprörande eller äckligt som väcker medias intresse. Media - detta är inte ett klander från min sida - söker det udda, avvikande och skrämmande. En ny biskop i Luleå är inget sådant. Inte ens en kvinnlig sådan.
Den beska sanningen är att kyrklig normalitet inte är så intressant att media skickar en reporter. Annan än möjligen sina egna med uppgiften att vara husbondens (politiskt korrekta) röst.
Oavsett vad man anser om stiftschefen är det väl sådana tilldragelser som media borde rapportera om ordentligt, om något. Men det som inte är jämmer och elände är väl inte så intressant (tidningarna skriver mest om sport, diskbänksrealism,, snyfthistorier och brott och straff).
Detta är inte en kommentar om inlägget utan en fundering kring en annan sak media informerat om.
Man sköt på varandra på Hertsön nyligen. (TV4 hade en karta med ett kryss på en annan stadsdel för att visa var det var). I intervjuer och reportage ges intrycket att området om inte (ännu) är ett stadens problemområde så i alla fall har potential att bli det - ungefär som Örnäset ansågs vara när vi växte upp på 50-60-70-talen.
Hur resonerar man kyrkligt kring detta? I distriktet? I gamla Örnäsets församling? I stora Domkyrko? I personalen? Bland förtroendevalda?
Redan gudsfolket deporterade till Babylonien fick ju av Gud genom profeten Jeremia maningen att "söka den stads välfärd som Jag fört er till" - citerat fritt ur minnet. (Det Bibelstället finns förresten på alla fordon som ägs av Stadsmissionen i Berlin).
Hur tänker Guds folk i Luleå?
OK. Vet att de andra stadsdelarna varit drabbade och omrapporterade. Men mina frågor kvarstår. Hur är de kyrkliga tänken?
